Vänner emellan
En mors inflytande
”Förkasta inte din mors undervisning.” (Ords 1:8)
Min mor är en mycket speciell kvinna. Jag är den äldsta av åtta söner och jag har också sju systrar. Med en sådan stor familj hade min mor ett stort ansvar. Det bästa min mor gjorde för oss var att döpas in i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Hon gjorde det möjligt för oss att lära oss om evangeliet. Den möjligheten förändrade vårt liv.
Jag kommer ihåg dagen då vi träffade missionärerna. Jag var tio eller elva år. Missionärerna berättade för oss om den första synen. Så fort min mor hade fått höra berättelsen blev hon omvänd. Hon trodde att Joseph Smith såg Fadern och Sonen.
Vi började gå till kyrkan. Jag ville inte ta emot evangeliet först men missionärerna övertalade mig att ta reda på vad det handlade om. Så fort jag gjorde det så tyckte jag om det. Jag är så tacksam för min mor. Hon fick ett vittnesbörd första gången missionärerna besökte oss. Alltsedan hon döptes har hon aldrig missat ett möte i kyrkan.
Min mor var ett oerhört stort stöd för oss. Hon tvättade alltid våra vita skjortor på lördagarna så att de skulle vara klara att användas på söndagen. Vi putsade våra skor och våra yngsta syskons skor. Vi bodde i ett fattigt område i Guatemala och våra grannar skrattade åt oss på söndagarna när vi gick till kyrkan i vit skjorta och slips.
Min mor gav oss alltid modet att göra det rätta. Tack vare hennes inflytande var vi mycket aktiva i kyrkan. Jag minns att min far en gång verkade som Söndagsskolans president samtidigt som min äldre syster verkade som Primärs president, min mor som Hjälpföreningens president medan fyra av mina bröder delade ut, förberedde och välsignade sakramentet.
På grund av våra ekonomiska behov förväntade sig min far att jag hjälpte till att tjäna pengar åt familjen. Jag ville verka som missionär, men när jag fyllde nitton år bad han mig vänta ett år så att jag kunde fortsätta arbeta för att hjälpa familjen. När jag fyllde tjugo bad han mig vänta ett år till.
Och precis innan jag skulle fylla tjugoett ville han be mig vänta ännu ett år. Men min mor sade till honom: ”Låt honom åka ut. Vi blir välsignade för det.” Och det var så det blev. Före min mission hade bara en yngre bror och jag arbetat för att hjälpa till med att försörja familjen. Så snart jag hade åkt ut som missionär började två andra bröder och mina två äldsta systrar att arbeta, så min familj fick det bättre ekonomiskt sett.
Varje välsignelse och kallelse jag har fått i kyrkan har gjort att jag beundrat min mor ännu mer. Jag kan minnas hennes utmärkta inflytande och exempel i varje fas av mitt liv. Min mor hade inte fått mycket utbildning men hennes kunskap om evangeliets sanningar och hennes praktiska kunskap och förståelse av livet var överlägsna.
Min barndom var lycklig eftersom min mor alltid var hemma och tog hand om mig. Hon hade ett härligt sinne för humor och hittade alltid på roliga saker. I flera timmar kunde hon berätta om sin barndom och om min mormor och mina mostrar och morbröder och hennes relation till dem.
Jag tror på budet att vi ska hedra våra föräldrar. Allt jag gör, än idag, gör jag tack vare min mors inflytande.