Kapitel 21
Principer för andlig och timlig välfärd
Allt som har med den mänskliga familjens ekonomiska, sociala och andliga välfärd att göra är och kommer alltid att vara en angelägenhet för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Ur Ezra Taft Bensons liv
År 1936, när hela världen kämpade med den stora depressionens ekonomiska utmaningar, introducerade första presidentskapet ett nytt välfärdsprogram. Det programmet, som kallades kyrkans trygghetsplan, upprättades inte för att ge allmosor till människor i nöd, utan för att ”hjälpa människorna att hjälpa sig själva”.1 När första presidentskapet och andra ledare i kyrkan upprättade det här programmet, undervisade de om de grundläggande principerna hårt arbete, oberoende och tjänande. De uppmanade kyrkans medlemmar att betala tionde och fasteoffer, producera och lagra mat, undvika onödiga skulder och att spara pengar till framtida behov.
På den tiden verkade president Ezra Taft Benson som rådgivare i ett stavspresidentskap i Boise i Idaho. Han var också ekonom, specialist inom marknadsföring och specialist på jordbruksskötsel för staten Idaho. Han tackade ja till uppdraget från sin stavspresident att närvara vid ett möte där kyrkans trygghetsplan skulle presenteras. Han berättade senare: ”Min själ tog helhjärtat emot allt jag hörde den dagen. Jag återvände till Boises stav och berättade för mina bröder att det här programmet som hade annonserats är ekonomiskt, socialt och andligt sunt, och jag uttryckte förtroende för att kyrkans medlemmar skulle ta emot det helhjärtat som något inte bara sunt utan också välbehövligt.2
Två månader efter att president Benson hade presenterat programmet för sin stav, var ”åtskilliga välfärdsprojekt på gång: en församling hade anlagt en odling på flera tunnland, en annan hade sått femton tunnland sockerbetor, och Hjälpföreningen i en annan enhet konserverade mat och sydde lapptäcken och kläder. En församling byggde till och med en liten konservfabrik”.3
Äldste Ezra Taft Benson, till höger, med president Max Zimmer, tillförordnad president för Schweizmissionen, kontrollerar sändning av förnödenheter i Genève i Schweiz, 1946
President Benson såg välfärdsprogrammets utvidgade inflytande tio år senare. Som medlem i de tolv apostlarnas kvorum kallades han att presidera över kyrkan i Europa strax efter andra världskriget. I dessa krigsdrabbade länder ledde han kyrkans ansträngningar att dela ut förnödenheter som skulle hjälpa människorna att återfå sitt oberoende. Han berättade om sin upplevelse när kyrkans första sändning med förnödenheter kom fram till Berlin i Tyskland:
”Jag tog med mig tillförordnade presidenten för missionen, president Richard Ranglack. Vi gick till det nedslitna förrådshuset, där de värdefulla varorna vaktades av beväpnade vakter. Längst ner i förrådet såg vi lådor som staplats på varandra, nästan upp till taket.
’Finns det mat i de där lådorna?’ frågade Richard. ’Menar du att lådorna är fyllda med mat?’
’Ja, min broder’, svarade jag, ’mat, kläder och sängkläder – och även lite sjukvårdsartiklar, hoppas jag.’
Richard och jag tog ner en av lådorna. Vi öppnade den. Den var fylld med de enklaste av enkla livsmedel – torkade bönor. När denne gode man såg dessa, stack han ned sina händer i dem, lät dem rinna genom fingrarna, och bröt sedan ihop och grät som ett barn av tacksamhet.
Vi öppnade en annan låda, och den innehöll vete, varken mer eller mindre, precis som Herren avsett att vete skulle vara. Han förde en nypa till munnen. I nästa ögonblick såg han på mig med tårfyllda ögon – också jag grät – och han sade, medan han långsamt skakade på huvudet: ’Broder Benson, det är svårt att tro att människor som aldrig sett oss kunde göra så mycket för oss.’
Detta är Herrens sätt! Frivilliga donationer som motiveras av broderlig kärlek och villiga offer, och hjälp till andra så att de kan hjälpa sig själva. Sådant skapar värdighet och självrespekt.”4
Ezra Taft Bensons lärdomar
1
Herren är angelägen om, och villig att, välsigna sitt folk andligt och timligt.
Jag inser, mina bröder och systrar, att om timliga angelägenheter har Herren sagt:
”… allting är andligt för mig, och jag har aldrig givit åt er någon lag som var timlig. …” [L&F 29:34.]
