Kapitel 19

Ledarskap

”Om ni ska kunna bidra med framtida ledarskap i kyrkan, [ert] land och i era egna hem, måste ni stå fasta i tron, orubbliga inför ondskan.”

Ur Ezra Taft Bensons liv

Ezra Taft Benson började lära sig ledarskap i sin ungdom. När han var nästan 13 år gammal, kallades hans far att verka som missionär. Som äldsta barnet i familjen tog Ezra på sig många ledaransvar på familjens gård under faderns frånvaro. Flera år senare, när kan kallades till den brittiska missionen, verkade han som grenspresident och som president för Newcastles konferens (ungefär våra dagars distrikt). Senare verkade han i tre stavspresidentskap – en gång som rådgivare, en gång under en kort tid som stavspresident och en gång som stavspresident under en längre tid. Under sin yrkesbana verkade han i många ledarpositioner inom jordbruksindustrin. Eftersom att han blev ledare och expert inom jordbruket, bad president Dwight D. Eisenhower honom att verka i den högsta positionen i jordbruket i Förenta staterna. I åtta år arbetade han med president Eisenhower som Förenta staternas jordbruksminister.

Innan han blev kyrkans president verkade president Benson i tolv år som president för de tolv apostlarnas kvorum. Medlemmarna i kvorumet hade stor respekt för honom som sin ledare. Äldste Bruce R. McConkie ”sade ofta till släktingar att han aldrig sett någon annan i kyrkan som hade en sådan administrativ förmåga”.¹

Som ledare för de tolv uppmanade president Benson medlemmarna i kvorumet att öppet uttrycka sina tankar, även om han hade en annan åsikt. När äldste Russell M. Nelson var ny medlem i kvorumet, tyckte han att han kanske inte borde göra sig hörd. ”Men [president Benson] ville inte veta av något sådant”, sade han. ”Faktum är att om jag inte sade vad jag tyckte så drog han det ur mig.”²

Även om president Benson ville veta vad alla tyckte, lät han inte diskussionerna dra iväg. President Howard W. Hunter sade att han ”visste hur han skulle få bröderna att diskutera öppet och ärligt och kunde styra det hela och komma fram till ett enhälligt beslut som alla stod bakom”.³ När ”han kände att tillräcklig diskussion hade ägt rum, brukade han säga: ’jag tror vi har samlat tillräckligt med hö nu. Nu knyter vi ihop’, och avslutade därmed ärendet.”⁴

President Benson brydde sig om dem han ledde, och han undervisade genom föredöme. ”Jag vet ingen annan man som tar sådan hänsyn till sina medarbetare eller bryr sig mer om deras välmående”, sade president Gordon B. Hinckley. ”Han ber inte andra göra sådant som han själv inte vill göra, utan är ett föredöme för oss i att tjäna andra.”⁵ President Benson kunde också effektivt delegera arbete till andra och undervisade och byggde upp dem genom processen.

Under den generalkonferens när president Benson inröstades som kyrkans president, uttryckte president Gordon B. Hinckley sin övertygelse om att Herren utvalt och förberett president Benson att leda kyrkan:

”Jag ger er mitt vittnesbörd om att det var Herren som valde Ezra Taft Benson att bli medlem av de tolvs råd för nästan 43 år sedan. Det är Herren som under alla dessa år prövat och disciplinerat honom, skolat och förberett honom. …

Som en som känner honom och har stått vid hans sida, bär jag vittnesbörd om att han är en trons man, en beprövad ledare, med genuin kärlek till Herren och hans verk, och till Guds söner och döttrar överallt. Han är en man som har visat sin kapacitet.”⁶

President Ezra Taft Benson och hans rådgivare i första presidentskapet: President Gordon B. Hinckley (vänster) och president Thomas S. Monson (höger)

Ezra Taft Bensons lärdomar

Goda ledare står fasta i tron och är goda föredömen.

