”Vår egen väg till Emmaus”, Liahona, juli 2023.
Kom och följ mig
Vår egen väg till Emmaus
Att göra fem enkla saker kan hjälpa oss känna att Frälsaren alltid är nära.
På vägen till Emmaus, av Wendy B. Keller, med tillstånd av Havenlight
Min pappa dog i cancer när jag var fyra år. Jag växte upp och undrade varför han behövde dö. Jag ifrågasatte Gud och undrade varför livet var så orättvist. Tio år senare, när jag var 14 år, träffade jag missionärerna. När de undervisade oss kände min mor att de undervisade om sanningen och att vi borde lyssna. När vi blev medlemmar i kyrkan kom Jesu Kristi evangelium och kunskapen om frälsningsplanen in i mitt liv vid en tidpunkt då jag verkligen behövde det.
Senare, när jag beseglades till mina föräldrar i templet, viskade min mor till mig: ”Jag känner din fars närvaro.” När jag tänkte på välsignelserna av att vara beseglad visste jag att Herren var medveten om vår familj och att han hade varit med oss ofta, även när vi inte var medvetna om det.
Har du någonsin undrat om Frälsaren är medveten om dig? Känner han till dina svårigheter och bekymmer? Vad skulle han säga till dig om du kunde vandra och prata med honom?
Han vandrade med dem
Tre dagar efter Jesu Kristi död gick två av hans lärjungar längs vägen till byn Emmaus, som ligger omkring 12 kilometer från Jerusalem. De var uppslukade av sina egna tankar och bekymmer, när de fick sällskap av en främling.
Han frågade dem: ”Vad är det ni går och samtalar med varandra om?” Då stannade de och såg bedrövade ut.
Lärjungarna talade om det senaste som hänt ”med Jesus från Nasaret”. De trodde att Jesus hade kommit för att återlösa Israel, men han hade blivit orättvist dömd och korsfäst. De berättade också att de som kände Kristus bäst sa att han hade uppstått från de döda.
Främlingen sa att de var ”tröga … i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt”. Han gick igenom vad skrifterna lärde och hur Kristus hade uppfyllt profetiorna. Detta fyllde lärjungarna med glädje.
När de kom fram till Emmaus bad lärjungarna främlingen att ”stanna kvar hos [dem]”. Vid middagen välsignade främlingen brödet och bröt det. Plötsligt insåg lärjungarna att främlingen inte alls var en främling utan Frälsaren själv! (Se Lukas 24:13–32.)
Han stannar kvar hos oss
Vi kanske undrar varför de två lärjungarna inte visste att Frälsaren gick med dem. Men hur ofta är det vi som inte förstår att han vandrar med oss? Ofta är vi så fokuserade på utmaningarna, och till och med glädjeämnena, i våra dagliga liv att vi inte ser att Frälsaren är vid vår sida.
Vi kanske inte ser hur han stannar kvar hos oss, är med oss i vår strävan, arbetar med oss och gråter med oss. Om vi är uppmärksamma kan vi till och med i våra sorgsnaste stunder känna att han är med oss och höra hans ord: ”Bli stilla och besinna att jag är Gud” (Psaltaren 46:11, betoning tillagd, se även Läran och förbunden 101:16).
Vår personliga väg
Var och en av oss har en destination att nå i det här livet. Ibland kan vi under resan drabbas av sjukdom eller så kämpar vi med vår egen svaghet. Vi kan få problem med pengar eller med de utmaningar som kommer av framgång, välstånd och högmod.
När vi färdas på vår personliga väg till Emmaus behöver vi aldrig vandra ensamma. Vi kan be Frälsaren att ”stanna kvar hos oss”. Här är fem enkla saker som hjälper oss att komma närmare honom.
Illustrationer: Lovetta Reyes-Cairo
1. Be varje dag
Bönen bör komma först i vårt dagliga liv. Den kan hjälpa oss att ta emot vår himmelske Faders sällskap och vägledning. Vi kan be om styrka att följa hans Son och om Andens kraft, särskilt i de stunder när våra tankar riskerar att leda oss till synd.
