2008
Äldste Quentin L Cook
April 2008


Äldste Quentin L Cook

Ett villigt hjärta och sinne

Elder Quentin L. Cook

Det var brandövning i grund-skolan i Logan i Utah och brandövningsledaren Joe Cook, sexornas duktiga elevledare, hade bestämt sig för att de skulle ha roligt. Han blev glad när eleverna snabbt evakuerade byggnaden efter det att larmet hade gått. ”Det här blir en rekordtid”, tänkte unge Joe. ”Vi kommer att gå till historien.” När så berömmelsen var precis inom räckhåll hörde Joe orden: ”Det finns fortfarande någon i byggnaden. Byggnaden är inte tom.”

Medan rekordtiden gick upp i rök fick Joe Cook till slut syn på en ensam förstaklassare som kom ut ur byggnaden. Det var hans lillebror Quentin! Joe hade förnekats sin rättmätiga plats i Cache Valleys historia av sitt eget kött och blod!

Rasande skrek Joe: ”Vad i hela världen är det du gör?”

Quentin höll upp en par stora, slitna kängor och sade: ”Joe, du vet att [han nämnde en väns namn] ibland måste ha på sig avlagda skor som är för stora för honom. När brandlarmet gick började han springa och tappade de här. Han ville inte förstöra brandövningen så han lämnade dem kvar och sprang ut barfota. Jag hämtade hans kängor åt honom för jag ville inte att hans fötter skulle bli kalla i snön.”

Denna fina berättelse visar hur hängiven äldste Quentin La Mar Cook har varit ända sedan barnsben när det gäller sådant som rör hjärtat, och mot principerna som Frälsaren undervisade om. ”Jag har känt Quentin i hela mitt liv”, säger barndomsvännen och före detta missionärskamraten Lee Burke, ”och han har aldrig gjort något som skulle vanära honom själv, hans familj eller hans kyrka.” Att Herren kände till denne unge mans bestämmelse var uppenbart för hans älskade mor Bernice när hennes patriarkaliska välsignelse avslöjade att hennes söner ”skulle ge ära” åt familjen och ”vara mäktiga i att föra fram Herrens verk”. Sönerna har gjort just detta, och äldste Quentin L Cook kommer att fortsätta göra det i sitt ämbete som en Herren Jesu Kristi apostel.

Lärdom från andra

Quentin föddes den 8 september 1940 i Logan i Utah som son till J Vernon och Bernice Kimball Cook. Han lärde sig i unga år av sin far att sätta upp mål och arbeta mot dem.

”Min far hade tre regler”, säger äldste Cook. ”För det första skulle vi ha bra mål. För det andra kunde vi ändra på målen när som helst. För det tredje skulle vi arbeta flitigt på att uppnå målen, vilka de än var.”

Hans täta samtal med fadern lärde honom att observera människor omkring sig och tillämpa det bästa hos dem på sig själv. ”Andra har så mycket att erbjuda om vi bara är villiga att lära av dem”, säger äldste Cook. ”Det är därför det är viktigt att omge sig med goda människor.”

Han hade den möjligheten när han växte upp i Logan. Han minns till exempel att han lyssnade uppmärksamt när äldste L Tom Perry, nu medlem i de tolv apostlarnas kvorum, då en ung man, nyligen återvänd från andra världskriget, talade om sina upplevelser under ett sakramentsmöte. Detta inspirerade ögonblick är fortfarande ett av hans första och starkaste barndomsminnen.

Som ung man älskade äldste Cook sport. Han hjälpte high school-lagen i basket och amerikansk fotboll att bli erkända i hela staten. Han var också intresserad av debatter och politik. Som 16-åring utvaldes han och en annan ung man att representera staten vid ett nationellt evenemang. Där fick han möjlighet att träffa nuvarande och blivande amerikanska presidenterna Dwight D Eisenhower, John F Kennedy, Lyndon B Johnson, Richard M Nixon och Gerald R Ford. Att se dem arbeta med lagstiftningsprocessen gjorde stort intryck på honom och påverkade honom i hans planer att studera juridik.

