Endast digitalt
Hur kan jag gå framåt på förbundsstigen som ensamstående?
Författaren bor i Norra Samar, Filippinerna.
Oavsett var i livet vi befinner oss, innebär att gå framåt att vi närmar oss Kristus.
När jag återvände hem till Filippinerna efter min mission var det första jag ville göra att träffa en värdig prästadömsbärare som jag kunde gifta mig med i templet och bilda en Kristus-centrerad familj med.
Jag trodde att det skulle vara lätt att hitta honom. Men nu har det gått ganska många år sedan jag kom hem, och jag har ännu inte funnit någon att gifta mig med.
Jag har varit måldriven hela mitt liv. När jag gick i high school satte jag upp mål för min framtid, särskilt mål som skulle hjälpa mig att gå framåt på förbundsstigen – den enda stig som slutligen leder mig, och oss alla, tillbaka att leva med vår himmelske Fader.
Jag satte som mål att ta examen från seminariet och institutet, att fullborda mina studier, att begåvas i templet, att gå på mission, att hitta ett jobb inom min utbildning, och att bilda en evig familj.
Jag har uppnått alla de här målen utom ett. Och även om jag är stolt över allt jag har åstadkommit har det ibland känts som om jag har stannat i min utveckling.
En paus i utvecklingen
Under flera år har jag ägnat så mycket tid åt att leta efter och be om att hitta någon att vara med för evigt. Jag har alltid hållit buden, tillämpat profeternas och ledarnas lärdomar i mitt liv, och strävat efter att vara värdig att besöka templet. Så ibland har jag i frustration undrat varför jag, efter att ha ansträngt mig så, fortfarande inte lyckas nå just detta mål och ofta känner mig oförmögen att ta mig framåt på förbundsstigen.
Vad är det jag saknar?
En kväll när jag kände mig extra nedslagen över mitt civilstånd och förmodade bristande utveckling utgöt jag mina känslor för min himmelske Fader. Jag kände mig fast, ensam och vilsen. När jag bad och begrundade kom en tydlig påminnelse till mig:
”Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta. …
Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar” (Ords. 3:5–6).
I det ögonblicket insåg jag att dessa ”stigar” också innefattar förbundsstigen.
Jag blev påmind om att jag, om jag låter Gud råda i mitt liv, som president Russel M. Nelson lärde oss1, kommer han att leda mig till Kristus och ge mig andlig styrka, utlovade välsignelser och evig utveckling.
På väg mot Kristus
Äldste Marvin J. Ashton (1915–1994) i de tolv apostlarnas kvorum lärde: ”Sätt mål. … Men bli inte besvikna om ni inte vinner några uppenbara segrar. Påminn er själva om att själva strävan kan vara av större värde än att nå fram.”2
Under väldigt lång tid hade jag fokuserat enbart på mina förhoppningar om äktenskap och mitt ”misslyckande” i att inte uppnå det förbundet. Jag hade glömt vikten av de förbund jag hade ingått och hur de förbunden hade hjälp till mig komma närmare Kristus.
Jag hade glömt hur goda mina omständigheter var. Just nu, eftersom jag inte har barn eller särskilt många ansvar i hemmet, har jag tid att utveckla fler färdigheter för framtiden. Jag har möjlighet att ägna en stor del av min tid åt att tjäna andra och ge stöd till dem i min församling. Jag har möjlighet att träffa fler människor och lära av dem. Jag kan tillbringa tid med att förbättra mina relationer med mina föräldrar och syskon. Och viktigast av allt: jag har fortfarande massor av tillfällen att fortsätta att bli mer som Frälsaren.
Jag har insett att om jag fortfarande går på den stig som leder mig till Jesus Kristus, då är jag precis där jag behöver vara.
Jag går framåt på förbundsstigen.
President Nelson har också sagt att ”Var du än är på förbundsstigen … lovar [jag] dig att om du uppriktigt och ihärdigt gör det andliga arbete som behövs för att utveckla den livsviktiga andliga gåvan att lära dig höra den Helige Andens viskningar, så ska du få all den ledning du någonsin kan behöva i ditt liv.”3
Jag vet att när jag leds av Anden blir jag bli ledd dit där han vill att jag ska vara, och därmed där jag själv vill vara.
Hur kan vi fortsätta gå framåt?
Om du någonsin känner dig modfälld eller stillastående på förbundsstigen så vet jag hur du känner dig. Ibland har jag känt mig obekväm eller utanför i kyrkan eftersom jag är ensamstående. Jag har också hört många välmenade skämt från min familj och församling om mitt civilstånd – som många av oss ensamstående har.
Men jag har lärt mig att oavsett mina omständigheter kan jag alltid fortsätta att gå framåt på förbundsstigen. Jag kan fokusera på de förbund jag har ingått och den utveckling och de eviga välsignelser som kommer av att hålla de förbunden.
Oavsett våra nuvarande omständigheter har vi möjlighet att förbättra oss själva och bli det förbundstrogna folk som Herren vill att vi ska vara.
Precis som Herren rådde Emma Smith, kan vi ”lägga åt sidan det som hör världen till och söka det som hör till en bättre värld” och hålla fast vid våra förbund med Gud (L&F 25:10).
Gifta eller ogifta, med eller utan barn, vi kan alla gå framåt på förbundsstigen genom att följa hans råd, älska och tjäna andra, uppmärksamma nuvarande välsignelser, känna och uttrycka tacksamhet, inse att vårt perspektiv behövs i uppbyggandet av Guds rike, göra släktforskningsarbete, ära våra kallelser, sträva efter att alltid vara värdiga att besöka templet, och hjälpa andra att också hålla sig kvar på stigen.
Jag vet att när vi fortsätter framåt och inser betydelsen av våra förbund och den andliga kraft de ger, kan vi förbereda oss själva (och världen) för Frälsarens återkomst, och vi kommer då vara ännu bättre förberedda att ta emot framtida utlovade välsignelser.