Gävle, där allt började
Till Liahonas redaktion kom nyligen ett brev från en missionär, äldste Gallagher Snow, som vi inte kan undanhålla er. Vi har också satt in lite extra upplysningar i brevet. Utdragen från äldste Snows brev står i kursiv text.
”Först lite historia: min mormors farmors farmors bror John föddes i Gävle. När han var bara nio år lämnade han hemmet och började arbeta på ett fartyg som åkte mellan Sverige och USA. Det gjorde han i ungefär 18 år. År 1843, när han var i Boston, kom han i kontakt med missionärer för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Han blev undervisad av broder Erastus Snow och döptes i juli samma år. Han följde de heliga västerut och deltog också i Mormonbataljonen.”
På en generalkonferens i oktober 1849 kallades några bröder att åka till Danmark och missionera. Här hade man samma år instiftat en lag om religionsfrihet. John gick efter mötet fram till Brigham Young och frågade om inte han kunde få åka på mission till sitt hemland, Sverige.
”Efter att ha diskuterat med morbror John gick president Young med på att kalla honom till Sverige och han blev därmed den förste missionären som tjänade i det här landet i denna den sista tidshushållningen. På sommaren 1850 återvände han till sin hemstad Gävle, där hans bror, syster och far fortfarande bodde. När han kom dit fann han sin bror Peter mycket sjuk i TBC och läkarna sa att han bara hade några månader kvar att leva. Morbror John lade händerna på sin bror och helade honom genom det heliga prästadömets kraft. Strax därefter döpte han honom och sin syster. De blev de första medlemmarna i den återupprättade Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i Sverige. Min morbrors namn var John Forsgren och hans syster hette Christina Erika, och hon är min mormors farmors farmor.”
Det kan vara intressant att veta att Erika hade haft en speciell upplevelse inte långt före broderns hemkomst. På högmässan en söndag tyckte hon sig se en man stå framför henne med tre böcker i handen. Han sa: ”De som tror det som står skrivet i dessa böcker kommer att bli frälsta.” När brodern kom med Bibeln, Mormons Bok och Läran och förbunden, trodde hon på hans vittnesbörd.
I Gävle fick han höra talas om en grupp om 200 personer som befann sig i ett lagerhus i hamnen i Gävle. De väntade på ett fartyg som skulle ta dem till Amerika. De blev intresserade av äldste Forsgrens budskap och ett offentligt möte hölls den 6 augusti 1850. Ett stort antal av denna grupp döptes och man organiserade en gren och gav männen prästadömet. Detta blev alltså den första grenen av kyrkan i Sverige, faktiskt i hela Skandinavien. Denna grupp åkte sedan vidare till USA.
John blev utvisad och sattes på en båt som gick mellan Stockholm och USA. På vägen dit måste båten stanna i Helsingör och betala Öresundstull, och då passade John på att hoppa av. Han fortsatte sedan som missionär i Danmark under två år. Syskonen emigrerade och gifte sig i USA och även fadern kom dit.
”Medan jag verkade i Borlänge gren fick jag möjlighet att under en kort stund besöka Gävle medan jag väntade på ett tåg. Det var ungefär 45 minuter mellan tågen så min kamrat och jag undersökte hur lång tid det skulle ta för oss att ta oss till Gamla Gävle, där familjen Forsgren bott. Det tog oss tio minuter att gå dit och jag kunde knyta an till mitt förflutna en stund. Vi gick fram till statyn av John Forsgren och jag kunde ta några bilder av min fem generationers morbror. Det var en ödmjuk känsla att stå på samma plats, se samma hus och omgivning som mina förfäder hade gjort. Denna erfarenhet skulle ha varit cool för vem som helst som fått veta mer om sina förfäder och besöka viktiga platser, men för mig var det också viktigt av en annan orsak.
Mina förfäder spelade en avgörande roll för återställandet av evangeliet i Sverige. Jag har kunnat besöka historiska platser i New York, Kirtland och Nauvoo, men den här resan har varit en av de allra mest meningsfulla för mig. Jag kunde se det hus där min släkt hjälpte till att åstadkomma återställelsen i Sverige. Jag är stolt över att tillhöra familjen Forsgren. Att kunna dela med mig av samma vackra budskap är det som inspirerade mig att verka som heltidsmissionär och att tjäna i mina förfäders hemland, och det har gett mig så mycket mening med och hängivenhet till mitt arbete. Jag hoppas att jag kan göra mina förfäder stolta genom att fortsätta att modigt dela med mig av budskapet som de kämpade för.”