Joseph Smith: En Jesu Kristi apostel
Anpassat efter en presentation för de sjuttios kvorum.
I Läran och förbunden läser vi att Joseph Smith ”kallades av Gud och ordinerades till en Jesu Kristi apostel”. (L&F 20:2) En apostels kallelse är först och främst att vittna om Jesus Kristus. Profeter i Gamla testamentet vittnade om hans ankomst. Apostlarna i Nya testamentet bar personligt vittnesbörd om Kristus och att han uppstod. Detta apostoliska vittnesbörd utgjorde grunden till deras undervisning. ”[Ni skall] bli mina vittnen” (Apg 1:8) löd Jesu instruktion till de ursprungliga tolv. Petrus vittnade på pingstdagen för judarna som hade samlats ”från alla folk” (Apg 2:5) att ”det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det.” (Apg 2:32) På liknande sätt skrev Paulus till korintierna att Jesus ”visade … sig också för mig”. (1 Kor 15:8) Det säkra vittnesbördet om Kristus och om hans uppståndelse är det apostoliska vittnesbördets första pelare.
Den andra pelaren är Frälsarens återlösande och frälsande makt. Petrus lär: ”Om [Herren] vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.” (Apg 10:43)
Utan dessa två vittnesbördspelare om Kristus skulle det inte finnas någon apostel. Ett sådant vittnesbörd har sin grund i erfarenhet, gudomligt påbud och instruktioner. Lukas skriver till exempel att Kristus visade sig för apostlarna ”efter sitt lidande … då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike”. (Apg 1:3)
Hur väl uppfyller profeten Joseph Smith dessa apostoliska krav? Svaret är ”fullkomligt”.
Den första synen
Joseph Smiths apostoliska utbildning började 1820. Medan han begrundade olika religiösa frågor insåg han snart att det inte gick att resonera eller argumentera sig fram till en avgörande slutsats om huruvida en kyrka och dess lärdomar var sanna. Utan gudomlig manifestation kunde unge Joseph bara lägga ännu en uppfattning till den ”ordstrid och [det] åsiktstumult” som redan pågick. (Joseph Smith–Historien 1:10) Men Josephs frågor om religion besvarades genom den personliga och fysiska manifestationen av Gud Fadern och hans gudomlige och levande Son, Jesus Kristus – en händelse som kallas den första synen.
Liksom för de ursprungliga apostlarna var Josephs möte med gudomen både direkt och personligt. Det fanns inget behov av någon annans åsikt eller av något råd som skulle avgöra vad han såg eller vad det skulle komma att betyda för honom. Josephs syn var först en mycket personlig upplevelse – ett svar på en viss fråga. Med tiden blev synen, som belystes av ytterligare upplevelser och instruktioner, återställelsens grundläggande uppenbarelse.
Hur apostolisk denna manifestation av Kristus, hans existens och uppståndelse än var för Joseph Smith, så var det inte det enda Jesus ville lära honom. Det första pojken Joseph lärde sig hade sitt ursprung i manifestationen om Kristi absoluta, allomfattande och gudomliga makt. Joseph lärde sig minst en betydelse av Kristi återlösande och frälsande makt när han bad i lunden. Han beskriver följande när han började be: ”Tätt mörker omslöt mig och det tycktes mig för en stund som om jag vore dömd till plötslig undergång.” (Joseph Smith–Historien 1:15) Med all energi han förmådde uppbringa började Joseph be till Gud att rädda honom från hans fiendes grepp.
”I samma ögonblick som jag höll på att sjunka i förtvivlan och överlämna mig åt undergång … såg jag en ljuspelare …
Så snart den syntes fann jag mig befriad från den fiende som hållit mig bunden.” (Joseph Smith–Historien 1:16–17)
Joseph Smiths konfrontation med den onde liknar en upplevelse Mose hade, som profeten skulle få reda på några år senare. Men till skillnad från Joseph såg Mose Guds storhet först, och konfronterades sedan med den ondes kraft innan han befriades från dennes inflytande. (Se Mose 1.)
