Vägledning för dig: Ett samtal med Unga kvinnors generalpresidentskap

Unga kvinnors generalpresidentskap — Susan W Tanner, president (i mitten); Julie B Beck, första rådgivare (till vänster) och Elaine S Dalton, andra rådgivare (till höger) — samtalar om hur föräldrar och ledare kan hjälpa ungdomar stärka sin önskan och föresats att leva efter evangeliets normer. Sedan detta samtal har syster Beck kallats till Hjälpföreningens generalpresident och Mary N Cook till Unga kvinnors generalpresidentskap.

Vad kan föräldrar och ledare fokusera på när de pratar med ungdomar om normer?

Syster Susan W Tanner: Som presidentskap har vi ett motto: ”Jag kan göra det som är svårt.” Vår rådgivande prästadömsledare, äldste John B Dickson, föreslog att vi skulle ändra det till ”När jag vet vem jag är kan jag göra allt Herren ber mig att göra”. Vi känner starkt att om ungdomarna inser vilka de är som Guds barn så följer de normerna. Känslan av identitet stärker deras självförtroende.

Syster Elaine S Dalton: När man pratar om normer så handlar det inte om regler. Normer handlar om att vara värdig den Helige Andens sällskap. Normer handlar om att stå på heliga platser så att man är värdig att få sällskap av den tredje medlemmen i gudomen. Han leder dig längs vägen du anträdde vid dopet och konfirmationen — vägen som leder till templet.

Syster Julie B Beck: Jag minns en reporter som angrep våra normer som restriktiva. Hon hade läst Vägledning för de unga och tyckte att häftet bara handlade om regler. Så jag pratade med henne om trygghet och val och använde orden befria och fri och skydda. Jag sade till exempel: Om en ung kvinna lever efter vår norm att inte dricka alkohol eller använda droger så blir hon aldrig slav under dessa vanor. Hon blir fri och hennes förmåga att göra val stärks eftersom hon inte har någon sådan last. Reportern började nicka när hon förstod att normer inte är något staket som ska hålla oss inne. Normer hjälper oss att gå ut och verka i en värld full av valmöjligheter. Vi kan ge vårt bidrag till världen och leva ett lyckligt, produktivt liv eftersom vi är beskyddade.

Hur kan föräldrar och ledare införliva normerna i ungdomarnas hjärta?

Syster Tanner: Ibland ser vi kortsiktigt på svårigheterna som ungdomarna ställs inför i stället för i ett långt perspektiv. Det är intressant att läsa Vägledning för de unga och titta efter löften. Det är intressant att läsa i skrifterna och titta efter löften. När vi uppmanas göra något följs det i allmänhet av ett löfte. Föräldrar och ledare som har efterlevt normer är ett stort föredöme. Ungdomarna kan se att mycket gott har hänt i vårt liv, att vi har kunnat bilda eviga familjer. Det är löften som uppfylls i vårt liv.

Syster Dalton: Jag har aldrig träffat någon som inte vill ha löftena i Vägledning för de unga: ”Ni kommer att kunna utföra ert livsverk med större visdom och skicklighet”, ni kommer att kunna ”utstå prövningar med större mod”, ”ni kommer att ha den Helige Anden till hjälp”, ”ni kommer att känna er stolta över er själva”, ni kommer att ha ”ett positivt inflytande på andra” och ”ni kommer att vara värdiga att besöka templet.” (Se s 2–3.)

Syster Beck: Om du inte ber om ursäkt för dina välsignelser, kan du inte heller be om ursäkt för det som ger dig välsignelserna.

Syster Dalton: Ibland tycker föräldrar att normer inte är så viktiga. De säger: ”Jag tänker inte ta den striden och dö på den kullen.” Men det handlar inte om kullar. Det handlar om helighet. En norm handlar om att förstå vem man är som en Guds son eller dotter.

Hur kan föräldrar och ledare övervinna rädslan att såra eller stöta bort ungdomar?

