En mission tillräcklig för att förändra liv, men inte för att dämpa önskan att tjäna
När Rose och Ron Harvey gifte sig 1950 anade de inte att de skulle tillbringa 16 år av sitt äktenskap som heltidsmissionärer.
”Det kunde jag aldrig drömma om”, säger syster Harvey.
Sedan 1992 har det kanadensiska paret utfört nio missioner för kyrkan. De har predikat i delar av Förenta staterna, Canada och Stillahavsöarna.
Det har varit upplyftande upplevelser. ”Man kommer tillbaka på en andligt hög nivå”, säger syster Harvey. Men den hjärtats förvandling som de har upplevt är inte bara dem förunnat som verkar i 16 år. ”Man behöver inte utföra nio missioner. Efter vår första mission återvände vi som förändrade människor.”
Broder och syster Harvey har haft framgång, tillväxt i evangeliet, utstått prövningar och övervunnit känslor av otillräcklighet. Idag står de närmare varandra än någonsin och de är snabba att berätta om styrkan de har fått och välsignelserna Herren har gett dem och deras familj.
Kallade att tjäna – om och om igen
Broder och syster Harveys första mission i Minnesotamissionen Minneapolis 1992 var en underbar upplevelse, särskilt för syster Harvey som hade velat verka som heltidsmissionär ända sedan hennes barn hade förberett sig för sina missioner. Hon och hennes make gladdes åt att kunna återaktivera medlemmar och se en gren organiseras.
Senare verkade paret som proselyteringsmissionärer i South Dakotamissionen Rapid City och därefter som släktforskningsmissionärer vid släktforskningsbiblioteket i Salt Lake City och vid fängelset i Utah. Den senare upplevelsen innebar särskilda utmaningar, och broder och syster Harvey kände stor sympati för sina bröder och systrar i fängelset.
De verkade åter som proselyteringsmissionärer i Canadamissionen Vancouver och sedan två gånger som välfärdsmissionärer, först i Amerikanska Samoa och sedan i Sacramento i Kalifornien. Kort därefter kallades de att verka som släktforskningsmissionärer på nytt, den här gången i Canadamissionen Calgary.
Efter ett och ett halvt år i Calgary verkar de nu ännu en gång som släktforskningsmissionärer i Calgarymissionen – i Golden, British Columbia och Cardston i Alberta.
Vanliga prövningar
Broder och syster Harveys år av tjänande har inte varit utan prövningar. De var tvungna att övervinna många av de hinder som alla blivande missionärer ställs inför, till exempel ekonomiska överväganden, rädsla, sökandet efter rätta tillfällen och frågor angående familjen.
Ekonomi: Genom att leva enkelt och sparsamt fick broder och syster Harvey möjlighet att tjäna. De förenklade sin ekonomi genom att göra sig av med onödiga utgifter och räkningar och ordnade så att deras pensionspengar automatiskt överfördes till ett konto. Det fanns aldrig något överflöd av pengar men de har alltid räckt. ”Vi har aldrig haft mycket pengar. Vi har bara haft stor tro”, säger syster Harvey.
Rädsla: I sina dagböcker (de har båda fört dagbok sedan deras första mission i Minneapolis) skrev broder Harvey att han kände sig oförmögen att predika ordet, och syster Harvey delade ibland denna känsla. Deras bekymmer var: ”Vet jag tillräckligt?”, säger hon. ”Vi hade inte mycket utbildning … och ändå gav vi oss ut i världen och försökte omvända människor … Det är ett stort ansvar att representera Herren.” Tack vare sina upplevelser har de upptäckt att Herren tar hand om dem som tjänar honom.
Hitta rätt möjlighet: Det finns möjligheter till tjänande som överensstämmer med nästan varje färdighet eller talang som ett par kan tänkas ha. Gifta par har råtts att beakta sina särskilda talanger och förmågor och likaså sin hälsa och ekonomiska situation när de överväger att kontakta biskopen eller grenspresidenten. De områden som broder och syster Harvey har verkat inom varierar lika mycket som platserna de har bott på. De var glada att tjäna varhelst Herren kallade dem, oavsett om det var som välfärdsmissionärer, släktforskningsmissionärer eller proselyterande missionärer.
Familjen: Ett av de största bekymren som äldre missionärspar delar är tanken att vara borta från sin familj. För broder och syster Harvey innebär det 7 barn, 39 barnbarn och 25 barnbarnsbarn. Att vara borta från dem i flera år åt gången har varit svårt, men de känner sig närmare sina efterkommande nu än vad de gjorde innan de åkte iväg. ”Jag kan knappt förklara den kärlek som växte hos oss … Om man tänker att man inte kan gå ut och tjäna på grund av sina barn så har man fått det hela om bakfoten”, säger syster Harvey.
Genom hela upplevelsen har broder och syster Harvey kommit ihåg att de går Herrens ärende. ”Det är hans verk och hans härlighet. Man måste tro på att det är sant”, säger hon.
Ett arv av tro
Det tjänande som broder och syster Harvey har bidragit med sträcker sig långt bortom missionens gränser. Det har välsignat deras efterkommande på sätt som de aldrig har kunnat föreställa sig. ”Vi är helt förundrade över vad det har gjort för våra barn”, säger syster Harvey.
Deras efterkommande håller alla med om att broder och syster Harveys exempel har haft stor inverkan på deras liv. ”När barnbarnen åker ut för att tjäna på missionsfältet så tänker de på mormor och morfar (farmor och farfar) som ger hela sitt hjärta, förmåga, sinne och styrka i sin höga ålder, och då inspireras de att själva göra sitt bästa”, säger Teri Kearl, en av broder och syster Harveys döttrar.
När broder och syster Harvey såg det positiva inflytande på familjen som deras första och andra mission hade så inspirerades de att fortsätta tjäna.
”När man åker ut och tjänar som mor- och farförälder så tjänar man också sin familj på många sätt”, säger syster Harvey.
Deras dotterdotter Nicole Kearl, som verkar i Idahomissionen Pocatello, skrev nyligen följande om sina morföräldrar: ”När jag ser deras hängivenhet mot Herren får jag en större önskan att tjäna Herren. Jag är övertygad om att min önskan att verka som missionär delvis är ett resultat av deras stora exempel.”
Närheten till varandra och Herren
Broder och syster Harvey har kommit sina barn och barnbarn närmare tack vare sitt tjänande, men de har också kommit varandra närmare som par. Syster Harvey beskriver deras dagliga skriftstudieprogram som ”deras största välsignelse någonsin”.
Broder Harvey tillägger att han kommit sin hustru mycket närmare tack vare deras fortsatta tjänande. ”Hennes känslor är mina känslor. När hon gråter så gråter jag. När hon skrattar så skrattar jag”, säger han.
Deras relation till Herren har också stärkts allteftersom de har litat till honom för att få tröst och vägledning. ”Man kommer ut på missionsfältet och är helt ensam”, säger syster Harvey. ”Man litar till Frälsaren på ett sätt som man aldrig har litat till honom förut.”
Broder och syster Harvey upptäckte att de blev omhändertagna så länge de var villiga att lyssna på Andens maningar.
”Det är som om Herren öppnar dörrar … fortare än man kan gå igenom dem”, säger syster Harvey. ”En önskan och ett villigt hjärta – det är allt som behövs.”