Uppsök högre mark
Vi står inför ett val. Vi kan förlita oss på vår egen kraft, eller så kan vi uppsöka högre mark och komma till Kristus.
Den 26 december 2004 orsakade en jordbävning utanför indonesiska kusten en dödsbringande flodvåg som dödade över 200 000 människor. Det var en fruktansvärd tragedi. På en enda dag hade miljontals människors liv förändrats för alltid.
Men det fanns en grupp människor som, trots att deras by totalförstördes, inte hade ett enda dödsfall.
Varför?
De visste att flodvågen skulle komma.
Mokenfolket bor i byar på öarna längs Thailands och Burmas (Myanmars) kust. De är fiskare och är beroende av havet. I hundratals, kanske tusentals, år har deras förfäder studerat havet och lämnat sin kunskap i arv från far till son.
Något som de särskilt lärde sina barn var vad man måste göra när havet drar sig tillbaka. Enligt deras tradition skulle en ”Laboon” — en våg som äter människor — komma strax därefter.
När byäldsterna såg de fruktade tecknen, ropade de till alla att skynda till högre mark.
Men alla lyssnade inte.
En äldre fiskare sade: ”Inget av barnen trodde på mig.” Faktum är att hans egen dotter sade att han ljög. Men den gamle fiskaren gav sig inte förrän alla hade lämnat byn och klättrat upp till högre mark.1
Mokenfolket hade turen att ha någon som med övertygelse varnade dem för det som skulle hända. Byborna lyssnade lyckligtvis på honom. Om de inte hade gjort det hade de kanske inte överlevt.
Profeten Nephi skrev om den stora katastrofen på sin tid, Jerusalems förstörelse. ”Liksom ett judiskt släktled har blivit förgjort för sina missgärningars skull”, sade han, ”så hava de dukat under från släktled till släktled för sina missgärningars skull, och aldrig har någon av dem drabbats av ödeläggelse, med mindre det blivit förutsagt av Herrens profeter.”2
Sedan Adams dagar har Herren talat till sina profeter och gett dem, fastän hans budskap varierat beroende på tidens särskilda behov, ett konstant och oföränderligt tema: Håll er borta från orättfärdighet och uppsök högre mark.
När människor lyder profeternas ord, välsignar Herren dem. Men när de förkastar hans ord följer ofta oro och lidande. Om och om igen ger Mormons bok oss denna viktiga lärdom. I boken läser vi om de forntida invånarna på den amerikanska kontinenten som på grund av sin rättfärdighet välsignades av Herren och hade framgång. Men samma framgång vändes ofta till en förbannelse eftersom den gjorde att de ”förhärdade sina hjärtan och [glömde] Herren, sin Gud”.3
Det finns något i framgång som lyfter fram det sämsta hos en del människor. I Helamans bok kan vi läsa om en grupp nephiter som upplevde stora förluster och blodbad. Det står: ”Och orsaken var deras hjärtans högmod till följd av deras mycket stora rikedomar. Ja, orsaken var, att de förtryckte de fattiga, nekade att giva sin mat åt de hungriga och sina kläder åt de nakna samt att de slogo sina ödmjuka bröder i ansiktet, drevo gyckel med det som var heligt [samt] förnekade profetians och uppenbarelsens ande.”4
Denna tragedi skulle inte ha drabbat dem ”om det icke hade varit för deras ondskas … skull”.5 Om de bara hade lyssnat till dåtida profeters ord och förflyttat sig till högre mark så skulle deras liv ha varit mycket annorlunda.
Den naturliga följden av att man vänder sig bort från Herrens väg är att man överlämnas åt sin egen kraft.6 Trots att det i höjden av framgång kan kännas som om vår egen kraft är tillräcklig, kommer de som förlitar sig på köttslig arm snart att inse hur vek och opålitlig den verkligen är.7
Ta till exempel Salomo, som till en början lydde Herren och följde hans lag. Tack vare detta fick han framgång och välsignades inte bara med visdom utan också med rikedom och ära. Om han fortsatte i rättfärdighet lovade Herren att ”låta [hans] kungatron över Israel bestå för evigt”.8
Men trots himmelska besök och trots att han fick större välsignelser än någon annan man, vände sig Salomo bort från Herren. På grund av detta påbjöd Herren att riket skulle ryckas från honom och ges till hans tjänare.9
Tjänaren hette Jerobeam. Jerobeam var en driftig man av Efraims stam som Salomo hade befordrat till förman för en stor grupp av sina arbetare.10
En dag när Jerobeam var på resande fot möttes han av en profet som profeterade att Herren skulle rycka riket ur Salomos hand och ge tio av Israels tolv stammar till Jerobeam.