Före sin mission studerade äldste Cook vid Utah State University där han valdes in i elevrådet tillsammans med sin vän W Rolfe Kerr som senare kallades till de sjuttios första kvorum och nu verkar som chef för Kyrkans utbildningsverksamhet.

Mellan 1960 och 1962 verkade äldste Cook i Brittiska missionen, samma mission som jag kallades till. Vi påverkades starkt av vår missionspresident, äldste Marion D Hanks, då medlem i de sjuttios första råd. Han betonade lärjungeskap och beslutsamhet för alla sina missionärer. Han lärde oss att älska Frälsaren, att värdesätta Mormons bok och att vara trofasta mot kyrkan och evangeliet i resten av vårt liv. Nu, över 45 år senare, är det en ovanlig situation att två före detta missionärskamrater verkar tillsammans i de tolv apostlarnas kvorum.

Listan på goda män och kvinnor som han hade möjlighet att lära av fortsätter, men äldste Cook påpekar att många av dem inte hade några höga ämbeten just då. De var bara bra människor.

”Vi kan lära oss av lärdomar, och vi kan lära av goda exempel”, säger äldste Cook. ”Men när man hittar människor som har lagt ihop dessa två saker, vilkas liv överensstämmer med det de har lärt sig om Jesu Kristi evangelium, så är det en underbar kombination. Och dessa människor behöver inte vara generalauktoriteter eller ha ett framstående yrke. Det finns sådana människor inom alla yrkesbanor.”

Familjens inflytande

Äldste Cook har välsignats med att träffa goda människor i hela sitt liv, men de som har haft störst inflytande på honom är medlemmarna i hans egen familj.

Han är tacksam för en kärleksfull, engagerad far och en mor som ”älskade Frälsaren. De gjorde allt de kunde för att uppfostra oss på rätt sätt.” Han uppskattar sin bror Joes och sin syster Susans kärlek och stöd.

En av de centrala upplevelserna i hans liv inträffade när han var 15 år. Hans bror Joe ville verka som missionär, men fadern — en god man som hade tappat intresset för aktivitet i kyrkan — ansåg att Joe i stället skulle studera medicin. Joe och Quentin hade stor respekt för sin far så de drog sig tillbaka för att begrunda hans råd.

De samtalade långt in på natten och vägde för- och nackdelar mot varandra. Slutresultatet blev detta: Om kyrkan bara var en bra institution så skulle Joe kunna hjälpa människor mer genom att studera medicin. Men om Frälsaren verkligen levde, om Joseph Smith verkligen var en profet, om kyrkan han organiserade under Guds ledning verkligen var Jesu Kristi kyrka, om Mormons bok var sann, då stod det helt klart vilken förpliktelse Joe hade. Följande morgon använde sig Joe av detta resonemang när han pratade med sin far och bar sitt vittnesbörd. En kort tid därefter åkte han iväg som missionär med sin fars stöd och sin mors glädjefyllda välsignelse.

Det samtalet hade stor inverkan på unge Quentin. Han hade alltid haft ett vittnesbörd om Frälsaren. Men Joseph Smith, kyrkan, Mormons bok — det var något helt annat för en 15-åring. Han trodde, men behövde fortfarande få ett andligt vittnesbörd som bekräftade att de var sanna.

När samtalet var över den kvällen gick Quentin till sitt rum, knäböjde i bön och bad om samma vittnesbörd som hans bror hade, ett vittnesbörd som han önskade få av hela sitt hjärta. Och det kom på ett så mäktigt sätt att alla tvivel sopades bort för evigt.

Beundran för Mary

En annan person som haft stort inflytande på hans liv är hans hustru Mary. ”Det skulle vara svårt att hitta någon annan i hela världen som är så god och rättfärdig och glad som hon är”, säger hennes make. ”Hon har en underbar humor.”

Deras dotter Kathryn Cook Knight styrker den bedömningen. ”Pappa var en perfekt far”, säger hon. ”Jag avgudar allt hos honom. Men mamma är ett helgon.”

