Det finns hopp i Haiti
Missionärsandan lever och frodas i denna önation och det uppväxande släktet är fast beslutna att behålla den.
Dieuveut Demosthène, 18 år, och Robenson Marcel Laroque Jean, 19 år, är de bästa vänner. Och de tänker behålla den vänskapen. För alltid.
”Vi var grannar och spelade basket tillsammans”, säger Robenson. ”Jag blev medlem i kyrkan när jag var 16, och efter ett tag föreslog jag för Dieuveut att han också skulle komma. Jag bad mycket och var ihärdig. Och se på honom nu, en stark medlem i kyrkan. Jag är stolt över honom.”
”Robenson inbjöd mig många gånger”, säger Dieuveut, ”och efter ett tag gick jag med på det. Han har alltid pratat med så fina ord, som om han förstår allting. Därför blev hans inbjudan inte irriterande. Den var jättebra. Efter ett tag började jag vara med på missionärslektionerna och blev medlem i kyrkan när jag var 17.”
Idealet
Det är det idealiska sättet att göra missionsarbete – vänner som berättar för sina vänner om evangeliet och ger hänvisningar till missionärerna för att undervisa dem. ”Av mig – en person i kyrkan – har vi nu blivit två, och vi fortsätter med samma arbete tillsammans”, säger Robenson. Som ett resultat av deras ansträngningar har en av Dieuveuts äldre bröder och en annan vän också blivit medlemmar i kyrkan. En blev två, och två blev fyra.
Robenson och Dieuveut, som kommer från Centrale församling i Port-au-Prince norra stav i Haiti, är typexempel på vad som har hänt med missionsarbetet i Haiti sedan missionärerna från andra länder evakuerades 2005 på grund av politiska oroligheter. Haitimissionen Port-au-Prince har fått lita till sig själv för att få styrka, och funnit den. I dag är det bara haitier som verkar som missionärer i Haiti och tonåringarna förväntas verka när de har blivit gamla nog. Redan innan de kallas som heltidsmissionärer pratar de med grannar och vänner.
”Överallt där man ser Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i Haiti så vet man att medlemmarna är haitier”, säger Farah Jean-Baptiste, 18 år, en ung kvinna som också tillhör Centrale församling. ”Det är mycket motiverande för ungdomarna att se att vi är ansvariga för kyrkans framtid här.”
”De unga männen och kvinnorna i kyrkan här är motiverade att följa Frälsaren”, säger Farahs 17-åriga vän från samma församling, Nathalie LaGuerre. ”Vi vill gå i hans fotspår och se hans verk gå framåt. Och vi blir glada när vi ser haitiska missionärer verka i Haiti. De är entusiastiska och glada, och efter missionen berättar de om vilka härliga upplevelser de har haft. Sedan uppmanar de oss att få samma upplevelser och börja i dag genom att berätta om evan-geliet för våra vänner.”
Hon säger att även om unga kvinnor inte har samma ansvar som prästadömet att verka som heltidsmissionärer, ”ser vi också att de som verkar får många välsignelser. Man får möjlighet att vara till välsignelse för andra, och det blir man uppbyggd av. Det stärker en inför de prövningar som kommer i livet och förankrar en i evangeliet. Det visar att man verkligen är en Jesu Kristi lärjunge, att man är ett vittne om honom, och att man följer hans exempel.”
Hoppet
”Det finns stort hopp för Guds rike här i Haiti”, säger president Gh Ghammald Francillon från Port-au-Prince norra stav. ”Ungdomarna är verkligen motiverade att verka som missionärer. Det är en del av deras naturliga uppväxt att ta med en mission i prioriteringarna, också före college. Om du ser missionärerna på gatan så kan du fråga, och de kommer att tala om för dig att de satte studierna åt sidan eftersom de har kallats att utföra Herrens arbete.”