Syftet är förstås andligt. Men vi lever i en materiell, fysisk, timlig värld. …
… Människan är en tvåfaldig varelse, andlig och timlig, och i sina tidiga uppenbarelser till vårt folk, tog Herren många gånger tillfälle att ge råd och befallning i timliga angelägenheter. Han ledde de heliga och kyrkans ledare i köp av mark och egendom, i byggandet av tempel, i etablerandet av ett tryckeri och en butik, och i byggandet av ett härbärge för den ”trötte resenären” [se L&F 124:22–23]. I den stora uppenbarelse som kallas Visdomsordet, talar han inte bara om vad som är gott och vad som inte är gott för människan, utan han skissar upp en plan för utfordring av boskap som i mer än hundra år funnit stöd i människors vetenskapliga undersökningar [se L&F 89]. Allt det som påverkar människans välfärd har alltid varit och kommer alltid att vara kyrkans angelägenhet. Vårt folk har alltid fått råd i timliga angelägenheter. …
Det är viktigt att vi håller våra tankar på rätt spår, mina bröder och systrar. Låt oss alltid hålla i minnet att alla materiella ting endast är medel att nå ett mål, ett mål som är andligt, även om Herren är angelägen och villig att välsigna sitt folk timligt. Det har han visat i många uppenbarelser. Han har gång på gång betonat att vi bör be för våra grödor, för vår boskap, för våra hushåll, våra hem, och nedkalla Herrens välsignelser över våra materiella angelägenheter. Och han har lovat att han är där och är redo och villig att välsigna oss …
… Herren gör inte sådant för oss som vi kan och bör göra själva. Men det är Herrens syfte att ta hand om sina heliga. Allt som har med den mänskliga familjens ekonomiska, sociala och andliga välfärd att göra, är och kommer alltid att vara en angelägenhet för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.5
Vilken funktion av välfärdsprogrammet vi än fyller, måste vi alltid minnas den främsta orsaken till att det inrättades. Det fastslagna ändamålet är att i möjligaste mån ”inrätta ett system under vilket lättjans förbannelse utrotas, det onda som följer av allmosor avlägsnas och oberoende, flit, sparsamhet och självrespekt återigen upprättas bland vårt folk. Kyrkans mål är att hjälpa människor att hjälpa sig själva. Arbete ska återinföras som den ledande principen i kyrkans medlemmars liv.6
Styrkan i kyrkans välfärdsprogram ligger i att varje familj följer den inspirerade anvisningen från kyrkans ledare att vara självförsörjande genom lämpliga förberedelser. Gud har för avsikt att hans heliga ska förbereda sig ”så att kyrkan [så som Herren sagt] kan stå oberoende över alla andra skapelser under den celestiala världen.” (L&F 78:14.)7
Skriftens liknelse om de fem visa och de fem oförståndiga jungfrurna [se Matt. 25:1–13] är en påminnelse om att man kan dröja för länge med att försöka sätta sitt andliga och timliga hus i ordning. Är vi förberedda?8
2
Genom energiskt, målmedvetet, osjälviskt arbete uppnår vi livets nödtorft och tillväxer i fråga om gudomliga egenskaper.
En av de första principer som uppenbarades för vår fader Adam när han drevs ut ur Edens lustgård, var: ”I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden” (1 Mos. 3:19). Allt vi i detta liv får i materiellt hänseende är ett resultat av arbete och Guds försyn. Endast arbete kan ge oss livets nödtorft.9
Människan har befallts av Gud att arbeta i sitt eget anletes svett, inte genom någon annans.10
Vårt evangelium är arbetets evangelium – meningsfullt, osjälviskt, och utfört i en anda av Kristi sanna kärlek. Endast på detta sätt kan vi tillväxa i fråga om gudomliga egenskaper. Endast på detta sätt kan vi bli värdiga verktyg i Herrens händer till att välsigna andra genom den kraft som kan leda till att mäns och kvinnors liv förändras till det bättre.
