In Memoriam: Ett tillägg till Liahona
President James E Faust
Älskad herde
31 JULI 1920–10 AUGUSTI 2007
James E Faust har alltid kommit ihåg bräkandet från hans skrämda lamm. Som pojke glömde han att föra tillbaka sitt lamm till ladan en kväll när det blåste upp till storm.
”Jag visste att jag borde hjälpa mitt lamm, men jag ville stanna kvar i min trygga, varma och torra säng. Jag gick inte upp vilket jag borde ha gjort”, erinrade han sig på en prästadömssession under en generalkonferens. ”Nästa morgon gick jag ut och fann att mitt lamm hade dött. En hund hade också hört dess bräkande och dödat det.”
”Jag var helt förkrossad”, sade han. Han insåg att han inte hade varit någon bra herde. Hans fars kärleksfulla tillrättavisning sårade honom ännu mer: ”Min son, kunde jag inte lita på att du skulle ta hand om bara ett lamm?”1
Den dagen bestämde sig James för att han skulle göra sitt bästa för att aldrig försumma sitt ansvar om han fick möjlighet att vara herde igen. Han har kommit ihåg sitt beslut som heltidsmissionär i Brasilien, hängiven make och far, framgångsrik advokat, politisk ledare, medlem av de tolv apostlarnas kvorum och andre rådgivare i första presidentskapet. Ända till slutet av sin verksamhet, som upphörde den 10 augusti 2007 då president Faust avled av åldersrelaterade orsaker, förblev han hängiven Herrens uppmaning: ”För mina lamm på bete.” (Joh 21:15)
Familjen och tron
James Esdras Faust föddes den 31 juli 1920 i Delta i Utah som en av George A och Amy Finlinson Fausts fem söner. Familjen flyttade senare till Salt Lake City där George arbetade som advokat och rådman vid tingsrätten. Hemma och på hans mor- och farföräldrars gårdar i centrala Utah åtnjöt unge James kärleken och stödet från en släkt som hade Kristus i centrum och som främjade dygderna ärlighet, hårt arbete och tjänande.
”Ingen har haft en bättre far än jag”,2 sade han. Om sin mor erinrar han sig: ”Hon var en mycket andlig, from kvinna som till fullo exemplifierade ett kristuslikt liv.”3
Som vuxen strävade president Faust efter att hedra och efterlikna sina föräldrar. Han prioriterade alltid familjen och kyrkan. ”Det finns inget större ansvar än att vara make och far”,4 sade han. Om kyrkan och dess mission förkunnade han: ”Detta verk [har] inte sin like i hela världen”.5
Efter high school, där han utmärkte sig i amerikansk fotboll och löpning, kallades han att verka i Brasilienmissionen mellan 1939 och 1942. Medan han var i Brasilien stärktes han kärlek till Guds barn och deras välfärd. ”Jag föddes delvis färgblind”, sade han. ”Jag har lärt mig att älska människor i alla länder där jag varit som missionär, soldat eller generalauktoritet, oavsett deras hudfärg. Jag hoppas kunna vara en lärjunge … i synnerhet för de ödmjuka, förtryckta, fattiga, sjuka, de behövande och fattiga i anden. Jag är medveten om att vi på intet sätt kan vara [Herrens] lärjungar om vi glömmer dessa.”6
Sex veckor efter att ha återvänt från missionen tog president Faust värvning vid Förenta staternas flygvapen. Under en permission 1943 gifte han sig med Ruth Wright, som han kände sedan high school, i Salt Lake-templet. Medan han var iväg under andra världskriget skrev han ett brev till henne varje dag.7 Äldste Joseph B Wirthlin i de tolv apostlarnas kvorum sade följande om broder och syster Fausts relation: ”De utgjorde ett fullkomligt exempel på ett vackert äktenskap.”8
Hans djupa hängivenhet mot Ruth och deras fem barn, tjugofem barnbarn och tjugosju barnbarnsbarn och hennes osvikliga stöd var uppenbart för alla som kände dem.