Han nämner välsignelserna han känner i sitt eget hem tack vare att hans hustru är en återvänd missionär. Han säger att starkare familjer och starkare ledare är ett direkt resultat av missionsarbetet. ”Tänk dig”, säger han, ”vilken kyrka vi kommer att ha här om 15 till 20 år när så många haitier verkar som missionärer i Haiti!” Han säger att medlemmarna ”får kärlek och stöd av så många människor, av profeten och generalauktoriteterna och av återvända missionärer från andra länder som tidigare tjänat här. Men just nu är 100 procent haitier, inklusive missionspresidenten Fouchard Pierre-Nau, en återvänd missionär som verkade i Haiti för omkring 10 år sedan.”
Framtiden
Några trodde att kyrkan här kanske skulle få problem utan hjälp utifrån. ”Men jag var aldrig orolig”, säger en missionär som för närvarande verkar i Haitimissionen Port-au-Prince, äldste J Henry Michel. ”Kyrkan kommer aldrig att gå under. Det är Jesu Kristi kyrka så den kan inte gå under.”
I stället, säger Dieuveut, kommer kyrkan att fortsätta växa allteftersom människor förstår vilken glädje evangeliet ger. ”Jag är verkligen tacksam mot Robenson för att han delade med sig av evangeliet till mig”, säger han, ”och det är därför jag vill dela med mig av evangeliet till andra. Förra veckan frågade jag mig själv om jag visste vad glädje var förut? För i dag, även om jag inte har allt det materiella jag vill ha, känner jag mig alltid fridfull inombords. Jag har stort hopp om att få komma nära min himmelske Fader.”
”Jag försöker redan vara missionär”, säger Robenson. ”Varje dag har jag med mig flera exemplar av Mormons bok i ryggsäcken så att jag kan ge bort dem till andra. Många vet att jag är medlem i kyrkan och att jag är ivrig att bära mitt vittnesbörd. Att gå ut som heltidsmissionär blir en underbar möjlighet att tjäna Gud genom att tjäna hans barn. Jag vill verkligen gå ut.”
Dieuveut säger att han ofta pratar med hemvända missionärer. ”De har berättat hur Herren har välsignat människorna genom missionärerna, och jag vill också ge sådana välsignelser. De har berättat hur de levde på missionsfältet, hur mycket de tyckte om det. Dessutom är de värdiga och bra exempel efter missionen. Jag vill bli sådan.”
Vad ska hända i framtiden? ”Vår himmelske Fader har en plan för Haiti”, säger Dieuveut. ”Han ger medlemmarna här möjlighet att bli starka. Det är haitier som undervisar haitier, och det är till välsignelse för oss.”
Robenson får snart sin missionskallelse och han hoppas det blir till Haiti. Dieuveut ligger inte långt efter och hoppas också på att få verka i sitt hemland. Men oavsett om de kallas till Haiti eller till något annat land så vet de att de får många fler vänner i kyrkan och att deras vänskap lever vidare. För när människor är vänner i evangeliet är de vänner för evigt.
Hoppet blomstrar för unga sista dagars heliga som Robenson Jean, Dieuveut Demosthène, Nathalie LaGuerre och Farah Jean-Baptiste som tror att evangeliet både kan förändra deras liv och deras land. Från krönet på en kulle i Port-au-Prince, där landet invigdes för evangeliets predikande, och i hela nationen delar sista dagars heliga haitier med sig av leenden och förbereder sig för framtiden.
Överst: Missionspresidenten och hans hustru pratar med äldster som verkar på missionskontoret. President Pierre-Nau uppmanar ungdomarna i kyrkan att börja nu med att dela med sig av evan-geliet. ”Ni är redan missionärer”, säger han. Ovan: President Francillon i Port-au-Prince norra stav i Haiti gläds åt att umgås med sin hustru och sina barn. Han säger att kyrkan välsignar ungdomarna på många sätt.
Ungdomarna i Haiti är mycket engagerade i Unga kvinnors lektioner och i prästadömskvorumen. De minns löftena de gav när de döptes och de lever också efter dessa löften varje dag.
Foto Richard M Romney