Genom sin profet lovade Herren Jerobeam att om han gjorde det som är rätt ”skall jag vara med dig och åt dig bygga ett hus som blir bestående, så som jag byggde ett hus åt David, och jag skall ge Israel åt dig”.11
Herren utvalde Jerobeam och lovade honom underbara välsignelser om han endast lydde buden och förflyttade sig till högre mark. Efter Salomos död uppfylldes profetens ord och tio av Israels tolv stammar följde Jerobeam.
Efter sådan ynnest, lydde den nye kungen Herren?
Olyckligtvis inte. Han lät göra gyllene kalvar och uppmanade sitt folk att dyrka dem. Han skapade sitt eget prästerskap genom att välja dem han ville och helga dem till ”offerhöjdspräster”.12 Kort sagt, trots de stora välsignelser kungen fått av Herren gjorde han mer ont än alla som varit före honom.13 Jerobeam blev måttet som framtida orättfärdiga kungar i Israel jämfördes med.
På grund av Jerobeams stora orättfärdighet vände sig Herren bort från honom. På grund av kungens orättfärdighet förkunnade Herren att kungen och hela hans familj skulle utplånas till dess ingen fanns kvar. Profetian uppfylldes sedan bokstavligen. Jerobeams efterkommande utrotades från jorden.14
Salomo och Jerobeam är två exempel på det tragiska kretslopp som så ofta beskrivs i Mormons bok. När folket är rättfärdigt ger Herren dem framgång. Framgång leder ofta till stolthet, som leder till synd. Synd leder till ogudaktighet och till att hjärtan förhärdas mot andliga ting. Slutligen leder denna väg till sorger och besvikelser.
Mönstret upprepas inte bara i enskilda människors liv utan också för städer, nationer och även för världen i stort. Följderna av att bortse från Herren och hans profeter kommer att visa sig och åtföljs ofta av stor sorg och ånger. I vår tid har Herren varnat oss för att orättfärdighet slutligen kommer att leda till ”hungersnöd, plågor, jordbävningar [och] himmelens tordön” tills ”jordens invånare får erfara en Allsmäktig Guds hands vrede och hemsökelse”.15
Men det är viktigt att förstå att många goda människor utsätts för naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människan. Kyrkans tidiga medlemmar i denna tidsutdelning förföljdes och drevs bort från sina hem. Vissa förlorade sitt liv. Men kanske för att de utstod så mycket, utvecklade de en inre styrka som var en nödvändig förberedelse för det verk som väntade dem.
Samma sak sker också i vår tid.
Eftersom vi inte är immuna mot katastrofer, måste vi lära oss av dem.
Skrifterna visar följderna av olydnad, men visar också vad som kan hända när människorna lyssnar till Herren och följer hans råd.
När folket i den ogudaktiga staden Nineve hörde profeten Jonas varnande röst ropade de till Gud av all kraft, omvände sig och bevarades från förgörelsen.16
Eftersom folket på Enoks tid var onda, befallde Herren Enok att öppna sin mun och varna folket och uppmana dem att omvända sig från sin orättfärdighet och tjäna Herren sin Gud.
Enok lade sin rädsla åt sidan och gjorde som han blivit befalld. Han gick omkring bland folket och ropade med hög röst och vittnade mot deras gärningar. Skriften berättar att ”alla människor förargade sig på honom”. De talade med varandra om något besynnerligt i landet, om att en ”underlig människa” hade kommit bland dem.17
Många hatade Enok, men de ödmjuka trodde på hans ord. De övergav sina synder och uppsökte högre mark, och ”de välsignades på bergen och på höjderna, och blomstrade”.18 I deras fall ledde framgången till barmhärtighet och rättfärdighet i stället för stolthet och synd. ”Herren kallade sitt folk Sion, emedan de voro av ett hjärta och ett sinne och bodde i rättfärdighet; och det fanns inga fattiga ibland dem.”19
Efter sin uppståndelse kom Frälsaren till det amerikanska fastlandet. På grund av hans förunderliga verksamhet ödmjukade folket sig, de övergav sina synder och förflyttade sig till högre mark. De tog fasta på hans ord och sökte följa hans exempel.