”Av hela mitt hjärta vill jag att mina barn ska veta att jag inte kan lyckas i denna kallelse om jag inte lyckas som deras far, och att de alltid kommer att vara det viktigaste i mitt liv”,9 sade han efter att ha blivit kallad som assistent till de tolv apostlarnas kvorum 1972. När han hade inröstats till de tolv apostlarnas kvorum sex år senare var hans första tanke att hitta Ruth,10 som han sade var ”lika stor del av mig som mitt hjärta och min själ”.11
En moralisk kompass
Kort efter att ha sökt in till officersskolan 1942 kallades president Faust till en intervju av intagningsnämnden. Nästan alla frågorna som ställdes handlade om hans normer och trosuppfattning. Rökte han? Drack han? Bad han? Trots att president Faust var rädd att väcka anstöt besvarade han varje fråga utan att tveka. Sedan ställdes frågan om han kunde släppa något på moralnormen under kriget.
”Jag såg att jag här hade möjlighet att kanske få några poäng och verka vidsynt”, sade han. ”Jag misstänkte att de män som ställde de här frågorna inte levde efter de normer som jag hade blivit lärd. Tanken slog mig att jag kanske kunde säga att jag hade min egen åsikt men inte ville truga den på andra. Men för mitt inre öga tyckte jag mig se ansiktena på de många människor jag undervisat om kyskhetslagen som missionär. Till sist sade jag: ’Jag tror inte att det finns en dubbel moralnorm.’”12
Till sin förvåning klarade han intervjun och blev antagen till officersskolan.
”Under alla mina levnadsår har jag försökt att inte dölja vem jag är och det jag tror på”, sade han vid den sista generalkonferens han var närvarande på. Jag kan inte påminna mig att jag en enda gång skadat min karriär eller förlorat uppskattade vänner genom att ödmjukt tillkännage att jag var medlem i den här kyrkan.”13
Ärlighet, som president Faust kallade ”en moralisk kompass”, tjänade honom väl under hans 24-åriga yrkesbana som advokat. Hans redbarhet — kopplat med ett rykte om sig att vara rättvis, fatta kloka beslut och visa medlidande och omsorg om andra — utmärkte honom bland hans kolleger och ledde till möjligheter att tjäna inom yrket i samhället. Han verkade inom Utahs folkrepresentation mellan 1949 och 1951, som president för Utah Bar Association mellan 1962 och 1963, som medlem i John F Kennedys kommitté för medborgerliga rättigheter och rasfrågor, samt som medlem i Utahs konstitutionella revisionskommission.
President Faust unika blandning av empati och duglighet hjälpte honom också att verka effektivt som biskop, högrådsmedlem, stavspresident, regionrepresentant, assistent till de tolv, sjuttio och apostel. ”I var och en av dessa kallelser”, observerade äldste Neal A Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum, ”har han visat att en god ledare alltid är en god lyssnare.”14
Bygga broar
President Faust var anspråkslös och snabb att avleda erkännande men har bidragit stort till kyrkan under årtionden av tjänande. Som medlem av kyrkans informationstjänstkommitté fick han användning för sin juridiska expertis vid flera politiska ärenden som hade moraliska följder, bland annat ett förslag om vadhållning i samband med totalisatorspel i Utah. Han förespråkade också att kyrkans logo skulle ändras för att lägga betoningen på Jesus Kristus. Dessutom hjälpte han till vid kyrkans beslut att behålla tjänsterna från en världsomfattande reklambyrå som har hjälpt kyrkan sprida sitt budskap, rätta till missförstånd och förbättra relationen med media.
Han arbetade också för att bygga broar mellan medlemmar och ledare för andra trossamfund. I dessa ansträngningar tog han inte lätt anstöt utan var snabb att visa tålamod, vänlighet och förståelse.