Händelsernas ordningsföljd skiljer sig markant åt. Mose var redan vuxen och hade fått mycket kunskap och inflytande innan denna händelse. Genom att visa sin utomordentliga makt för Mose innan han ställdes inför motståndaren hjälpte Herren honom att få perspektiv på sitt liv. När Mose hade sett Guds härlighet sade han: ”På grund av detta vet jag nu att människan är intet, vilket jag aldrig hade föreställt mig.” (Mose 1:10) Denna händelse hjälpte Mose att motstå motståndarens frestelser som följde.
Joseph Smith, å andra sidan, var en oerfaren ung man som under hela sitt liv skulle komma att ställas inför motståndarens kraft och de överväldigande problem som den medför. Genom att möta motståndaren först och sedan räddas från hans angrepp genom Faderns och Sonens besök, inhämtade Joseph följande outplånliga lärdom: Hur stor den ondes kraft än är måste den alltid dra sig tillbaka när ljuset visar sig.
Detta var en avgörande lärdom i Josephs apostoliska utbildning. Han behövde den här kunskapen, inte bara på grund av de personliga prövningar som väntade honom utan också på grund av det överväldigande motstånd han skulle ställas inför medan han grundade och ledde kyrkan.
Pojken Joseph gick in i lunden för att söka visdom, och han fick visdom. Hans apostoliska utbildning hade börjat. Bland den första synens apostoliska lärdomar finns både Frälsarens och vår himmelske Faders fysiska natur, samt de första och grundläggande lärdomarna rörande deras makt – var och en en apostolisk vittnesbördspelare.
Mormons bok
Joseph Smiths tidiga apostoliska utbildning fortsatte med hans översättning av Mormons bok. Mormons bok gav Joseph tillgång till ”det eviga evangeliets fullhet” (Joseph Smith–Historien 1:34), principer som var viktiga att förstå redan innan kyrkan organiserades. Profeten fick läsa ett flertal ”tydliga och högst dyrbara” (1 Nephi 13:26) profetiska och apostoliska vittnesbörd om Frälsaren, som alla var exempel för honom.
Profeterna i Mormons bok använder faktiskt över hundra titlar i sin undervisning om Kristus, och var och en hjälpte Joseph förstå Frälsarens gudomliga roll.1 Tack vare denna undervisning blev Joseph Smith nära bekant med forntida profeter, och han fick insikt om det gudomliga syftet med hans ansvarsuppgifter.
Mormons bok belyser Kristi försonings allomfattande karaktär. Frälsarens heliga offer är inte begränsat till hans tids heliga land eller ens till de ursprungliga tolvs apostoliska värld. Försoningen omfattar alla Guds skapelser – tidigare, nuvarande och framtida. Vilket intryck Jakobs undervisning om den obegränsade försoningen (se 2 Nephi 9:7) måste ha gjort på unge Josephs sinne, särskilt i kontrast till den tidens kristna lärdomar.
Mormons bok talar också om den allomfattande uppståndelsen och andra lärdomar i samband därmed. Predikningarna om denna lära av Lehi, Jakob, kung Benjamin, Abinadi, Alma, Amulek, lamaniten Samuel och Moroni är alla rika lärdomskällor.
Under översättningen av Mormons bok tog profeten emot ytterligare värdefull personlig undervisning rörande Kristi återlösande och frälsande makt. År 1828 övertalade Martin Harris Joseph att låna honom de första 116 sidorna av manuskriptet till Mormons bok. När Martin Harris tappade bort sidorna kände profeten stor förtvivlan.2 Hans mor Lucy Mack Smith skrev att Joseph utropade: ”O min Gud! … Allt är förlorat! Allt är förlorat! Vad ska jag göra? Jag har syndat – det är jag som har frestat Gud … Hur ska jag kunna visa mig för Herren? Vilken tillrättavisning förtjänar jag nu inte av den Högstes ängel?”3
I över en månad lämnade Herren Joseph i detta hemska kval av ånger.4 Sedan kom lättnaden och den apostoliska lärdomen. Herren sade till Joseph:
”Guds verk och planer och avsikter kan inte omintetgöras, inte heller kan de gå om intet …
Ty även om en människa kan få många uppenbarelser och har förmåga att utföra många kraftgärningar, så måste hon, om hon berömmer sig av sin egen styrka och ringaktar Guds råd samt följer sin egen viljas maning och köttsliga lustar, ändå falla och ådra sig en rättfärdig Guds hämnd.” (L&F 3:1, 4)
Dessa ord beskrev utförligt vad Joseph Smith hade upplevt. Han hade lärt sig precis vad den apostoliska kallelsen handlade om och vem aposteln, till varje pris, är skyldig sin lojalitet. ”Även om människor ringaktar Guds råd och föraktar hans ord”, fick Joseph veta, ”borde du ändå ha varit trofast.” (L&F 3:7–8) Joseph Smith nekades tillgång till plåtarna under en tid. Han hade också lärt sig något ovärderligt. Så småningom fick han tillbaka plåtarna, liksom sin ställning som översättare.
