Lära sig Guds lag
”För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus.” (Mal 3:10)
Baserad på en sann berättelse
Det här blir det tionde lasset”, ropade Davids far till honom. ”Kör bort till höjden.” Unge David O McKay tittade bort över fältet mot den plats hans far pekade på. Höet i de första nio lassen de hade samlat in var av sämre kvalitet. David visste att hans far menade att det tionde lasset av det bästa höet skulle gå till biskopens förrådshus som tionde. Men han förstod inte varför de inte kunde ge Herren samma hö som de samlade in till sig själva.
David ropade tillbaka: ”Nej, vi tar höet som det kommer.”
Davids far svarade inte. David skulle just upprepa det han sagt när han såg sin far vända sig om och börja gå rakt mot honom. Plötsligt var brisen över fältet som bortblåst och solen blev brännande het. David torkade svetten ur pannan och nacken. Han visste att hans far inte kom tvärs över fältet för att ge honom en klapp på ryggen för hans näsvisa svar. Han kom hela vägen för att se till att David verkligen skulle förstå något.
”Nej, David.” Hans far lät sträng, men lugnet i hans röst gjorde att David visade extra stor uppmärksamhet. ”Det här är det tionde lasset, och bara det bästa är gott nog för Gud.” Davids far betraktade noga sin sons ansikte för att vara säker på att han hade lyssnat. Sedan vände han om och gick iväg.
David svalde klumpen i halsen och körde spannet bort mot höjden. När han lassade upp det slagna höet på vagnen började han tänka på vad hans far försökte lära honom. David visste att tiondet var en lag liksom lydnad och offer, men han ville sätta deras egna behov först. Men Gud hade sagt att man skulle ge honom de förstfödda i flocken — de allra bästa. (Se 5 Mos 12:6.)
”Min far ger det bästa till Gud och vi får det näst bästa”, tänkte David. ”Kanske är det så vi sätter Herren främst i våra tankar och i vårt liv.”
Det fanns gånger då David hade sett sin mor betala tionde i pengar. I stället för att spendera det hon behövde och sedan hoppas på att det fanns något kvar till tionde tog hon omedelbart tiondepengarna till biskopen och klarade sig med det som var kvar. Det första och det bästa gavs alltid till Gud.
David körde in hövagnen på den dammiga vägen mot biskopens förrådshus. Han körde in på gården och lastade av höet. Det var ett offer för hans far att ge det bästa höet till Herren men David visste att hans far inte ville att det skulle vara på något annat sätt. Han ville ge sitt bästa till Herren precis som vår himmelske Fader gav sin fullkomlige Son till världen.
När David körde tillbaka hem kom en god känsla över honom. Han var glad att hans far hade undervisat honom om tiondelagen. Det var något han skulle komma ihåg i hela sitt liv.
Från Kyrkans presidenters lärdomar: David O McKay, XV. President McKay (1873–1970) verkade som kyrkans nionde president från 1951 till 1970.
”Tiondebetalning … visar att vi accepterar offerlagen. Den förbereder oss också för helgelselagen och det celestiala rikets andra högre lagar.”
Äldste Dallin H Oaks i de tolv apostlarnas kvorum, ”Tionde”, Nordstjärnan, jul 1994, s 35.