Tror du på Gud?

Shirl Brown jr, Nevada, USA

När min vän berättade om sina bekymmer kom en plötslig insikt till mig.

Bild

ung kvinna och ung man som samtalar

Illustration: Katy Dockrill

När jag växte upp tvivlade jag egentligen aldrig på att evangeliet var sant. Men när jag var i tonåren undrade jag om jag verkligen hade ett vittnesbörd eller om jag helt enkelt accepterade det som mina föräldrar och vänner trodde på. Jag bad om att få veta att evangeliet är sant.

Trots min kamp berättade en ung kvinna jag träffade på mitt lokala college att hon kände på sig att jag förstod mitt syfte och min riktning i livet.

”Tror du på Gud?” frågade hon mig.

Jag sa att jag gjorde det och att min kyrka undervisar om vår relation till Gud och om meningen med livet. Jag berättade också om profeten Joseph Smith och återställelsen. Hon lyssnade noga.

Söndagen därpå i kyrkan hämtade jag broschyrer om Joseph Smith och frälsningsplanen åt min vän. När hon hade läst dem och börjat läsa Mormons bok tog jag med henne till kyrkan.

Senare berättade hon att hon hade stått sin äldre bror mycket nära. Han hade varit stuntpilot och uppträtt i lokala flygshower. Sorgligt nog hade han, sommaren innan vi träffades, omkommit när han flög i en show. Hon var förkrossad över hans död och bekymrade sig för honom eftersom han påstått sig vara agnostiker. Hon hade bett för att få veta vad hans tillstånd och ställning var inför Gud.

När hon berättade om sina bekymmer kom en plötslig insikt till mig. Det var en känsla av ren sanning och ljus. Jag förstod att vårt möte inte hade skett av en slump. I stället hade Gud hört och besvarat den förkrossade unga kvinnans uppriktiga bön.

Jag kände mig ödmjuk inför vetskapen om att min himmelske Fader var medveten om mig och ansåg mig värdig att vara ett redskap i hans händer till att besvara hennes bön. Jag förstod hans stora visdom i att använda den här upplevelsen till att också besvara min bön om att få veta att evangeliet är sant.

Efter att ha förberett mig packade jag mina väskor inför de bästa två åren av mitt liv. Under tiden tog min vän missionärslektionerna tillsammans med sin syster. Båda blev medlemmar i kyrkan och gick senare på mission. Efter min mission bad min vän mig att utföra tempelförrättningarna för hennes bror.

Jag vet att Gud hör och besvarar uppriktiga böner, fast ibland på ett sätt eller inom en tidsram som vi inte förväntar oss.