En särskild bok, ett särskilt svar
När jag skulle döpas och konfirmeras till medlem i kyrkan var jag bekymrad över om jag hade valt rätt väg. Våra grensmissionärer i Gyumri i Armenien insåg att jag hade en del tvivel angående Mormons bok och att bli medlem i kyrkan, så de inbjöd mig att följa med dem när de skulle hålla några missionärslektioner.
När vi kom till det första hemmet frågade äldste Perrin om Anichka hade läst kapitlen hon fått i uppgift att läsa. ”Nej”, sade hon, ”det glömde jag.” Så vi läste 2 Nephi 29–33 tillsammans. I kapitel 29 studerade vi profetiorna om Mormons bok och hur man skulle avfärda den i de sista dagarna genom att säga: ”En bibel, en bibel! Vi hava en bibel, och det kan icke finnas en bibel till” (v 3). Det kapitlet stannade kvar hos mig hela lektionen.
Sedan gick vi till ett annat hem. När vi läste i Mormons bok där frågade fadern till kvinnan vi undervisade: ”Vad är det för en bok?”
Jag sade att det var Mormons bok: Ännu ett testamente om Jesus Kristus. Han blev arg och sade: ”Vi har redan en Bibel, och det kan inte finnas någon mer Bibel.”
Jag tänkte på kapitlet vi hade läst bara tio minuter tidigare tillsammans med Anichka.
Äldste Perrin tog till orda: ”Du har en Bibel och den kommer från Guds forntida förbundsfolk.” Han fortsatte: ”Gud skapade alla människor och han uppenbarar sitt ord till sina barn, vilket innebär alla människor på jorden. Du har en Bibel, men tror du inte att Gud också skulle låta andra få hans ord?” Han fortsatte på samma sätt och berättade om Mormons boks ursprung.
Jag var förundrad över det som just hade hänt. Det verkade inte finnas något större vittnesbörd för att skingra min oro beträffande Mormons bok än att se dess profetia gå i uppfyllelse.
Nu kan jag uppriktigt säga att Mormons bok är den sannaste boken. Jag vet att Gud älskar oss alla och att han inte överger oss. Om och om igen har jag insett vilken fantastisk ägodel Mormons bok är.