Hur avgörande var inte lärdomarna som gavs under översättningen av Mormons bok medan Joseph Smith tillväxte i sin apostoliska kallelse! Mormons bok är ”vår religions slutsten”5 eftersom den innehåller så många profetiska vittnesbörd om Kristus och står som ett påtagligt vittne om återställelsen.
Fortsatta uppenbarelser och skrifter
När Joseph Smith var färdig med översättningen av Mormons bok 1829 och hade organiserat kyrkan 1830 fick han möjlighet att ta emot fortsatt apostolisk utbildning genom att översätta andra skrifter. Han översatte Bibeln under tre år och började översätta Abrahams bok 1835. Joseph Smiths översättning av Bibeln vidgade hans kunskap om Gamla testamentets profeter och Nya testamentets apostlar. Den resulterade också i ytterligare en uppenbarelse, nämligen Moses bok.
Moses bok gav profeten viktig kunskap om Frälsarens verksamhet, bland annat hans roll i skapelsen. ”Herren talade till Mose och sade: … Jag är begynnelsen och änden, Gud den Allsmäktige. Genom min Enfödde skapade jag allt detta.” (Mose 2:1) Han sade också: ”Och otaliga världar har jag skapat … och genom Sonen, som är min Enfödde, skapade jag dem.” (Mose 1:33)
Moses bok klargjorde Kristi relation till Fadern i föruttillvaron och ökade profetens kunskap om rättfärdighetens överlägsna kraft. En av de vackraste apostoliska lärdomarna som kom till Joseph Smith i den här uppenbarelsen var bekräftelsen på Guds kärlek. Detta skilde sig så mycket från den hårda, oförlåtande och fördömande person som många trodde att Gud var. Moses bok uppenbarar en oändligt barmhärtig Gud. Enok såg att ”himlens Gud … grät” (Mose 7:28) över dem som inte ville ta emot honom. Enok ville veta hur detta var möjligt och fick ett svar som har en familjär biblisk ton: ”Jag [har] … givit dem budet att de skall älska varandra och att de skall välja mig, deras Fader … Varför skulle inte himlarna gråta, när de ser att dessa kommer att lida?” (Mose 7:33, 37; se också 5 Mos 6:5; 3 Mos 19:18; Matt 22:37–39.)
Under översättningen av Moses bok fick profeten också mer kunskap om Frälsarens återlösande och frälsande makt. Som Herren sade skapades jorden ”genom min makts ord” (Mose 1:32) i syftet att ”åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan”. (Mose 1:39) Många år innan Frälsaren sade till Thomas och de tolv att ”jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6), uppenbarade han för Mose att ”detta är frälsningsplanen för alla människor genom min Enföddes blod, hans som skall komma i tidens mitt”. (Mose 6:62)
Den första synen i lunden, översättningen av Mormons bok, revisionen av Bibeln, uppenbarelsen som Moses bok utgör och översättningen av Abrahams bok lade grunden till kyrkan, till stor del genom profeten Joseph Smiths snabbt ökande kunskap och vittnesbörd om Jesus Kristus.