Syster Beck: Jag kommer att tänka på ett par skriftställen: ”Frukta inte för dem, ty jag är med dig” (Jer 1:8) och ”Öppna din mun så skall den bliva fylld”. (Moses 6:32) Herren förväntar sig att hans ledare — och alla föräldrar är ledare — säger sanningen.

Syster Tanner: I Läran och förbunden kapitel 121 står det att när man ibland är ”skarpt bestraffande” ska man ”därefter [visa] större kärlek” (v 43). Om ungdomarna vet att du älskar dem så är de mer villiga att lyssna. Och om du följer upp med kärlek så kan du säga sådant som är svårt.

Syster Beck: Jag tror att vi underskattar ungdomarna. De är i en ålder när de söker och frågar ”varför”. Det finns en anledning till detta: Herren vill att de ska få ett eget vittnesbörd. Det är ledarnas och föräldrarnas uppgift att förse dem med ett ”varför” grundat på läran och att underbygga normer genom att undervisa om skälen till att följa dem. Jag minns ett samtal jag hade med en dotter om söndagsklädsel. Jag förklarade hur jag kände att hon borde klä sig för att gå på sakramentsmötet. Jag undervisade också om sakramentet och bar mitt vittnesbörd om varför vi går till kyrkan. Det gjordes med kärlek. Hon ändrade inte sin klädsel följande söndag eller söndagen därpå. Men snart började hon klä sig mer konventionellt för sakramentsmötet. Jag var tålmodig medan hon fick en egen bekräftelse. Och hon återgick aldrig till att klä sig så som hon hade gjort tidigare. Hon hade fått undervisning om läran och hennes ”varför” besvarades.

Hur kan Vägledning för de unga hjälpa föräldrar och ledare förbereda sig för att besvara ”varför-frågorna”?

Syster Tanner: Jag älskar Vägledning för de unga eftersom häftet är baserat på kyrkans lärdomar. Lärdomarna är evig sanning som fastlagts före världens begynnelse. Och normerna är baserade på kyrkans lärdomar, så de kommer inte att ändras heller. De är inte något som insnöade föräldrar hittat på för att göra livet surt. I Vägledning för de unga förklaras lärdomar och normer på ett tydligare sätt, tror jag, än i något annat material. Där kan man också läsa om följder. Man kan alltså se vad den eviga sanningen är, vad det är vi ska eller inte ska göra och varför vi ska eller inte ska göra det. Häftet kan vara till stor hjälp för föräldrar. Ibland när jag tänker: ”Jag vill förklara det här riktigt och förståeligt”, tar jag fram häftet och tanken jag söker finns inkapslad i en och samma mening.

På vilka andra sätt kan föräldrar och ledare använda Vägledning för de unga?

Syster Beck: Man kan ta upp en norm åt gången på familjens hemafton och i varje stycke stryka under lärdomen, normen och följderna. Som lärare i kyrkan kan man använda häftet på lektioner. Det har hjälpt mig att lära mig några nyckelmeningar utantill som jag verkligen vill betona, och jag märker att när jag pratar med ungdomar så kommer dessa meningar upp i minnet.

Syster Dalton: En nyckelmening är till exempel att ”Satan vill att du ska tro att du inte kan omvända dig, men …”

Syster Dalton och syster Beck, tillsammans: ”… det är absolut inte sant!” (s 30)

Syster Tanner: Ungdomar är ofta varandras bästa lärare. Något vi tycker om att göra när vi talar till ungdomar är att ge häftet Vägledning för de unga till några ungdomar och säga: ”Jag vill att du väljer en av normerna och håller ett litet tal om den om några minuter.” Jag har många gånger fått uppleva hur dessa spontana tal fyllde rummet med Anden. När ungdomar berättar om sina upplevelser och bär sitt vittnesbörd så känner de Anden och börjar inse vilket kraft det häftet har.