Under ett samhällsevenemang som han och syster Faust närvarade vid kritiserade en ledare av en annan tro kyrkan. Syster Faust minns: ”Jag blev ilsknare och ilsknare allteftersom, men Jim bara lyssnade tålmodigt. Efteråt gick han fram till mannen och sade: ’Om du känner så här så måste det vara något som vi gör fel. Jag skulle vilja att vi åt lunch tillsammans så att du kan berätta om vad som bekymrar dig.’ Det gjorde de och de har varit goda vänner ända sedan dess.”15
På 1980-talet hade president Faust ett nära samarbete med president Howard W Hunter (1907–1995), då i de tolv apostlarnas kvorum, och äldste Jeffrey R Holland, då president för Brigham Young-universitetet, för att förverkliga sin vision om BYU:s Jerusalem Center for Near Eastern Studies. President Faust och president Hunter fick plöja igenom intensiva förhandlingar och utdraget motstånd när de skulle arrendera mark och överse byggnationen av centret.
Ett ögonvittne till hela processen sade: ”Äldste Faust var i sanning en fridens man. Han var alltid i färd med att lugna ner våra ofta uppjagade judiska vänner som ville få ett slut på vår närvaro i Jerusalem, eller med att mildra de upproriska känslorna bland sista dagars heliga i Jerusalem som ibland tog anstöt av motståndet.”16
Nå ut till världen
Oavsett om president Faust arbetade som områdesledare för Sydamerika mellan 1975 och 1977, presiderade över Internationella missionen 1977 som medlem av presidentskapet för de sjuttios första kvorum, tjänade kyrkans medlemmar som apostel sedan 1978, eller verkade som andre rådgivare till president Gordon B Hinckley sedan 1995, så strävade han alltid efter att nå ut till människor i en anda av vänlighet och broderskap.
Hans konferenstal handlade ofta om Frälsarens två stora befallningar: Att älska och tjäna Gud och att älska och tjäna hans barn. Med, värme, humor och visdom bidrog president Faust med en farfars värdighet till talarstolen. Han välsignade alla som hörde hans vittnesbörd och följde hans råd.
”Det största verket i hela världen [är] frälsning för vart och ett av vår Faders barn”,17 sade han. ”Den största glädjen i livet kommer genom att tjäna andra.”18
I budskapet från första presidentskapet i augusti 2007 sade president Faust att han hoppades kunna ”erbjuda möjligheter till utveckling och lycka för alla medlemmar, både gifta och ensamstående”. Med liknelsen om den gode herden i åtanke, tillade han: ”Att söka upp den som behöver vår hjälp innebär så mycket.”19
I sitt sista generalkonferenstal vittnade han om förlåtelsens helande kraft. ”Åt oss alla som förlåter ’dem som syndar mot oss’ [JST Matthew 6:13], även dem som har begått allvarliga brott, ger försoningen frid och tröst. Låt oss minnas att vi måste förlåta för att bli förlåtna … Jag tror av hela min själ och mitt hjärta på den helande kraft vi får när vi följer Frälsarens råd att ’förlåta alla människor’ [L&F 64:10].”20
Vittnesbörd
Under sin verksamhet bar president Faust ofta vittnesbörd om Mormons bok, återställelsen, profeten Joseph Smith och de nycklar och den myndighet som kyrkans presidenter innehar. ”Det är president Hinckleys röst vi behöver lyssna på idag. Vi behöver följa hans råd”, sade han, ”så att det bästa kan hända oss.”21
President Faust bar också ett innerligt vittnesbörd om Frälsaren genom att skriva orden till sången ”This is the Christ” och vittna: ”De av oss som innehar det heliga apostlaskapet vill alltid uppfylla vårt ansvar genom att vittna om Frälsarens gudomlighet. Jag känner mig driven att göra det. Jag har haft ett vittnesbörd i hela mitt liv. Men på senare tid har jag i min själ fått ett överväldigande vittnesbörd om gudomligheten i detta heliga verk. Detta innerliga vittnesbörd är säkrare än någonsin tidigare i mitt liv.”22
President Faust har aldrig glömt det skrämda lammet i sin barndom. Och han har aldrig glömt sitt beslut att vara en herde för hjorden. Genom att försöka efterlikna den gode herden, som han hade ett ”orubbligt”23 vittnesbörd om, levde han ett liv som blev hans bästa predikan — en predikan av en älskad herde.