Vi borde vara ödmjukt tacksamma för denna utmaning, detta arv, detta tillfälle att tjäna och dess rikliga belöningar. Hur lyckliga är inte de som kan följa Herrens plan att utveckla den här kraften och använda den till välsignelse för andra. Det var det som Kristus gjorde. Det är det som vi har förmånen att göra.11
De som får hjälp av välfärdsprogrammet i form av förnödenheter eller fasteofferpengar, bör i möjligaste mån arbeta för denna hjälp. Om meningsfullt arbete inte skulle erbjudas, om människor inte skulle uppmuntras att arbeta, skulle ett nedbrytande system av allmosor utvecklas i kyrkan, och det ändamål för vilket välfärdsprogrammet inrättades, skulle undermineras. Det är en himlens lag, som vi inte helt har lärt oss att förstå här på jorden, att man inte kan hjälpa människor genom att ständigt göra saker för dem som de kan, och borde, göra själva.12
Vi bör be om Herrens välsignelser i allt som vi företar oss och bör aldrig företa oss något i vilket vi inte kan be honom välsigna oss. Vi bör inte förvänta oss att Herren ska göra något för oss som vi kan göra själva. Jag tror på tro och gärningar, och att Herren i högre grad välsignar den man som arbetar för det som han ber om, än den man som bara ber.13
Energiskt, ändamålsenligt arbete leder till god hälsa, lovvärda prestationer, ett rent samvete och uppfriskande sömn. Arbete har alltid varit till nytta för människan. Må ni ha en sund respekt för arbete vare sig det inbegriper huvud, hjärta eller händer. Må ni alltid åtnjuta tillfredsställelsen av ärligt arbete. … Ni kommer aldrig att önska eller drömma er till himlen. Ni måste betala priset genom arbete, uppoffringar och rättfärdigt leverne.14
3
När vi producerar och lagrar mat, skördar vi omedelbara fördelar och förbereder oss för framtida behov.
Har ni någonsin stannat upp och tänkt efter på vad som skulle hända er stad eller ert land om transportnätet lamslogs eller om det blev krig eller ekonomisk kris? Hur skulle ni och era grannar få tag på mat? Hur länge skulle närbutiken – eller stormarknaden – tillgodose samhällets behov?
Kort efter krigsslutet 1945 kallade första presidentskapet mig att resa till Europa och där återupprätta våra missioner och göra upp ett program för distribution av mat och kläder till de heliga. Jag minns tydligt människorna som tog tåget tidigt varje morgon med famnen full av prydnadssaker, för att åka ut på landsbygden och byta sina ägodelar mot mat. På kvällen fylldes järnvägsstationen av människor som hade armarna fulla av grönsaker och frukt, och ett menageri av skrikande grisar och kycklingar. Det var ett liv utan like. Dessa människor var förstås villiga att byta bort nästan vad som helst för det som uppehåller livet – mat.
Ett nästan bortglömt sätt att vara ekonomiskt självförsörjande på, är att producera mat hemma. Vi är alltför vana att gå till butiken och köpa det vi behöver. Genom att producera en del av vår mat, kan vi till stor del dämpa effekten av inflation på vår ekonomi. Men än viktigare är att vi lär oss att producera vår egen mat och att engagera alla i familjen i ett nyttigt projekt. …
Alla i familjen kan delta i arbetet med att producera mat.
… Får jag föreslå att ni gör det andra har gjort. Gå ihop med andra och be om lov att få bruka lediga jordlotter till att odla på, eller hyr en jordlott och odla era egna grödor. En del äldstekvorum har gjort detta som kvorum, och alla som deltagit har upplevt fördelarna av att kunna skörda frukt och grönsaker, och att kunna samarbeta och engagera familjen. Många familjer har grävt upp gräsmattan för att ge plats för odlingar.
Vi uppmanar er att bli mer självförsörjande, som Herren har förkunnat: ”så att kyrkan …, trots de prövningar som skall drabba er, kyrkan kan stå oberoende över alla andra skapelser under den celestiala världen” (L&F 78:14). Herren vill att vi ska vara oberoende och självförsörjande därför att dessa tider medför stora svårigheter. Han har varnat oss för det som kan komma att ske. …
Matproduktion är bara en del av det upprepade rådet att lagra mat … varhelst det är lagligt att göra det. Kyrkan har inte sagt vilka livsmedel som ska lagras. Det beslutet får den enskilde medlemmen fatta. …
… Uppenbarelsen att producera och lagra mat kan vara lika viktig för vår timliga välfärd idag som det var för människorna i Noas dagar att gå ombord på arken. …
… Bygg upp ert årsförråd på samma sätt som ni bygger upp ett sparkonto. Spara lite till förrådet varje gång ni får lön. Konservera frukt och grönsaker från er egen trädgård eller odling. Lär er hur man konserverar mat genom torkning och, om möjligt, frysning. Låt lagring bli en del av er budget. Lagra frön och se till att ni har redskap att bruka jorden med. Om ni just nu sparar för att kunna köpa en till bil eller en teve eller något annat som mest bara skulle vara till bekvämlighet eller nöje för er, kanske ni behöver förändra era prioriteter. Vi uppmanar er att göra detta under bön och gör det nu. …
Alltför ofta solar vi oss i glansen av vår egen självbelåtenhet och tror att krigets härjningar, ekonomiska katastrofer, hungersnöd och jordbävningar inte kan inträffa här. De som har denna uppfattning är antingen inte insatta i Herrens uppenbarelser, eller så tror de inte på dem. De som självbelåtet tror att dessa katastrofer aldrig kommer att inträffa, att de på grund av de heligas rättfärdighet kommer komma undan, bedrar sig själva och kommer att ångra att de någonsin bar på en sådan villfarelse.