Syster Beck: Det räcker inte att ha en särskild kväll med normer en gång om året. Vi kan använda Vägledning för de unga på läger. Vi kan använda häftet på ungdomskonferenser och i formella och informella situationer. Det är en resurs som våra ungdomar alltid måste ha framför sig. Och föräldrar och ledare måste efterleva det som står där. Man kan inte vara ledaren som talar om för ungdomarna vilka filmer de inte ska titta på och sedan själv går och tittar på dem. Man kan inte vara mamman som säger: ”Du kan inte ha den där urringade klänningen på dig” och sedan själv ha på sig en. Man kan inte vara pappan som säger: ”Betala tionde”, men inte själv gör det.

Vägledning för de unga kan alltså vara till hjälp för personer som inte är i tonåren?

Syster Dalton: Jag kallar häftet Vägledning för ”dig”. Det gäller oss alla.

Syster Beck: På mitt exemplar finns mitt namn och jag har gjort understrykningar i den. Normerna är inte till för ett visst kön eller en viss ålder. De är till för Guds barn.

Vilka omedelbara välsignelser kan vi få när vi lever efter Herrens normer som de undervisas om i Vägledning för de unga?

Syster Dalton: Sinnesfrid.

Syster Beck: Den Helige Andens sällskap.

Syster Dalton: Och självförtroende. Det hör samman med temat för veckoträffarna 2007: ”Pryd alltid dina tankar med dygd. Då skall du hava ett frimodigt medvetande inför Gud.” (L&F 121:45) Dessa omedelbara välsignelser är viktiga eftersom ungdomar ibland tänker: ”Om jag väljer det här så förlorar jag mina vänner.” Tråkigt nog kan det bli så.

Syster Tanner: Det hände mig när jag gick i sjuan. Jag var ärlig och vägrade göra det som en populär grupp flickor ville att jag skulle göra. På grund av det hade jag inga vänner och var ledsen för det, men jag visste att jag hade gjort det rätta. Och jag är säker på att det var det som hjälpte mig igenom den perioden. Jag visste att jag skulle kunna se dem i ögonen som jag behövde se i ögonen — min himmelske Fader och min familj.” Men inte ens den kunskapen innebär att det inte gör ont.

Syster Dalton: I Vägledning för de unga utlovas inte ett liv fritt från problem om man lever efter normerna, men det står att ”ni kommer att … utstå prövningar med större mod”. (Se s 2.) Fastän jag inte insåg det kvällen jag lämnade en fest och stängde dörren för ett framtida umgängesliv — de populära ungdomarna undvek mig från och med den dagen — så vet jag nu att man kan bli en ledare genom att efterleva normerna. När en ung kvinna eller en ung man har mod att efterleva dessa normer och lämna en olämplig situation så får andra mod att göra samma sak.

Vilka långsiktiga välsignelser får man när man efterlever normerna i Vägledning för unga?

Syster Beck: Förra veckan var jag ute och shoppade med mina barnbarn. Jag lade märke till att försäljaren såg hur roligt vi hade. Senare gav jag henne ett utdelningskort. Hon sade: ”Jag har kommit till en punkt i livet där jag vill åstadkomma en förändring, men jag vet inte hur.” Vi pratade om det. Innan jag gick sade jag till henne: ”Om du vill ha det här när du är i min ålder” — och pekade på mina små barnbarn — ”då måste du vara noga med vilka val du gör nu. De val jag gjorde i din ålder avgjorde vem jag är nu.”

Syster Dalton: Långsiktiga välsignelser sträcker sig över generationer, och något litet som du gör just nu kan ha stor betydelse för var du hamnar och var dina efterkommande generationer hamnar. Och vi får inte glömma att generationerna före oss har gjort uppoffringar för att vi skulle få ha evangeliet och känna till normer.

Hur kan ungdomarna motstå frestelser och få dessa omedelbara och långsiktiga välsignelser?

Syster Dalton: När jag frågar ungdomar ”Vad är det som är svårast?” säger många: ”Det är att gå på en fest och bli erbjuden alkohol och att inte dricka den.” Då frågar jag: ”Varför är du på festen?” Och de säger: ”Jag är där för att vara ett bra föredöme.” Då svarar jag alltid: ”Ta med dina vänner till platser där de kan känna Anden. Gå aldrig till platser dit Anden inte kan komma. Håll dig borta från dem!”