Uppenbarelserna som gavs till honom och sammanställdes i Läran och förbunden innehåller en rikedom av kunskap som har med Frälsaren att göra. Man kan undersöka alla ämnen och korshänvisningar i Handledning för skriftstudier som handlar om Jesus Kristus och ändå inte förstå vidden av informationen om Frälsaren som profeten Joseph Smith gav till världen. Jag är tacksam att veta att Jesus ”i begynnelsen [var] hos Fadern”. (L&F 93:21) Jag är tacksam att veta att han ”har lidit detta för [mig], för att [jag] inte skall behöva lida om [jag] omvänder [mig]”. (L&F 19:16)
Mitt vittnesbörd om vad profeten uppenbarade
Jag är tacksam för ännu en sak i samband med Frälsarens verksamhet som djupt rör vid min själ. Efter att ha studerat Malakis löften, Moronis första besök hos Joseph, Frälsarens ord till nephiterna och Elias besök i templet i Kirtland, har jag lärt mig att Gud älskar sina barn och har ordnat det så att var och en ska kunna återvända till honom. Jag känner inte till någon lärdom som är mer rättvis eller som ger större hopp än den om de dödas återlösning. Jag är så tacksam för uppenbarelserna som lär mig att Frälsarens försoning omfattar dem som har levt, älskat, tjänat och hoppats på en bättre dag men aldrig hört talas om Jesus eller haft möjlighet att ta emot hans evan-gelium. Denna kunskap i sig är tillräcklig för att omvända mig till evangeliet, även om jag inte kände till något annat. Här, åtminstone för mig, finns det yttersta vittnesbördet om Jesus Kristus och hans försoningsoffer.
Vad kan då sägas om Kristi ojämförliga frälsande makt? Det som Joseph Smith lärde sig i den heliga lunden om rättfärdighetens makt att övervinna det onda förebådar den avslutande scenen. Herren uppenbarar följande:
”Jag har utfört och fullbordat hans vilja som jag tillhör, ja, Faderns, beträffande mig – och jag har gjort detta för att kunna lägga allt under mig –
och har behållit all makt, ja, till att förgöra Satan och hans verk vid världens ände och på den sista, stora dagen för domen.” (L&F 19:2–3)
Vårt eget vittnesbörd om Frälsaren inramas av profeten Joseph Smiths vittnesbörd och lärdomar. Det är inte att undra på att profeten lärde att ”de fundamentala principerna i vår religion är apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Jesus Kristus, att han dog, begravdes och uppstod på den tredje dagen och uppsteg till himlen. Allt annat som tillhör vår religion är endast tillägg till detta.”6
Joseph Smiths apostoliska vittnesbörd om Jesu Kristi gudomliga realitet och uppståndelse, liksom hans kunskap om Frälsarens återlösande och frälsande makt, kan bäst ses i profetens eget vackra, mäktiga och koncisa vittnesbörd:
”Och nu, efter de många vittnesbörd som har givits om honom är detta det allra sista vittnesbördet som vi ger om honom: Att han lever!
Ty vi såg honom, ja, på Guds högra sida, och vi hörde rösten vittna om att han är Faderns Enfödde –
om att medelst honom och genom honom och av honom skapas och skapades världarna, och deras invånare är födda som söner och döttrar åt Gud.” (L&F 76:22–24)
Jag är så tacksam för Joseph Smiths apostoliska kallelse.
Josephs frågor som rörde religion besvarades genom den personliga och fysiska manifestationen av Gud Fadern och hans gudomlige och levande Son, Jesus Kristus.
Mormons bok är ”vår religions slutsten” eftersom den innehåller så många profetiska vittnesbörd om Kristus och står som ett påtagligt vittne om återställelsen.
Jag är så tacksam för uppenbarelserna som lär mig att Frälsarens försoning omfattar dem som har levt, älskat, tjänat och hoppats på en bättre dag men aldrig hört talas om Jesus eller haft möjlighet att ta emot hans evangelium.
Joseph Smith Jr, med tillstånd av Community of Christ Archives; scen från kyrkans film Återställelsen
Mitt hjärtas önskningar, av Walter Rane, med tillstånd av kyrkans museum för historia och konst
Genom Guds gåva och kraft, av Simon Dewey
Elia återställer nycklarna till prästadömets beseglingsmakt, av Robert Barrett