Kraften i Kristi ledarskap växte på genom utmaningen i hans föredöme. Hans uppmaning löd: ”Kom, följ mig!” Hans framgång i att få människor lojala och hängivna till rättfärdighetens principer berodde på att kärlek var den stora motivationsfaktorn. Han hjälpte oss inse att de gudalika egenskaper som kräver uttryck i var och en av oss, kan bli underbar levande verklighet. Hans exempel lever vidare som mänsklighetens främsta hopp och styrka.⁷

Om ni ska kunna bidra med framtida ledarskap i kyrkan, ert land och i era egna hem, måste ni stå fasta i tron, orubbliga inför ondskan, och som Paulus sade: ”[Ta] på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.” (Ef. 6:11–12.)⁸

Våra ungdomar behöver färre kritiker och fler föredömen. Ni är de föredömen som de ser upp till för att finna ett mönster de kan följa och hålla sig till i sina liv. De kommer att behöva den inspiration som kommer från er när ni rättar ert liv helt efter evangeliets lärdomar.⁹

Människor är mottagliga för effektivt ledarskap.

Ödmjukhet

Ett kännetecken på sant ledarskap har alltid varit och kommer alltid att vara en anda av ödmjukhet.¹⁰

Andlig styrka

Andlig styrka gynnar positivt tänkande, positiva ideal, positiva vanor, positiva attityder och positiva ansträngningar. Detta är de egenskaper som leder till visdom, fysiskt och mentalt välbefinnande och till ett entusiastiskt bemötande av andra.¹¹

Endast de som mår bra har förmåga att lyfta och uppmuntra andra till större tjänande, större prestationer och större styrka.¹²

Det krävs inspiration för att leda på rätt sätt. Vi måste ha inspirationens ande vare sig vi undervisar (L&F 50:13–14) eller handhar rikets angelägenheter (L&F 46:2).¹³

Det finns inget som kan ersätta Anden.¹⁴

Kunskap

En verklig ledare försöker hålla sig välinformerad. Det är en person som handlar efter principer och inte av bekvämlighet. Han försöker ta lärdom av all mänsklig erfarenhet ställd mot uppenbarade principer av gudomlig visdom.¹⁵

Ett av de bästa sätten för ledare att förstå korrekta principer är att ha grundliga kunskaper om och förstå skrifterna och den aktuella handboken. De flesta situationer har redan inträffat, kanske många gånger, och det finns redan riktlinjer och tillvägagångssätt för hur problemet ska hanteras. Därför är det alltid klokt att läsa och vara bekant med det som finns skrivet av anvisningar och riktlinjer i kyrkan, om olika frågor allteftersom de uppstår.¹⁶

Ledarna råds att studera kyrkans lärdomar så att de på rätt sätt kan representera vår lära för andra. Med aposteln Paulus ord förväntar vi att ni är ”arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord” (2 Tim. 2:15).¹⁷

Lojalitet

En god ledare förväntar sig lojalitet. Han i sin tur är lojal. Han stödjer dem som han gett en uppgift. Lojaliteten sträcker sig längre än pliktens krav. Han är lojal när de han tjänar med hedras. Han är stolt över deras framgångar. Han gör inga avslag utan att först rådgöra med honom vilkens beslut han avslår. Han generar inte en kollega inför andra. Han är öppen och ärlig mot honom.¹⁸

Enighet

Det finns en ”[förening] enligt den enighet som det celestiala rikets lag kräver. Och Sion kan inte uppbyggas om det inte sker genom det celestiala rikets lags principer” (L&F 105:4–5). Bland de principer och egenskaper som krävs finns enighet i hjärta och sinne. ”Jag säger er: Var ett, om ni inte är ett är ni inte mina” är Frälsarens befallning till sin kyrka idag (L&F 38:27; Joh. 17:20–23). Ingenstans är detta krav viktigare än bland dem som han har kallat att presidera över sitt rike.¹⁹

Kärlek och uttryck för tillförsikt

Kärlek till människor är av avgörande vikt för effektivt ledarskap. Älskar ni dem som ni verkar tillsammans med? Inser ni hur värdefulla själarna är i Guds ögon (se L&F 18:10)? Har ni förtroende för ungdomar? Finner ni att ni lovprisar deras dygder och berömmer dem för deras prestationer? Eller har ni en kritisk attityd mot dem på grund av deras misstag?²⁰

