Alla behöver evangeliet

Joy Teresa M. Moises

Jag hade planerat att gå på mission, men efter college tänkte jag att jag inte behövde göra det – tills jag fick jobba med att hjälpa misshandlade flickor. Då såg jag att alla behöver evangeliet.

Det förlorade myntet, av Harold Copping © Providence Collection / med tillstånd av GoodSalt.com

När jag gick i Primär minns jag inte hur många gånger mina lärare frågade vilka av oss som skulle gå på heltidsmission. I mitt unga sinne sa jag alltid att jag skulle göra det.

Min mor visade mig hur viktig Israels insamling är genom att hjälpa heltidsmissionärerna att undervisa om och sprida evangeliet. En gång följde jag med henne för att hitta en syster i församlingen som inte hade varit i kyrkan på ett tag. Vi gick nästan vilse eftersom vi inte visste exakt var hon bodde. I stället för att bli irriterad letade mamma flitigt efter systerns hem. Liksom kvinnan i liknelsen om det förlorade myntet (se Lukas 15:8–10) fann hon den här systern och gladdes.

Mors sätt att göra sitt bästa för Herrens verk, inte bara genom att dela med sig av evangeliet utan också i andra ämbeten i kyrkan, hjälpte mig inse att alla måste tjäna Herren, även på små sätt.

Allteftersom åren gick tog jag examen från seminariet, tog emot Unga kvinnors medaljong, tog examen från college och började arbeta. Undan för undan blev känslan att jag skulle verka som heltidsmissionär allt mindre prioriterad. Fastän jag fortfarande var aktiv och skötte mina ämbeten i kyrkan väl, sa jag till mig själv: Det är okej att inte utföra en heltidsmission eftersom det inte är min plikt. Jag är kvinna, och jag kan tjäna Herren på många andra sätt.

Vad som fick mig att tänka om

När jag var 22 år gammal fick jag tillfälle att arbeta på ett center där jag hjälpte flickor som hade utsatts för övergrepp och försummelse. Jag tyckte synd om dem. Jag såg hur övergreppen hade krossat deras hjärtan och förstört deras kärlek till sig själva. Några av dem försökte begå självmord. Andra ville inte lita på någon. Flera av dem hade inget hopp i livet och kände inte Frälsarens kärlek.

Jag frågade ofta mig själv: Kunde de här övergreppen ha förhindrats? Tänk om deras förövare hade tagit emot evangeliet? Tänk om deras föräldrar hade blivit medlemmar i kyrkan innan de här flickorna föddes? Jag insåg att de här flickorna kanske inte hade behövt uppleva de här prövningarna om deras föräldrar och förövare hade tagit emot och levt efter evangeliet.

Genom att begrunda de här frågorna och arbeta på centret fick jag hjälp att inse att alla människor behöver evangeliet. Precis som Helamans armé i Mormons bok kämpade för att försvara sin tro och sina familjer, behöver Herren heltidsmissionärer som sprider hans evangelium och beskyddar hans rike.

Upplevelserna jag fick med flickorna på centret inspirerade mig att vandra den väg som Herren ville att jag skulle gå på. Jag bestämde mig för att gå med i Herrens missionärsarmé. Han såg min önskan, och jag kallades att verka i Filippinernamissionen Cauayan.

Tiden som missionär

På min mission såg jag människor förändras när de lärde sig om evangeliet. Jag undervisade människor som inte visste hur man förlåter, som rökte och drack sprit, som var högmodiga, som inte visste hur man ber. Tack vare evangeliet övergav de sina gamla vanor för att bli värdiga det som Gud har utlovat: evigt liv.

Tack vare Frälsarens försoning lärde jag mig att vem som helst kan börja gå på eller återvända till den trånga och smala stigen, om de omvänder sig. Jesu Kristi evangelium hjälper oss att förändras och utvecklas mot fullkomlighet och vara värdiga de stora välsignelser som vår himmelske Fader har förberett för oss. De här förändringarna kan vara från sorg till lycka, från kaos till frid, från vrede till förlåtelse, från svaghet till styrka, från hat till kärlek.

Jag är så välsignad att få vara medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jesu Kristi evangelium hjälper mig att förstå mitt värde som dotter till himmelska föräldrar, även under dåliga omständigheter. Min Fader i himlen tröstar mig alltid genom den Helige Anden. Skrifterna är min kompass när jag är förvirrad och behöver fatta beslut.

Min familj och jag strävar efter att trofast hålla ut intill änden. Jag är tacksam över att vara gift med en man som bär prästadömet och som har ett starkt vittnesbörd om Jesu Kristi återställda evangelium. Mitt förbund med Herren är inte bara för mig själv utan för min familj och för hans rike.

Författaren bor i Filippinerna.