Hur jag fann Kristus i Kapernaum
Efter flera års planering och förberedelse var jag äntligen på väg till det heliga landet med min familj och några nära vänner. När vi närmade oss Galileiska sjön såg vi fram emot att få se Kapernaum.
I Matteus står det att när folket hade avfärdat Kristus i hans hemstad Nasaret så gjorde Frälsaren Kapernaum till ”sin egen stad”. (Matt 9:1) Det var i Kapernaum och på Galileiska sjöns stränder som Kristus kallade Petrus, Jakob, Johannes, Andreas och senare Matteus som lärjungar. (Se Matt 4:18–22; 9: 9.)
Kapernaum betyder ”Naums by”, eller trygghetens eller tröstens by. Kristus kände verkligen medlidande med människorna i staden och tröstade dem genom att kasta ut onda andar, bota ”alla sjuka” och uppresa döda. (Se Matt 8:16; Mark 5:35–42.) Fastän Kristus senare tillrättavisade folket i Kapernaum för att de hade avvisat honom utförde han förmodligen fler underverk där än någon annanstans.
I Kapernaum utforskade vi ruiner och vandrade längs gamla vägar, hänförda över vad denna lilla by hade bevittnat. (Se Matt 11:23.) Senare tog jag en paus och satte mig under ett träd där jag funderade och tittade ut över Galileiska sjön. Men mina stora förväntningar om att få känna hur skrifternas händelser kom till liv införlivades inte. Trots alla förberedelser innan resan, min uppriktighet i att söka Kristus och beslutsamheten som hade fört oss hit till slut, kände jag en tomhet som tyngde hjärtat.
Varför kunde inte denna plats där Kristus välsignade så många människor också välsigna vårt liv? Medan jag brottades med mina känslor fick jag en önskan att läsa i skrifterna. Jag frågade alla i gruppen men tråkigt nog hade ingen tagit med sig en bibel. Som tur var hade en person i gruppen en handdator med en elektronisk version av Bibeln. Vi samlades runt den och lyssnade när någon läste verserna i Matteus 4 och Markus 5 om Frälsaren i Kapernaum.
Så fort vi började fokusera på skrifterna ersattes tomheten jag hade känt med den trösterika känslan av Frälsarens kärlek och ett vittnesbörd om de händelser som skrifterna vittnade om. Vi hade kommit till Kapernaum för att söka efter Kristus, men vi fann honom inte förr-än vi sökte i skrifterna. Det var inte den fysiska omgivningen som bar vittne för oss utan den Helige Anden.
Skriftstudier kan berikas av historia, kommentarer, språkliga insikter och enstaka resor, men det finns ingen ersättning för den direkta kunskap vi får av Anden när vi fördjupar oss i skrifterna. Mosiahs söner, som ”hade rannsakat skrifterna med flit, på det de måtte få kännedom om Guds ord” (Alma 17:2), exemplifierade denna princip.
Må våra dagliga skriftstudier vara kärnan i vårt sökande efter Kristus, för skrifterna är verkligen den bästa platsen att finna honom på.