Budskap från Läran och förbunden
Självtillit i Guds närhet
När vår tro och hängivenhet stärks kommer vi närmare vår Fader i himlen.
Berättelsen om hur profeten Joseph Smith försöker ta reda på vilken kyrka han ska sluta sig till mitt i ”striden mellan de olika religionssamfunden” (Joseph Smith–Historien 1:11) är en berättelse om inspiration och hopp för alla som uppriktigt söker efter sanning. Vilken lättnad det måste ha varit för Joseph – en obetydlig pojke på 14 år med en enkel fråga och en uppriktig önskan – att läsa följande vers i Bibeln: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.” (Jak 1:5)
Den här versen ger stor insikt om vilken slags relation var och en av oss bör ha till vår Fader i himlen. Ja, den uttrycker vår kärleksfulle Faders ömma barmhärtighet och kärlek till en son som kom till honom med en fråga. Fadern besvarar vanligtvis inte böner med syner, som han gjorde i den heliga lunden, men han ger svar som ger stor tröst och frid. Sådant är hans löfte till oss – att ge villigt och utan hårda ord.
Som liten pojke hade jag flera möjligheter att pröva detta löfte. Jag vittnar om att löftet är säkert. Vare sig jag hade förlorat en leksak eller en peng eller någon annan ägodel som kan verka obetydlig för vuxna, besvarade min himmelske Fader mina böner och gav mig frid. Jag minns tydligt tilltron jag hade till att ett svar skulle komma. Sådan är en liten pojkes tro. Sådan var den unge Joseph Smiths tro.
Sådan tro är samstämmig med de villkor under vilka böner besvaras, som följande vers visar: ”Men han skall be i tro utan att tvivla.” (Jak 1:6)
När jag blev äldre upptäckte jag att denna orubbliga tro blev allt svårare att utöva. Världen sår frön av tvivel och fördomar i vårt sinne och hjärta. Därför har Frälsarens uppmaning att vi ska bli som barn (se Matt 18:3) blivit en livslång strävan för mig. Jag har upptäckt att tro ”som ett senapskorn” (Matt 17:20) finns inom räckhåll ibland men långt utom räckhåll andra gånger.
Hur kan vi utöva denna slags tro hela tiden? Följande råd ger insikt om denna rättfärdiga strävan: ”Det som är av Gud är ljus, och den som tar emot ljus och förblir i Gud får mer ljus, och detta ljus växer sig klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen.” (L&F 50:24)
Det är denna process profeten Joseph Smith gick igenom. Liksom andra före honom visade han sin duglighet genom att hela tiden utöva tro och använda sin handlingsfrihet på ett rättfärdigt sätt. Han fortsatte i Gud, fick mer ljus, och det ljuset blev klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen.
En händelse i profetens liv hade stort inflytande på mig som ung man:
”En natt låg Joseph och sov tungt av ren utmattning … Plötsligt slog en rasande pöbelhop upp dörren och … grep tag i honom och drog ut honom från huset medan Emma skrek …
En grupp samlades … för att hålla råd … Efter rådsmötet förkunnade ledarna för pöbelhopen att de inte skulle döda honom utan klä av honom naken och piska och riva sönder hans kropp … De slängde en rykande tjärspade i ansiktet på honom och försökte tvinga ner den i halsen …
När de hade gett sig iväg försökte Joseph resa sig men föll tillbaka igen av smärta och utmattning. Han lyckades emellertid slita loss tjäran från ansiktet så att han kunde andas fritt …
Profeten fick tag på något att skyla sig med innan han kom hem och tillbringade resten av natten med att tvätta sig ren och binda om sina sår …
Följande morgon var det sabbat, och folket samlades som vanligt för att dyrka tillsammans under en timme. Några från pöbelhopen kom också dit …
Med kroppen blåslagen och ärrad gick Joseph till mötet och ställde sig framför församlingen. Han bemötte sina nattliga angripare på ett lugnt och manligt sätt. Han gav en kraftfull predikan och döpte samma dag tre troende in i kyrkan.”1
Jag kan inte på långa vägar föreställa mig den smärta och det obehag som profeten Joseph måste ha utstått. Han hade god anledning att inte predika den morgonen, men varken denna eller de många andra händelserna med liknande följder fick honom att frångå sitt ansvar. Hur kan då vi anse oss rättfärdiga om vi frångår vår plikt på grund av något litet obehag eller olägenhet?
När vår tro och hängivenhet stärks kommer vi närmare vår Fader i himlen.
”Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: ’Se här är jag.’” (Jes 58:9)
”Då skall din självtillit växa sig stark i Guds närhet, och läran om prästadömet skall falla över din själ som himlens dagg
… och det skall utan tvångsmedel strömma till dig i evigheters evighet.” (L&F 121:45–46)
Det är en förmån för mig att vittna om att Joseph Smith är en Guds profet. Tack vare att han sökte visdom i den heliga lunden och sedan var hängiven kan vi glädjas åt Jesu Kristi evangeliums fullhet. Följande hyllning av president John Taylor (1808–1887), som han skrev som medlem av de tolv apostlarnas kvorum, beskriver uttrycksfullt vad profeten Joseph Smith gjorde för oss alla: ”Joseph Smith, Herrens profet och siare, har med undantag endast av Jesus gjort mer för människornas frälsning i den här världen än någon annan människa som någonsin levt i den … Han var stor i livet och han dog stor i Guds och hans folks ögon, och liksom de flesta av Herrens smorda i forna dagar har han beseglat sin mission och sitt verk med sitt eget blod.” (L&F 135:3)
Må vi hela tiden klokt använda vår handlingsfrihet och liksom profeten Joseph Smith utöva orubblig tro oavsett våra omständigheter, så att vår självtillit kan ”växa sig stark i Guds närhet”.
Frälsarens uppmaning att vi ska ”bli som barn” har blivit en livslång strävan för mig.
Tack vare att Joseph Smith sökte visdom i den heliga lunden och sedan var hängiven kan vi glädjas åt Jesu Kristi evangeliums fullhet.
Överst till vänster: Joseph Smith skriver, av Dale Kilbourn; till höger: Ljusets barn, av Anne Marie Oborn, med tillstånd av kyrkans museum för historia och konst; ram © 2007 Cary Henrie
Jag såg ett ljus, av Jon McNaughton