Ofta är det så, att ännu svårare att bära än kritik är att inte höra något alls från vår ledare om det arbete vi kallats till. Små kommentarer eller meddelanden, som är uppriktiga och konkreta, ger ny energi längs vägen.²¹

Vi vet att den tid som ledare använder till att hålla personlig kontakt med medlemmar är mer produktiv än den tid som används till möten och administrativa plikter. Personlig kontakt är nyckeln till att omvända inaktiva medlemmar.²²

Speciellt i kyrkan ger frågor bättre resultat än tillsägelser – bättre stämning också. Kom ihåg att förklara varför. Följ upp för att se hur det går. Visa uppskattning när människor följer anvisningarna väl. Uttryck förtroende när det kan göras ärligt. När något blir fel är det klokt att gå tillbaka och ta reda på var ni brustit – och var inte rädda att erkänna att ni gjorde det. Kom ihåg att våra medlemmar är volontärer, frivilliga arbetare. De älskar också Herren och hans verk. Älska dem. Uppskatta dem. När ni frestas att läxa upp ett medsyskon – gör det inte. Försök att ge en intressant utmaning och en klapp på axeln istället. Vår himmelske Faders barn i hela världen är i grund och botten goda. Han älskar dem. Det borde vi också göra.²³

Människor tycker inte om att tvingas göra något, även om det är till deras eget bästa. Men människor är verkligen mottagliga för ett verksamt ledarskap.²⁴

Bra ledare delegerar klokt.

Frälsarens exempel på delegering

Själva grundvalarna till världen lades genom delegerad auktoritet. Många gånger påminde Jesus människor om att hans uppdrag på jorden utfördes genom delegerad myndighet. Återställelsen av hans kyrka skedde från första början med delegerad myndighet.

Jesus sade, när han talade till judarna i synagogan, att han hade blivit delegerad av sin Fader: ”Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig” (Joh. 6:38).²⁵

Jesus visar oss ett mästerligt exempel på god förvaltning genom rätt delegering. Många av hans delegerade missionärer reste utan penningpung eller ränsel. Människor led stora svårigheter när de gjorde som han befallt dem. En del av dem gick en grym död till mötes i hans tjänst. Men hans delegerade lärjungar gick ut i världen, modiga som lejon på uppdrag av honom. De åstadkom saker de aldrig kunnat drömma om. Ingen ledare har någonsin motiverat män och kvinnor som han gjorde.²⁶

Jesu Kristi kyrka skapar ledare genom att engagera människor som delegerats genom auktoritet. När Jesus var på jorden, kallade han tolv apostlar att hjälpa honom med kyrkans förvaltning. Han kallade även de sjuttio. Han delegerade till andra. Det skulle inte finnas några åskådare i hans kyrka. Alla skulle bidra till att hjälpa till och bygga riket. Och när de byggde riket, byggde de sig själva.

Jesus sökte efter att upphöja individen.

Jesus försökte göra en kung av varje man, att bygga upp honom i ledarskap in i evigheten. Den minnesvärda kvällen efter den sista måltiden, sade han till de elva: ”Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern”. (Joh. 14:12.) Genom att delegera ville Jesus lyfta, inte trycka ner, individen. Och i hela kyrkan idag växer män och kvinnor genom ämbeten som delegerats till dem.²⁷

Under sin jordiska verksamhet, delegerade Jesus Kristus myndighet till sina tolv apostlar.

Delegering i våra organisationer.