MILSTOLPAR I PRESIDENT JAMES E FAUSTS LIV
31 juli 1920
Föds i Delta i Utah som son till George A och Amy Finlinson Faust
1937–1939
Studerade vid University of Utah i Salt Lake City
1939–1942
Verkade som missionär i Brasilien
21 apr 1943
Gifte sig med Ruth Wright i Salt Lake-templet
1942–45
Tjänstgjorde under andra världskriget i Förenta staternas flygvapen och hemförlovades som förste löjtnant
1948
Utexaminerades från University of Utah med en kandidatexamen och en doktorsexamen. Började praktisera juridik i Salt Lake City
8 maj 1949
Inröstades som biskop för Big Cottonwoods församling
1949–1951
Verkade i Utahs representanthus
18 mar 1956
Inröstades som stavspresident för Cottonwoods stav
31 maj 1962
Valdes till president för advokatsamfundet i staten Utah
1962
Utsågs av USA:s president John F Kennedy till en kommitté av advokater som arbetade för medborgerliga rättigheter och rasfrågor.
14 dec 1968
Kallades som regionrepresentant
Jan 1970
Utsågs till Deseret News bolagsstyrelse
6 okt 1972
Inröstades som assistent till de tolv apostlarnas kvorum
1 okt 1976
Inröstades i presidentskapet för de sjuttios första kvorum
Jun 1977
Kallades att presidera över Internationella missionen
30 sep 1978
Inröstades i de tolv apostlarnas kvorum
12 mar 1995
Avskildes som andre rådgivare i första presidentskapet
27 apr 1998
Mottog en utmärkelse för medborgarskap i Brasilien — en utmärkelse som endast några få världsledare erhåller.
2000
Invigde sju tempel: Oaxaca i Mexico, Tuxtla Gutiérrez i Mexico, Medford i Oregon, Memphis i Tennessee, Nashville i Tennessee, San José i Costa Rica och Oklahoma City i Oklahoma
10 aug 2007
Dog i Salt Lake City i Utah, 87 år gammal
HYLLNINGSTAL FRÅN FÖRSTA PRESIDENTSKAPET
”Hans visdom var mycket djup. Den var resultatet av lång expertis inom många områden. Han hade med sig sinnet hos en advokat och medlidandet hos en ledare i kyrkan … Hans tro på sanningen i det återställda evangeliet var osviklig. Det fanns ingen tvekan hos honom beträffande Joseph Smiths profetiska kallelse. Han hade inget tvivel om Mormons boks äkthet …
Hans bortgång har åtföljts av frid och kärlek och ljus. Frid åt hans minne. Vi är alla så mycket rikare för att ha umgåtts med honom.”
President Gordon B Hinckley
”Han var en man med erfarenhet, en man med visdom, en man med kärlek. Han var en man med tro, en man som bad, men framförallt var han en Guds man. Det fanns ingen spricka i hans rustning. Det fanns ingen falskhet i hans själ. Det fanns ingen brist i hans karaktär.
President Faust älskade Herren av hela sitt hjärta och hela sin själ och tjänade honom av all sin förmåga ända till slutet av sitt jordiska liv … Han var en sanningens lärare. Han lämnade bakom sig ett arv av ära och ett arv av kärlek. Gud välsigne hans minne.”
President Thomas S Monson, förste rådgivare i första presidentskapet