Kom lyssna till en profets röst
Om morgonen kommer jubel
För många år sedan publicerade nyhetstidningarna i Salt Lake City en notis om en nära vän som hade dött en för tidig död. Jag besökte bårhuset och förenade mig med en stor skara människor som samlats för att uttrycka sitt [deltagande] med maken och de moderlösa barnen. Plötsligt fick det yngsta barnet Kelly syn på mig och tog mina händer i sina. ”Följ med mig”, sade hon och ledde mig till kistan där hennes älskade mors kropp vilade. ”Jag gråter inte”, sade hon, ”och det ska inte du heller göra. Mamma berättade många gånger för mig om döden och om livet med vår himmelske Fader. Jag tillhör min mamma och pappa. Vi kommer att vara tillsammans igen allihop.” Jag kom att tänka på psalmistens ord: ”Av barns och spädbarns mun har du upprättat en makt.” (Ps 8:3)
Genom tårblanka ögon såg jag min unga väns vackra och trosvissa leende. För henne, vars hand fortfarande höll min, skulle det aldrig komma en gryning utan hopp. Stärkt av sitt osvikliga vittnesbörd, med kunskap om att livet fortsätter bortom graven, kan hon, hennes far, hennes syskon och alla andra som delar denna kunskap om gudomlig sanning, tillkännage för världen: ”Om aftonen gästar gråt, om morgonen kommer jubel.” (Ps 30:6)
Av hela min själs styrka vittnar jag om att Gud lever, att hans älskade Son var den förste att uppstå, att Jesu Kristi evangelium är det genomträngande ljus som förvandlar varje gryning utan hopp till en glädjefull morgon.
Från ett tal under generalkonferensen i april 1976.
Något att tänka på
-
Det är inte fel att gråta när någon vi älskar dör. Det kan faktiskt hjälpa. Men Kelly kände inte för att gråta. Varför?
-
Varför tror du att Kellys mamma så ofta berättade för Kelly om livet efter döden?
-
Hur var Jesus den förste att uppstå? (Se 1 Kor 15:23; 2 Nephi 2:8–9.) Diskutera det här med dina föräldrar.