Mammas sång
”Prisa Herren med sång.” (L&F 136:28)
Susan vaknade plötsligt. Vad var det för ljud? Hon lyssnade uppmärksamt. Vinden ven genom eukalyptusträden och fick frökapslar att ramla ner på taket ovanför sovrummet. Ljudet av de fallande frökapslarna lät som kraftigt regn och hade väckt henne.
Susan suckade. Hennes familj hade just flyttat in i huset och hon var inte van vid alla nya ljud än. Det hjälpte inte att Susan nu sov ensam. I det gamla huset hade hon delat sovrum med sin storasyster.
Hon drog upp täcket under hakan när en ny kaskad frökapslar slog emot taket. Hon var rädd, ensam och kände att hon saknade pappa. Susans pappa var militärofficer. Han var iväg på en utbildning. Fastän han inte var utsatt för någon fara blev Susan plötsligt rädd. Tänk om pappa en dag sändes ut i krig och blev dödad? Hon ville inte växa upp utan pappa. Hon behövde honom.
Susan fick tårar i ögonen och visste att hon behövde hjälp med att lugna rädslan som blev allt värre. Hennes syster var inte i närheten men hon visste att Jesus och hennes himmelske Fader alltid var nära.
Susan samlade mod och slank ut ur täcket och knäböjde bredvid sängen. Hon bad till sin himmelske Fader att han skulle hjälpa henne, ta bort hennes rädsla.
Och då hörde Susan något. Det lät mjukare än smattrandet på taket. Det var mammas röst, och hon sjöng. Mamma sjöng medan hon gick genom huset, avslutade sina sysslor och gjorde sig klar för sängen.
Susans mamma hade en vacker röst och sjöng ofta, men det här var den vackraste sången Susan någonsin hört henne sjunga. Susan kände inte igen melodin men orden handlade om Jesus. Sången fyllde henne med frid.
Susan tackade sin himmelske Fader, lade sig i sängen igen och lyssnade på sin mammas sång. Hon fick tårar i ögonen igen, men den här gången var det tårar av tacksamhet och lättnad. Hon kände att allt var bra. Hon visste att hon hade en kärleksfull familj. Hon visste att hennes himmelske Fader brydde sig om henne. Hon kände att oavsett vad som hände så skulle det alltid finnas en anledning att hoppas. Susan visste att om hon blev rädd igen så kunde hon känna frid genom att tänka på kvällen då hennes mammas sång var starkare än hennes rädsla.