Är ni två systrar?
Den lille pojkens fråga förvånade mig och lärde mig en viktig läxa.
Foto med tillstånd av författaren
Min vän Laurie Wharemate Keung är maori. Jag har engelskt ursprung. Vi har olika hudfärg, ögonfärg, hårfärg och är olika långa. Vi kunde inte vara mer olika. Och ändå – när Laurie och jag arbetade med barn på en skola för låginkomsttagare, överraskades vi en dag av en liten maoripojkes fråga.
”Är ni två systrar?” frågade han.
Jag småskrattade och trodde inte att hans fråga var på allvar. Pojken frågade mig dock igen: ”Är ni två systrar?”
När jag förstod att han var uppriktig tänkte jag en stund och undrade: ”Kan den här pojken inte se våra uppenbara skillnader i utseende och ras?” Kanske han gjorde det men tyckte att det inte spelade någon roll. Han väntade ivrigt på mitt svar.
Jag sa att vi inte var systrar, vilket tycktes göra honom besviken. Men jag tillade att det ofta kändes som att vi var systrar och att vi tjänstgjorde tillsammans. Han verkade nöjd med det svaret och sprang iväg till sitt bord.
Den här pojkens fråga gjorde ett outplånligt intryck på mig. Varför då? För att hans fråga uppenbarade en sanning för mig – att familj inte bara är något som begränsas till gener och utseende. Min man och jag har välsignats med att kunna adoptera två av våra barn. Vi älskar dem, och kärlek och tjänande är en viktig del av familjer.
Alla är vi, när allt kommer omkring, barn till ”en Gud som är allas Far” (Ef. 4:6).
Jag drog slutsatsen att den här pojken måste ha sett mig och Laurie arbeta tillsammans. När han såg oss hjälpa eller krama varandra så kanske han antog att vi var systrar. Hans fråga påminde mig om att barn alltid tittar på vuxna och bildar åsikter om det vi säger och gör och hur vi behandlar varandra. Om den här pojken kunde anta att vi var systrar så bör väl barn över hela världen anta att vi alla är bröder och systrar om vi bara älskar och tjänar varandra.
Våra olikheter gjorde att Laurie och jag kunde föra med oss olika styrkor och perspektiv i vår tjänstgöring och det gjorde den ännu effektivare. Hellre än att låta våra olikheter splittra oss använde vi dem för att göra gott och skapade på så sätt en nära vänskap. Den lille pojkens fråga kan vara lärorik för alla Guds barn.