Bra ledarskap innebär att delegera auktoritet. Att delegera en del av arbetsbördan är till hjälp för er och er organisation. Effektivt ledarskap är konsten att kunna mångfaldiga sig själv genom andra.²⁸

Vis delegering kräver förberedelser under bön, liksom effektiv undervisning eller predikan. Herren klargör detta med dessa ord: ”Och Anden skall ges till er genom trons bön, och om ni inte får del av Anden skall ni inte undervisa” (L&F 42:14). Och, kan vi tillägga, utan Anden ska ni inte delegera.²⁹

En vis förvaltare i kyrkan idag försöker inte utföra arbetet själv, och ge intryck av att ingen annan egentligen är kvalificerad. Och när han delegerar, intygar han att den som han delegerat till har hans fulla stöd.³⁰

När ansvar har utdelats glömmer inte ledaren den som fått uppgiften och inte heller hans uppgift. Han följer upp med intresse men ”kikar inte över axeln”. Han ger specifikt beröm när den är förtjänt. Han ger hjälpsam uppmuntran vid behov. När han känner att uppgiften inte utförs och det krävs en förändring, agerar han med mod och fasthet men också med vänlighet. När en ämbetstid har avslutats, ger han erkännande och uppskattning.³¹

Ingen vis ledare tror att alla goda idéer kommer från honom själv. Han ber om förslag från dem han leder. Han låter dem känna att de är en viktig del av beslutsfattandet. Han låter dem känna att de verkställer sina riktlinjer, inte bara hans.³²

Kyrkans ledare är redskap i Guds händer och bör söka Anden när de leder och bygger upp andra.

I kyrkan idag får en ledare vanligtvis de resultat han egentligen förväntar sig. Han måste tänka stort. Han bör betyga för dem som han ger uppdrag till, att i Herrens tjänst har de ännu större krafter än i vanliga uppdrag. Ingenting kan bli fel i Herrens verk när vi gör vårt bästa. Vi är bara redskap – det här är Herrens verk. Det här är hans kyrka, hans evangelieplan. Det är hans barn som vi arbetar med. Han låter oss inte misslyckas, om vi gör vår del. Han förhärligar oss bortom våra egna talanger och förmågor när det är nödvändigt. Jag vet det.³³

Vi måste komma ihåg att kyrkan inte är affärsvärlden. Dess framgång mäts i antal frälsta själar, inte i vinst och förlust. Vi behöver förstås vara effektiva och produktiva, men vi behöver också fokusera på eviga mål. Var försiktiga med att införa världslig metodik och terminologi i heliga prästadömsfunktioner. Kom ihåg att rationell problemlösning, även om den kan hjälpa, inte i sig är tillräcklig i rikets verk. Guds verk måste utföras genom tro, bön och genom Anden, ”och om det sker på något annat sätt är det inte av Gud” (L&F 50:18).³⁴

Hela syftet med kyrkan är att bygga upp män och kvinnor som blir gudalika i sin inställning och i sina attribut och ideal.³⁵

Förslag till studier och diskussion

Frågor

President Benson lärde att ledare borde vara ett föredöme i rättfärdighet (se avsnitt 1). Varför är föredömet ett sådant kraftfullt inflytande? Hur har rättfärdiga ledare påverkat dig?
Studera de egenskaper hos goda ledare som beskrivs i avsnitt 2. Varför tror du att människor ”är mottagliga för [sådant] ledarskap”? Tänk igenom vad du kan göra för att utveckla dessa egenskaper.
President Benson lärde att kyrkans ledare bör följa Frälsarens föredöme i att delegera (se avsnitt 3). Hur kan delegering bidra till att uppbygga Guds rike? På vilka sätt har du haft nytta av de ansvar som delegerats till dig?
Hur kan vårt tjänande i kyrkan förändras när vi kommer ihåg att ”det här är Herrens verk” och att ”det är hans barn som vi arbetar med”? ( Se avsnitt 4.) Vad har du upplevt när du har agerat som redskap i Herrens hand för att hjälpa andra människor?

Skriftställen som hör till detta ämne:

2 Mos. 18:13–26; Matt. 5:13–16; Luk. 22:31–32; Alma 17:1–11; L&F 38:23–27

Undervisningstips

”Människor berörs när det som de bidrar med erkänns. Du kanske kan anstränga dig extra för att erkänna vars och ens kommentarer och om möjligt ta med inläggen i klassdiskussionerna” (Undervisning: Den högsta kallelsen [2000], s. 35).