Herren har varnat oss om en förödelsens dag och har genom sina tjänare givit oss råd om hur vi kan vara förberedda för dessa svåra tider. Har vi lytt hans råd? …
Var trofasta, mina bröder och systrar, till detta råd, och ni kommer att bli välsignade – ja, det mest välsignade folket i hela världen. Ni är fina människor. Jag vet det. Men vi behöver alla förbättra oss. Låt oss med hjälp av vår hemproduktion och vårt hemförråd vara i stånd att inte bara föda oss själva, utan även andra.
Må Gud välsigna oss så att vi kan vara förberedda för de dagar som stundar, vilka kan bli de svåraste hittills.15
4
Frid och belåtenhet fyller hjärtat när vi sparar undan en del av vår lön och undviker onödiga skulder.
Jag vill respektfullt uppmana er att leva enligt de grundläggande principerna arbete, sparsamhet och oberoende, och att undervisa era barn genom ert exempel. … Lev inom era egna tillgångar. Sätt regelbundet in en del av det ni tjänar på ett sparkonto. Undvik onödiga skulder. Var visa genom att inte försöka expandera alltför fort. Lär er att ta väl hand om det ni har innan ni börjar tänka på att expandera.16
Olyckligtvis finns det de som har fått uppfattningen att, när svåra tider råder och de har varit oförsiktiga och slösat med och levt över sina tillgångar, de då ska vända sig antingen till kyrkan eller staten för att få hjälp. En del av våra medlemmar har glömt att grundprincipen i kyrkans välfärdsprogram är att ”ingen sann sista dagars helig frivilligt lämpar över sin försörjningsbörda på någon annan”. …
Mer än någonsin tidigare måste vi nu lära oss att tillämpa principerna för ekonomiskt oberoende. Vi vet aldrig när vi kan bli drabbade av sjukdomar eller arbetslöshet. Vi vet emellertid att Herren har kungjort en världsomfattande förödelse i framtiden och han har sagt åt oss att vara förberedda. Därför har generalauktoriteterna gång på gång betonat ett program som tar oss tillbaka till grunderna för andlig och timlig välfärd.17
Herren vill att hans heliga ska vara fria och oberoende i de kritiska dagar som ligger framför oss. Men ingen man är verkligt fri som är slav under skulden.18
I Kungaboken läser vi om en kvinna som gråtande kom till profeten Elisa. Hennes make hade dött, och hon hade en skuld som hon inte kunde betala. Fordringsägaren var på väg att ta hennes två söner och sälja dem som slavar.
Genom ett under gjorde Elisa så att hon kunde samla ihop ett förråd av olja. Sedan sade han till henne: ”Gå och sälj oljan och betala din skuld. Sedan kan du och dina söner leva av det som blir över.” (Se 2 Kung. 4:1–7.)
”Betala din skuld och lev.” Så fruktbara dessa ord alltid har varit! Vilket vist råd de utgör för oss idag! …
Många människor tror inte att vi någonsin drabbas av en allvarlig lågkonjunktur igen. De känner sig så trygga i sina förväntningar om fortsatt anställning och stadig inkomst, att de binder upp sin framtida inkomst utan tanke på vad de skulle göra om de skulle förlora sina jobb eller om deras inkomster upphörde av annan orsak. Men de bästa auktoriteterna har upprepade gånger sagt att vi ännu inte är smarta nog att kontrollera vår ekonomi utan nedjusteringar. Förr eller senare måste vi göra dessa justeringar.
