Nya vänner
Hej! Jag heter Clara Christensen. Jag bor i Keewatin i Ontario i Canada
Från trädgården på baksidan av sitt hem har Clara Christensen, 11 år, en utsikt som är vacker nog för en kalenderbild. Hennes hus står på krönet av en kulle med utsikt över Lake of the Woods, en stor sjö med klart vatten som sträcker sig söderut, in i Förenta staterna, och västerut, in i Manitoba. På sommaren glittrar solen i vattnet. På vintern gnistrar sjön av snötäckt is.
Sjön och den kringliggande skogen är ett drömlandskap för en aktiv, friluftsälskande person som Clara. Hon simmar, ror, fiskar, vandrar och tältar på sommaren. På vintern tycker hon om att åka skridskor, köra snöskoter, åka längdåkning och utförsåkning på skidor och åka kana nerför de branta backarna på mattstumpar. Vintertemperaturen blir så låg som -40˚C på nätterna och snön blir mellan en och två meter djup. Ändå är hösten och vintern Claras favoritårstider.
Denna härdade utomhusflicka har många inomhusintressen också. Hon tycker om att läsa, sticka och spela blockflöjt och piano. Hon har satt som mål att hon ska lära sig spela alla psalmerna och primärsångerna. Clara har ett gott hjärta och tycker om att ta hand om både människor och djur. Hon är ofta barnvakt för sina kusiner och när det inte finns några riktiga barn tillgängliga tar hon hand om sin samling med dockor. Hon tycker också väldigt mycket om katter. Lilo, Hero och Hope avgudar henne och sover ofta i hennes säng. Berättelsen om Noas ark i skrifterna är hennes favorit på grund av alla djuren. När Clara blir stor vill hon arbeta antingen med barn eller med katter.
Vad det än blir så kommer hon att göra det väl, för hon arbetar på alla sina uppgifter tills de blir gjorda på rätt sätt. Den egenskapen har hjälpt henne igenom en del svåra prövningar. Clara drabbades av talapraxi när hon var liten. Det betyder att även om hon visste vad hon ville säga, så gick inte signalerna mellan hjärnan och munnen fram ordentligt. Det gjorde att hon inte kunde prata tydligt. Clara har tillbringat otaliga timmar med att lära sig röra på käken, läpparna och tungan för att forma ljud på rätt sätt och sedan forma ljuden till ord. Detta har krävt mycket hårt arbete, men med sina föräldrars hjälp har hon envist övat vidare och fortsätter att göra det. Nu pratar hon bra, men vissa ord kräver fortfarande stor ansträngning.
Förra året fick barnen i Claras fjärde klass i uppgift att hålla ett tal på fyra till fem minuter. Clara valde att tala om Förintelsen som hon presenterade som om hon själv var en flicka i ett koncentrationsläger. När hon började öva på talet tog det åtta minuter och 40 sekunder eftersom många av orden var svåra att uttala. Hon övade på talet om och om igen. Talet blev långsamt kortare och kortare allteftersom hon lärde sig att uttala orden flytande. Till slut kunde hon hålla talet på fyra minuter och 40 sekunder och hennes klasskamrater valde henne till att representera dem inför hela skolan. När hon gjorde det applåderade alla eleverna ivrigt. Många av dem hade känt Clara sedan första klass och hennes framsteg var mirakulösa. ”Rektorn grät”, minns Claras mamma. ”Claras lärare från andra klass grät. Hennes lärare i fjärde klass jublade. Det var en så stor seger — ett av de största ögonblicken i mitt liv!”
Vad lärde sig Clara av den här upplevelsen? ”Fortsätt arbeta”, råder hon alla barn överallt. ”Ge aldrig upp.”
Bönen hade naturligtvis också stor del i Claras triumf. Hon har en stark tro på vår himmelske Fader och på Jesus Kristus. Primär, hemaftnar, skriftstudier och föräldrarnas undervisning har varit till hjälp. Hennes äldre systrar har också bidragit, både genom sitt goda exempel och genom sitt läsmaterial. Så fort Carly, 18 år, och Josie, 15 år, själva fyllde 12 började de sätta upp affischer från New Era på sin spegel. Clara har lärt sig seminariets nyckelskriftställen utantill och även lärt sig president Hinckleys sex speciella råd tillsammans med sina systrar.
Claras pappa är grenspresident och hennes mamma Unga kvinnors president så Clara är engagerad i grenens aktiviteter. Kenora gren är liten under hösten, vintern och våren. Faktum är att Clara för det mesta är den enda medlemmen i sin primärklass, som undervisas av hennes farmor, Primärs president. Men på sommaren, när tusentals turister strömmar till för att uppleva Lake of the Woods, fylls grenen av besökare varje söndag. Clara tycker om att få en massa nya vänner. Familjen håller sig nära kyrkan hela året genom att vara med på stavsaktiviteter i Winnipeg i Manitoba, omkring två och en halv timmes väg västerut. När de kommer hem på kvällarna får de ofta se norrsken dansa i skyn.
Clara umgås också med sina släktingar. På julafton sover alla kusiner, farbröder och fastrar över hos farmor. De äter, sjunger, hänger upp julstrumpor, sätter ihop en julkrubba, lyssnar på julberättelsen och knäböjer tillsammans i bön. På juldagsmorgonen dricker de varm choklad, äter varma bullar med ett kors på och öppnar julklappar. På juldagskvällen träffas familjerna hemma hos Clara för att äta middag. På annandagen hålls en stor middag med olika maträtter hemma hos de olika familjerna.
Clara har under sin uppväxttid inspirerats av naturens skönhet, värmen i familjekärleken och Jesu Kristi evangeliums ljus. Allt detta inflytande återspeglas tydligt i hennes ansikte och anda. Också under vinterns kallaste dagar värmer hon de människor som känner henne bäst. Som hennes mamma säger: ”Tack och lov att vi har Clara.”