De levde så rättfärdigt att det inte fanns några tvister bland dem och de handlade rätt mot varandra. De delade fritt med sig av sina ägodelar till varandra och hade stor framgång.
Om dem sades det att ”det kunde i sanning intet lyckligare folk finnas ibland alla de folk, som blivit skapade av Guds hand”.20
I vår tid har vi ett liknande val. Vi kan oförnuftigt välja att bortse från Guds profeter, förlita oss på vår egen kraft och i slutändan skörda följderna. Eller så kan vi i vishet närma oss Herren och ta del av hans välsignelser.
Konung Benjamin beskrev båda vägarna och båda följderna. Han sade att de som överger Herren kommer att ”ställas ansikte mot ansikte med den hemska synen av sin egen skuld och sina vederstyggligheter, vilka föranleda dem att rygga tillbaka för Herrens ansikte och falla i ett tillstånd av elände och evig pina”.21
Men de som förflyttar sig till högre mark och håller Guds bud ”äro välsignade i allt, både timligt och andligt, och om de härda ut trofasta allt intill änden, mottagas de i himmelen, där de få bo hos Gud i ett tillstånd av oändlig lycksalighet”.22
Hur vet vi vilken riktning vi färdas i? När Frälsaren vandrade på jorden blev han ombedd att nämna det största budet. Utan att tveka svarade han: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.
Detta är det största och främsta budet.
Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.
På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”23
I dessa verser visar Herren oss ett säkert sätt att veta om vi är på rätt väg. De som förflyttar sig till högre mark älskar Herren av hela sitt hjärta. Deras liv vittnar om denna kärlek. De söker Gud i bön och vädjar om att få hans Helige Ande. De ödmjukar sig och öppnar sitt hjärta för profeternas undervisning. De ärar sina kallelser och söker att tjäna istället för att betjänas. De står såsom vittnen om Gud. De lyder hans bud och växer sig starka i sitt vittnesbörd om sanningen.
De älskar också vår himmelske Faders barn, och deras liv vittnar om denna kärlek. De bryr sig om sina bröder och systrar. De omhuldar, tjänar och stöder sin make eller maka och sina barn. I en anda av kärlek och vänlighet lyfter de dem som finns omkring dem. De ger frikostigt av sina ägodelar till andra. De sörjer med dem som sörjer och tröstar dem som behöver tröst.24
Denna resa mot högre mark är vägen till att bli en Herrens Jesu Kristi lärjunge. Det är en resa som slutligen leder oss till upphöjelse tillsammans med vår familj i Faderns och Sonens närhet. Därför måste vår resa mot högre mark omfatta Herrens hus. När vi kommer till Kristus och förflyttar oss till högre mark så vill vi tillbringa mer tid i hans tempel, eftersom templen representerar högre mark, helig mark.
I varje tidsålder har vi ett val att göra. Vi kan förlita oss på vår egen kraft, eller så kan vi uppsöka högre mark och komma till Kristus.
Varje val har en följd.
Varje följd leder till ett slutligt mål.
Jag vittnar om att Jesus är vår Återlösare, den levande Gudens levande Son. Himlarna är öppna och en kärleksfull himmelsk Fader uppenbarar sitt ord till människan. Genom profeten Joseph Smith återställdes evangeliet till jorden. Vår tids levande profet, siare och uppenbarare, president Gordon B Hinckley, efterlever och uppenbarar Guds ord för människan. Hans röst ljuder i harmoni med alla forntida profeters röster.
”Jag inbjuder var och en av er”, har han sagt, ”varhelst ni befinner er som medlemmar i denna kyrka, att resa er och med en sång i hjärtat gå framåt, efterleva evangeliet, älska Gud och uppbygga riket. Tillsammans ska vi hålla kursen och bevara tron, för den Allsmäktige är vår styrka.”25
Bröder och systrar, vi har blivit ombedda att förflytta oss till högre mark.
Vi kan undvika sorgen och smärtan som kommer till följd av olydnad.
Vi kan ta del av frid, glädje och evigt liv om vi bara vill lyssna till profeternas ord, vara lyhörda för den Helige Andens inflytande och fylla vårt hjärta med kärlek till vår himmelske Fader och vår nästa.
Jag vittnar för er att Herren välsignar alla som beträder lärjungeskapets stigar och förflyttar sig till högre mark, i Jesu Kristi namn, amen.