En annan orsak till ökade skulder är ännu djupare och orsakar större oro. Det är materialismens uppgång, i motsats till förpliktelsen mot andliga värderingar. För att kunna ”visa upp sig”, skaffar många familjer ett större och dyrare hus än nödvändigt, i ett dyrt område. … Med en ökande levnadsstandard, blir den frestelsen starkare med varje ny pryl som kommer ut på marknaden. Den moderna reklamens diskreta, noggrant planerade tekniker riktas mot de svagaste punkterna i konsumentens motstånd. Det resulterar olyckligtvis i en växande känsla av att materiella saker måste köpas nu, utan väntetid, utan sparande, utan självförnekelse.
Än värre är att en stor andel familjer med personliga skulder inte har några likvida medel [besparingar] alls att falla tillbaka på. Vilka problem de bjuder in om deras inkomst plötsligt skulle upphöra eller avsevärt minska! Vi känner alla till familjer som har dragit på sig större utgifter än de kan betala. Det finns en värld av smärta bakom sådana fall.19
Att leva över våra tillgångar kan skapa ”en värld av smärta”.
Jag menar inte alls att alla skulder är dåliga. Naturligtvis inte. Sunda företagsskulder är ett av tillväxtelementen. Förnuftiga bostadslån är till stor hjälp för familjer som måste låna till ett hem.20
I det långa loppet är det lättare att leva inom våra tillgångar och motstå lån från framtida kassor utom i nödvändiga fall – aldrig för lyxkonsumtion. Det är inte rättvist mot oss själva eller vårt samhälle att vara så oförutseende med våra utgifter att vi den dag våra inkomster upphör måste vända oss till hjälporganisationer eller till kyrkan för ekonomiskt stöd.
Jag ber er på djupaste allvar att inte förbinda er att betala lagerkostnader som ofta är orimliga. Spara nu och köp senare, och ni kommer att få ett stort försprång. Ni kommer att slippa betala hög ränta och andra avgifter, och pengarna du sparar kan ge dig tillfälle att köpa senare till avsevärda kontantrabatter.
… Motstå frestelsen att kasta er över en egendom som är mycket mer pretentiös eller rymligare än vad ni egentligen behöver.
Ni kommer att klara er mycket bättre, särskilt ni unga nystartade familjer, om ni först köper ett litet hus som ni kan räkna med att betala av på relativt kort tid. …
Lämna inte er själva eller er familj oskyddade mot ekonomiska stormar. Avstå från lyx, för närvarande åtminstone, för att bygga upp besparingar. Så vist det är att sörja för era barns framtida utbildning och för er ålderdom. …
Bröder och systrar, frid och belåtenhet fyller hjärtat när vi lever inom våra tillgångar. Må Gud ge oss visdom och tro att följa prästadömets inspirerade råd att bli skuldfria, att leva inom våra tillgångar, och att betala kontant – kort sagt, att ”betala din skuld och [leva]”.21
Förslag till studier och diskussion
Frågor
-
I avsnitt 1 sammanfattade president Benson de grundläggande principerna i kyrkans välfärdsprogram. På vilka sätt bidrar de här principerna till vårt timliga välbefinnande? På vilka sätt bidrar de till vårt andliga välbefinnande?
-
Vilka är fördelarna med ”energiskt, ändamålsenligt arbete”? (Se exempel i avsnitt 2.) Kan du nämna några aspekter av arbete som du tycker om? Vad kan vi göra för att hjälpa barn och ungdomar att lära sig att uppskatta arbete?
-
Vilka välsignelser får vi när vi följer president Bensons råd i avsnitt 3? Fundera över vad du kan göra, med tanke på dina nuvarande omständigheter, för att följa det här rådet.
-
Varför tror du att klok användning av pengar leder till ”frid och belåtenhet”? Vad kan vi å andra sidan uppleva när vi inte ”[lever] inom våra [egna] tillgångar”? (Se avsnitt 4.)
Skriftställen som hör till detta ämne:
Jak. 2:17–19; Alma 34:19–29; L&F 19:35; 42:42; 75:28–29; 104:78; Mose 5:1
Undervisningstips
”För att hjälpa eleverna förbereda sig på att besvara frågor, kanske du innan något läses eller framförs vill berätta för dem att du kommer att vilja höra deras åsikter … … Du kan till exempel säga: ’Lyssna när jag läser det här avsnittet, så att ni kan berätta vad ni tycker är mest intressant i det’” (Undervisning: Den högsta kallelsen [2000], s. 69).