När den unge Joseph Smith vädjade till Gud i bön om ett svar, fann han att motståndaren försökte stoppa honom (se Joseph Smith – Historien 1:16). Liksom Joseph måste vi hålla ut i bön och lita på att vår himmelske Fader aldrig tröttnar på att lyssna på oss. Han hjälper oss att förstå hans tidsplan och hans svar.
2. Mätta dig med skrifterna
Frälsaren var ett exempel för oss i att studera skrifterna. Han citerade dem ofta när han undervisade. Regelbundna skriftstudier hjälper oss att ha ett klart och öppet sinne, ett mottagligt hjärta som värdesätter Guds ord, och händer som är redo att tjäna.
När vi studerar skrifterna kan den Helige Anden fylla oss med en önskan att göra gott. Det skärper vår syn till att se vad naturliga ögon inte ser. Det hjälper oss att höra de behövandes rop. Vi blir välsignade när vi följer Frälsarens exempel på att trösta dem som står i behov av tröst (se Mosiah 18:8–9). När vi sedan ställs inför dagens uppgifter vandrar vi aldrig ensamma. Frälsaren vandrar med oss ett steg i taget.
3. Följ de levande profeterna
Vi bör följa maningarna från vår käre profet, president Russell M. Nelson, och de andra profeterna, siarna och uppenbararna. Då upptäcker vi att vår väg till Emmaus är trygg och öppen. De vägleder oss tryggt och hjälper oss veta att Frälsaren är med oss.
4. Be honom att stanna kvar
När vi lär oss om Jesus Kristus och när vi lyder hans bud bjuder vi in Frälsaren att vara med oss. Vi lär oss att känna igen hans inflytande i vårt liv.
De två lärjungarna på vägen till Emmaus vandrade med Frälsaren, talade med honom och kände hur deras hjärtan brann i dem (se Lukas 24:32). Deras vädjan till honom: ”Stanna kvar hos oss!” (Lukas 24:29), bör också vara vår vädjan.
När lärjungarna kände igen Frälsaren försvann han plötsligt ur deras åsyn. Lärjungarna återvände genast till Jerusalem och vittnade för apostlarna att Frälsaren hade uppstått. När de vittnade ”stod Jesus själv mitt ibland dem” igen (Lukas 24:36). Vi kan också känna när han är mitt ibland oss.
5. Förnya förbunden regelbundet
Förrättningarna och förbunden i Jesu Kristi evangelium kan förändra vår natur. President Dallin H. Oaks, förste rådgivare i första presidentskapet, har sagt: ”Vår gudsdyrkan och tillämpning av eviga principer för oss närmare Gud och utökar vår förmåga att visa kärlek.”1 Dopet, till exempel, gör det möjligt för Herren att rena oss. Och om vi är trofasta och lydiga, förbereder templets förbund och förrättningar oss för att en dag leva i både Faderns och Sonens närhet.
Sakramentet hjälper oss att minnas, och gör det möjligt för oss att förnya våra förbund, omvända oss och försöka igen. När vi tar sakramentet visar vi vår villighet att ta på oss Jesu Kristi namn och på nytt åta oss att minnas honom och hålla hans bud. Vi får då löftet om att hans Ande alltid ska vara hos oss. (Se Läran och förbunden 20:77, 79.) Vi bör alltid minnas de förrättningar och förbund vi har ingått.
Frälsaren är nära
På vår egen väg till Emmaus inbjuder Frälsaren oss kärleksfullt att komma till honom och glädjas i honom. När vi ber varje dag, mättar oss med skrifterna, följer de levande profeterna, ber honom att stanna kvar hos oss och förnyar och hedrar våra förbund, är han nära. Vi får då veta, liksom lärjungarna på vägen till Emmaus fick veta, att Jesus Kristus har uppstått och att han verkligen lever och älskar oss.
Jag vittnar om att Jesus Kristus är vår Frälsare och Återlösare. Han är angelägen om att få vara med oss och leda oss tryggt på vägen.