Evangeliets förbund för med sig utlovade välsignelser
När vi håller evangeliets förbund kan vi övervinna livets alla tillfälliga prövningar.
Jag vill idag uttrycka den djupa vördnad och kärlek jag känner för vår Fader i himlen, för hans Son Herren Jesus Kristus och för den Helige Anden. Jag bär vidare mitt vittnesbörd om president Gordon B Hinckleys heliga kall som Herrens profet, siare och uppenbarare. Jag stöder honom av hela mitt hjärta och med all min styrka.
Jag är tacksam för äktenskapsförbundet, som jag ingick i templet med en förtjusande evig kamrat, som jag älskar och värnar om. Hon är ett exempel för mig genom sitt sätt att alltid omtänksamt tjäna de behövande. Vårt äktenskap har välsignat oss med trofasta och energiska barn och barnbarn som har lärt oss mycket och fortsätter att göra det.
Jag känner mig särskilt välsignad över att min bror, mina systrar och jag föddes av rättfärdiga föräldrar som varit trogna sina tempelförbund och villigt har offrat allt för att vi skulle vara säkert förankrade i vår himmelske Faders plan. Till min änglalika mor kan jag bara säga tack för att du hållit kärlekens och evangelieförordningarnas kedja stark i vårt liv.
Jag har nämnt dessa heliga släktskapsband på grund av den glädje jag känner av att veta att det finns ett bindande förbund med var och en av dessa släktingar, ingånget i det heliga templet. Jag är djupt tacksam eftersom jag vet att oavsett vilka svårigheter som väntar oss, så kan vi hämta hopp och förtröstan i vetskapen om att när vi håller evangeliets förbund kan vi övervinna livets alla tillfälliga prövningar. Skrifterna lär oss att allt kommer att sluta lyckligt när vi är trofasta mot våra förbund. Konung Benjamin lärde oss:
”På grund av det förbund, som I haven gjort, skolen I kallas Kristi barn …
Därför önskar jag, att I skolen påtaga eder Kristi namn, alle I, som haven inträtt i förbundet med Gud att I skolen vara lydiga allt intill edra livs slut.
Var och en som gör detta, skall bliva funnen vid Guds högra sida.” (Mosiah 5:7–9)
Vi måste vara noga med att ingå förbund för vår eviga frälsnings skull. Ett förbund är en överenskommelse vi gör med vår himmelske Fader där vi lovar att använda vårt hjärta, sinne och våra handlingar till att hålla de bud Herren gett oss. När vi trofast håller vår del av överenskommelsen förbinder han sig, eller lovar han, att välsigna oss, slutligen, med allt han har.
I Gamla testamentet kan vi lära oss Herrens förbundsmönster genom Noas upplevelser i en ondskefull värld och Herrens plan för att rensa jorden. På grund av Noas trofasta och ständiga hängivenhet sade Herren till honom:
”Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du skall gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur …
Och Noa gjorde i allt … som Gud hade befallt honom.” (1 Mos 6:18; 7:5)
När floden började dra sig tillbaka steg de ut ur arken.
”Noa byggde ett altare åt HERREN …
Gud [sade] till Noa och hans söner:
’Se, jag skall upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er.’” (1 Mos 8:20; 9:8–9)
Vi har också ingått heliga förbund med Herren så att vi kan beskyddas från den onde. Liksom på Noas tid lever vi i en tid med profetiska löften och deras fullbordan. Under de senaste åtta åren har 71 nya tempel invigts — en bedrift, under Herrens profets ledning, som i viss mån kan liknas vid byggandet av arken på Noas tid.
Vår levande profet, president Gordon B Hinckley, har bett oss inträda genom templets port så att vi kan ingå förbund med Herren.
Liksom på Noas tid kan vår strävan att efterleva dessa förbund ofta åtföljas av ett visst offer. Detta offer, hur stort eller litet det än är, visar ofta hur beslutna vi är i vårt sinne och hjärta att underordna oss vår himmelske Faders vilja. Offrandets mönster innehåller ofta en svår tid, en tid när vi måste utvärdera och bedöma följderna av våra beslut. Valet är kanske inte alltid uppenbart eller lätt, så vi kämpar vidare. När vi slutligen bestämmer oss för att avsluta kampen och underordna vår vilja Herrens vilja, lyfts vi till en ny nivå av insikt. Denna process syns ofta tydligare i vårt liv när vi upplever en större tragedi eller svårighet.
För bara några veckor sedan träffades en ung man av blixten och dog medan han var på ett scoutläger i bergen öster om Salt Lake City. Hans föräldrar, tyngda av sorg och förkrossade av sin sons plötsliga död, kämpade stilla med detta och undrade varför det hade hänt. Tack vare deras ödmjuka hjärta och starka tro upplevde de starkt Herrens stora kärlek. Mitt i sorgen fick de en stillsam och mild beslutsamhet att utan vrede acceptera det som hänt. Med detta kom en större insikt om livets mening och hågkomsten av de förbund de ingått. Trots att de fortfarande fylldes av smärta genom den plötsliga förlusten, fann de sig stå på ett högre plan, ännu mer beslutna att hålla fast vid sina förbund och leva på ett sådant sätt att de säkerställer löftet om en glädjefull återförening med sin son.
I denna tidshushållning har principen att ingå förbund ett vidare perspektiv än på Noas tid. Vi har inte bara ansvaret att ingå egna förbund, utan också att hitta våra döda släktingar och öppna dörren för alla dem som vill sluta förbund och värdigt ta emot evangeliets förrättningar.
Arbetet bland dem som levt tidigare går energiskt framåt genom att himlens härskaror ålagts detta arbete av Herren. I sin syn om de döda skriver president Joseph F Smith:
”Men se, bland de rättfärdiga organiserade han sina styrkor och utvalde budbärare, beklädda med makt och myndighet. Sedan förordnade han dem att gå åstad …
Jag såg att denna tidshushållnings trofasta äldste, när de lämna detta dödliga liv, fortsätta sitt arbete med att predika evangelium om omvändelse och återlösning.” (L&F 138:30, 57)
Skrifterna lär oss vidare att bland missionärerna fanns ”profeterna … som hade vittnat om [Återlösaren] i köttet”. (L&F 138:36) Några av dessa budbärare kan ha varit Petrus, Paulus, Alma, Johannes, Joseph och Nephi.
När vi har läst om denna syn som president Smith hade och fått veta att missionärer fått i uppdrag att utföra detta verk, borde det inte verkligen motivera oss att hålla vårt förbund att finna namnen på våra döda släktingar och fylla varje tempel varje timme det står öppet? Jag kan utan tvekan rapportera att det fortfarande finns utrymme för fler besökare i många tempel till att följa första presidentskapets råd att avstå en del av vår fritid och ägna mer tid åt att utföra tempelförrättningar. Det är min bön att vi hörsammar denna inbjudan att komma till templets port.
Jag känner mig ödmjuk inför möjligheten jag har att verka i detta betrodda ämbete och ber att jag må handla efter mina förbund med Herren och underordna mig Andens vägledning. Jag lämnar mitt högtidliga vittnesbörd om Herren Jesus Kristus och återställelsen av hans evangelium genom profeten Joseph Smith. Jag uttrycker min kärlek till templets förbund och förrättningar och åtar mig att fördubbla min ansträngning att medverka i Guds heliga hus. Jag vet att när vi ingår och håller heliga förbund, kommer Herren att föra oss till sin heliga närhet. Jag vittnar om detta i Jesu Kristi namn, amen.