Syster Beck: Äldste Lynn G Robbins i de sjuttios kvorum har en analogi. Han säger att om du har bestämt dig för att inte äta choklad men ändå går in i köket när det finns en nybakt chokladkaka — det luktar underbart och du kan föreställa dig hur chokladen smälter i munnen — hur lång tid tar det då innan du smakar på den? Hur stark är du i själva verket? Det är att stå emot — eller att försöka stå emot. Men om man nu har bestämt sig för att inte äta choklad och håller sig borta från köket när det bakas chokladkakor och man inte bakar dem själv, då undviker man frestelsen. Det är lättare!

Vad kan ungdomar som efterlever dessa rättfärdiga normer åstadkomma?

Syster Beck: Satan attackerar ungdomarna från alla håll. Men vi har ett skydd, så vi behöver inte vara rädda. Vi kan lita på Herrens löften. Han säger att unga män och kvinnor ska ha drömmar och se syner, att han ska utgjuta sin ande över dem i de sista dagarna och att han ska låta rättfärdighet och sanning svepa över jorden. (Se Joel 2:28–32; Moses 7:62.) Det finns inget som är rättfärdigt som ungdomar inte kan göra!

Syster Dalton: Våra ungdomar är huvudpersoner i jordens avslutande scener. Vi läser om katastrofer och annat som ska inträffa, men om ungdomarna efterlever normerna i Vägledning för de unga bevaras och skyddas och stärks de på ett sådant sätt att de kan tjäna och göra sådant som ingen annan kommer att kunna göra.

Syster Tanner: Dagens ungdomar är som Helamans armé! Ungdomarna där uppfostrades till att rädda den nephitiska generationen, och våra ungdomar uppfostras till att rädda den här generationen.

Hjälpa ungdomar att få styrka

Ett sätt att börja göra lärdomarna i Vägledning för de unga (artikelnr 36550 180) till en del av vårt liv — och införliva dem i ungdomarnas hjärta — är att slå fast vilka lärdomar, normer och följder som finns i varje stycke av häftet. Titta till exempel på delen ”Sexuell renhet”.

Läran besvarar frågan: ”Varför efterlever vi dessa normer?”: ”Fysisk intimitet mellan man och hustru är vacker och helig. Den instiftades av Gud för att barn skulle kunna födas och för att vara ett uttryck för kärlek mellan man och hustru. Gud har befallt att sexuell intimitet ska hållas inom äktenskapet” (s 26).

Normer lär oss vad vi ska och inte ska göra: ”Ha inga sexuella relationer före äktenskapet och var fullständigt trogen mot din make/maka inom äktenskapet” (s 26).

Följderna är de positiva och negativa resultaten av att efterleva normerna: ”När du håller Guds bud att vara sexuellt ren, förbereder du dig för att ingå och hålla heliga förbund i templet. Du förbereder dig för att bygga ett stabilt äktenskap och föra barn till världen som en del av en kärleksfull familj. Du skyddar dig mot de känslomässiga skador som alltid är följden av fysisk intimitet utom äktenskapet” (s 26).

Berätta om normer

En ung kvinna jag känner blev frustrerad på vänner som ifrågasatte hennes normer: ”Varför får du inte gå ut på träff innan du är 16?” ”Varför får du inte dricka?” När hon bad om hur hon skulle hantera situationen fick hon följande tanke: ”Jag ska stoppa Vägledning för de unga i jeansfickan. När de till exempel frågar om umgänge med killar kan jag ge dem häftet och be dem läsa delen som handlar om träffar.”

Det visade sig vara en jättebra idé! På tre månader gav hon bort 52 exemplar av Vägledning för de unga. Och tre nya vänner började komma till kyrkan tillsammans med henne.

Denna unga kvinna var djärv på ett vänligt sätt och bad inte om ursäkt för sina normer. När ungdomar tydligt efterlever normer utan att be om ursäkt respekteras de av andra, som ser på deras föredöme.

Mary N Cook, andra rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap.