Herrens kompass
Herren har gett oss en kompass genom profeter och apostlar i alla tidsåldrar. Hans anvisningar genom dem är enkla.
Bröder och systrar, medan jag satt här kände jag starkt att jag ville uttrycka min kärlek till er och försäkra alla som kan höra min röst om deras himmelske Faders kärlek. På brödernas vägnar uttrycker jag tacksamhet för er villighet att komma i dag för att få näring genom Guds goda ord.
Jag tycker om att fotvandra i bergen och när jag vandrar i ödsliga trakter använder jag mig ofta av kompass, kartor och skyltar som vägledning för att nå mitt mål. Dessa hjälpmedel är mycket viktiga, ja ovärderliga, när jag träffar på vägar och stigar som går åt alla möjliga håll.
Livet är fullt av många vägar och stigar som korsar varandra. Det finns så många stigar att följa, så många röster som ropar: ”Se här!” eller ”Se där!”.1 Variationsrika och omfångsrika media översvämmar vårt liv, av vilka de flesta har som mål att föra oss nerför en stig som är bred och full av resande.
När du funderar över vilken röst du ska lyssna till eller vilken väg som är den rätta, har du då någonsin undrat som Joseph Smith gjorde: ”Vad kan man göra? Vilke[n] av alla dessa [röster och vägar] är den rätta, eller hava de alla orätt? Om någo[n] av dem är de[n] rätta, vilke[n] är det då och hur skall jag kunna få veta det?”2 Jag vittnar för er om att Jesus Kristus ständigt stakar ut stigen, visar vägen och beskriver varje detalj på vår färd. Hans stig är trång och smal och leder till ljus och liv och evig dag.3 Låt mig visa ett exempel ur skrifterna.
På Herrens befallning lämnade Lehi och hans barn Jerusalem och inledde en väldig resa mot det utlovade landet. Efter att de under en tid slagit läger i en dal vid en flod, sade Herren till Lehi en kväll att det var dags att fortsätta resan ut i ödemarken. Djupt försjunken i tankar gick han ut ur tältet nästa morgon och fann till sina stora häpnad ett föremål på marken framför honom som endast Guds hand kunde ha placerat där. Det var en kompass, en Liahona på deras eget språk, vars visare pekade ut vägen för dem och styrde dem mot de bördigare platserna längs resvägen så att det skulle gå dem väl och de skulle vara trygga. Men det var inte allt. Skrift visades på denna kompass som var lätt att läsa och även ändrades från tid efter annan, och som gav familjen bättre insikt om Herrens vägar.4
Under resan var denna Liahona, eller kompass, en ovärderlig hjälp för att Lehis familj skulle ha det bra och till sist komma fram till bestämmelseorten. Men det är viktigt att lägga märke till Nephis iakttagelse att kompassen endast fungerade i förhållande till den tro, flit och uppmärksamhet de visade den. Om detta förunderliga hjälpmedel som vägledde dem genom ödemarken, sade Nephi: ”Sålunda se vi, att Herren medelst ringa verktyg kan göra stora ting.”5
Nephis slutsats var inte bortkastad på Alma 500 år senare när han påminde sin son om hur viktig Liahona var. Han förklarade för Helaman att Herren hade gjort denna kompass för att visa deras fäder den riktning de skulle ta i ödemarken, men eftersom detta mirakulösa föremål fungerade medelst ringa medel blev deras fäder försumliga och glömde att utöva tro och flit. Följden blev att detta förunderliga föremål upphörde att fungera och de hade inte framgång på resan och färdades inte den rakaste vägen utan blev kvar i ödemarken och led svårigheter på grund av sin försumlighet.6
”O min son,” fortsatte Alma, ”låtom oss icke vara försumliga, emedan vägen är lätt, ty så var fallet med våra fäder. Det var nämligen förberett så för dem, att om de ville se, skulle de få leva, och så är det med oss också. Vägen är beredd, och om vi vilja se, så kunna vi leva evinnerligen. Nu min son! Se till, att du tager vara på dessa heliga föremål, ja, se till, att du fäster blicken på Gud och får leva!”7
Herren ger vägledning och anvisningar till enskilda och familjer idag, precis som han gjorde i forna dagar för Lehi. Just den här generalkonferensen är en nutida Liahona, en tid och plats att få inspirerad vägledning som hjälper oss att lyckas och att gå på Guds stig genom de bördigare platserna i jordelivet. Betänk att vi har samlats för att lyssna på profeters och apostlars råd som har uppsänt mäktiga böner och noggrant förberett sig för att få veta vad Herren vill att de ska säga. Vi har bett för dem och för oss själva så att Hjälparen ska undervisa oss om Guds sinne och vilja. Förvisso finns det ingen bättre tid eller plats för Herren att vägleda sitt folk än under den här konferensen.
Lärdomarna som ges under den här konferensen är Herrens kompass. Snart kommer ni, precis som Lehi, att gå ut genom ytterdörren och hitta en Liahona, Ensign eller någon annan tidskrift från kyrkan i er postlåda och den innehåller tal från den här konferensen. Liksom Liahona i forna dagar är denna nya skrift lätt att läsa och ger er och er familj insikt om Herrens sätt och vägar.
Både Nephi och Alma påminde oss att Herren ger oss vägledning på vår resa i enlighet med den tro, flit och uppmärksamhet vi ger denna vägledning. Det är inte troligt att han uppenbarar nya vägar om vi inte trofast har följt honom längs dem han redan stakat ut. Att lyckas längs vägen blir deras lott som flitigt följer inspirerade råd och följer dem i ord och handling, tills de åter får ny skrift att hjälpa dem gå framåt på färden till löftets land.
Mina bröder och systrar, Herren har gett oss en kompass genom profeter och apostlar i alla tidsåldrar. Hans anvisningar genom dem är enkla; den utstakade kursen de ger oss är säker. Hans stig, liksom hans ok, är lätt. Men förleds inte av att hans väg är lätt och tro inte att det är en liten eller obetydlig sak, utan vårda er om dessa heliga ting och fäst blicken på honom, så att ni kan bli lika honom och får leva hos honom i all evighet.
Jag står idag som ett vittne om att alla vår Faders löften kommer att uppfyllas, att han sände sin enfödde Son till jorden för att staka ut stigen och visa vägen, att Fadern och Sonen visade sig för Joseph Smith en vacker och klar morgon tidigt på våren 1820 och därefter återställde allt som krävs för att människan med framgång ska fullgöra sin jordiska resa, samt att en profet idag, president Gordon B Hinckley, pekar ut vägen för dem som kommer att se den och leva för evigt. Det är min bön att vi utövar vår tro och flitigt uppmärksammar de anvisningar och råd vi får från våra sista dagars Liahona. I Jesu Kristi namn, amen.