Syster Cook har stor musikalisk talang. Hon har undervisat i musik och fyller hemmet med musik. Faktum är att äldste Cook lärde känna Mary under en talangshow i sjuan. Han minns: ”En liten blondhårig flicka ställde sig upp och sjöng ’On the Sunny Side of the Street’. Redan i sjuan hade hon en anmärkningsvärt djup röst. Jag blev helt hänförd. Och den sången kunde ha varit temat för resten av hennes liv. Hon har en underbart glad och solig personlighet.”

Under skoltiden fick de många möjligheter att arbeta tillsammans. I junior high valdes han till elevrådsordförande och hon till vice elevrådsordförande. De var med i samma debattlag. Och som klasspresident i high school arbetade han tillsammans med henne som då var medlem i elevrådet.

”Vi var vänner långt innan vi var något annat”, minns äldste Cook. ”Jag beundrade henne innan jag blev förälskad i henne, och att gifta mig med henne var det bästa jag har gjort.”

Äldste och syster Cook gifte sig i templet i Logan i Utah den 30 november 1962.

Kärlek till alla slags människor

Efter det att Quentin hade tagit examen i statsvetenskap vid Utah State University 1963 flyttade han och Mary till Kalifornien där han fick en doktorsexamen vid Stanford University 1966. Äldste Cook började sedan arbeta för advokatbyrån Carr, McClellan, Ingersoll, Thompson and Horn i San Francisco-området.

Det var där som han beslutade att ”det måste synas vad jag tror på och vem jag är”. I sitt arbete inom affärs- och hälsovårds-juridik träffade äldste Cook välutbildade och inflytelserika människor. Sonen Larry minns att han rördes av hur väl respekterad hans far var bland sina medarbetare i affärs- världen och samhället. ”Jag var med på avskedsmiddagarna där pappa hedrades när han lämnade advokatbyrån och senare när han avgick från ledarskapet för ett hälsovårdssystem”, minns Larry. ”Jag förundrades över hur kollega efter kollega, ingen av dem medlem i kyrkan, berättade — ofta tårögt — om vad pappa hade betytt för dem, hur han hade väglett och hjälpt dem, hur han osjälviskt hade främjat deras karriär utan någon tanke på att det tog tid och energi från hans egen.”

Samtidigt ledde hans tjänande i kyrkan till uppskattat umgänge med medlemmar vars kulturella bakgrund skilde sig åt och vars ekonomiska situation varierade stort. Genom upplevelserna både inom yrket och i kyrkan utvecklade han förmågan att förstå och relatera till personer i alla tänkbara livssituationer, och hans kärlek till alla människor stärktes.

Han kallades att verka som biskop, sedan som rådgivare i stavspresidentskapet (till sin älskade äldre bror Joe!) och senare som stavspresident. Under den tiden arbetade han inte bara med engelsktalande församlingar utan också med församlingar där man talade spanska, tonganska, samoanska, tagalog, mandarin och kantonesiska.

En del av medlemmarna hade knapphändig utbildning och dåligt med pengar. Men de hade mycket att ge. Han minns särskilt ”en av de stora män jag har känt”, som försörjde sig på att leverera bröd och som kallades till biskopsrådet. Denne man hade sett församlingsledarna ta med sig portföljer till sina möten så han bestämde sig för att ta med sig en också. Men eftersom han inte hade något att lägga i den ännu så fyllde han den med surdegsbröd som han delade med sig av. Denne ödmjuke mans villighet att tjäna överträffades bara av hans kärlek till andra människor.

”Det är inte särskilda yrken eller utbildningsnivåer jag pratar om när jag säger att vi ska lära oss av goda människor”, säger äldste Cook. ”Man kan hitta goda människor överallt och lära av dem alla.”

Förberedelse i hemmet

Medan äldste Cook och hans hustru uppfostrade sina tre barn i San Francisco-området var han noga med att utveckla en nära relation till vart och ett av barnen, trots allt arbete i yrkeslivet och i kyrkan.

”Det är viktigt”, säger han, ”särskilt för dem som har ledarställningar i kyrkan, att ha en relation till sina barn så att barnen kan se deras dygder tillämpas i andra situationer än i kyrkan — oavsett om det gäller trädgårdsarbete, idrottsutövning eller något annat som man kan göra ute tillsammans.”

Äldste Cooks andra son, Joe, minns ett exempel på visad kärlek, inte bara undervisad. En gång var hans far orolig när Joe skulle köra tillbaka till San Francisco efter sin första termin vid Brigham Young-universitetet. Det var i slutet av december, vägarna kanske var snöklädda och han skulle vara trött. När terminen var över knackade det på dörren till studenthemmet. Joe öppnade och där stod hans far. Han hade flugit upp från San Francisco för att vara reskamrat åt sin son på resan hem. Joe säger att detta inte bara var ett stort bevis på hans pappas kärlek till honom, utan samtalen de hade på vägen hem — som var fyllda av olika evangelieprinciper och upprepade vittnesbörd om Frälsaren — satte stor prägel på unge Joes vision av vad han ville när det gällde hans vittnesbörd och hans eget framtida faderskap.

Liksom fadern lärde äldste Cook sina barn att sätta upp mål och bedöma hur deras handlingar och aktiviteter skulle påverka uppfyllandet av dessa mål. Familjen Cook satte också upp mål för familjen som i första hand var fokuserade på evangeliet. Äldste Cook menar att om en familj deltar i lämpliga religiösa aktiviteter tillsammans, till exempel bön, skriftstudier och regelbundna hemaftnar , så kan barnen uppfostras rättfärdigt var som helst.

Nyckeln, säger äldste Cook, är personliga religiösa vanor. ”Det absolut viktigaste för mig som far var när jag gick förbi barnens dörrar och såg dem studera skrifterna eller stå på knä i bön”, säger han.

Men det är troligare att personliga religiösa vanor utvecklas ”när familjens religiösa vanor klargör för barnen att alla andra mål i livet, till exempel yrkes- och utbildningsmål, kommer i andra hand jämfört med målet att ha ett vittnesbörd om Frälsaren och att leva rättfärdigt”.

Förberedelser för tjänande

Under tre årtionden i Kalifornien gick äldste Cook från den ena ansvarsfyllda positionen till den andra, både inom yrket och i kyrkan. Han avancerade till delägare i sin advokatbyrå och anställdes sedan som verkställande direktör för California Healthcare System som senare gick samman med Sutter Health, där han blev vise ordförande.

Under den tiden verkade han som regionrepresentant och områdesauktoritet innan han kallades som medlem i de sjuttios andra kvorum 1996. Han kallades till det första kvorumet 1998.

Som generalauktoritet har äldste Cook verkat i presidentskapet för området Filippinerna/ Mikronesien och som president för områdena Stillahavsöarna och Nordamerika Nordväst. Hans kärlek till de trofasta heliga runtom i världen fortsatte att växa.

Som verkställande chef för kyrkans missionärsavdelning hade han en viktig roll i utformandet av den nya vägledningen för missionärer, Predika mitt evangelium. Men äldste Cook tar inte åt sig någon ära för det. ”Herrens hand var med i det hela från första dagen”, säger han. ”Varenda medlem i första presidentskapet och de tolv bidrog på ett otroligt sätt.”

Redo och villig

Äldste Cook är väl förberedd för att verka i de tolv apostlarnas kvorum. Hans villighet att lära av andra och hans livslånga osjälviska tjänande gjorde det möjligt för honom att erbjuda Herren sitt hjärta och villiga sinne.

”Jag har vördat, stött och hedrat alla som har varit apostlar”, säger han. ”Deras inflytande över mig har varit djupgående. Jag vet inte vad jag kommer att bidra med, men jag vet att Jesus Kristus är Frälsaren, att Gud är vår Fader i himlen, att Joseph Smith är denna tidsutdelnings profet och att vi har en profet i dag. Den kunskapen är det centrala i mitt liv.”

Vi kan vara säkra på att denna kunskap fortsätter att vara det centrala i äldste Quentin L Cooks apostoliska verksamhet.