En gåva värd extra omsorg
Med alla de välsignelser som den moderna tiden har gett oss får vi inte ge upp sådant som främjar den Helige Andens verkningar.
Det har gått över 50 år, men jag minns fortfarande tydligt juldagsmorgonen 1959. Med barnslig förväntan hoppades jag desperat på att få en ny cykel. Min äldre bror och syster och jag delade på samma gamla cykel som vi alla hade lärt oss att cykla på. Den hade länge varit minst sagt omodern och jag hade vädjat till mina föräldrar att få en ny cykel. När jag ser tillbaka skäms jag lite över att jag inte tänkte på hur dyr en sådan present skulle vara för en familj med begränsad inkomst.
Juldagsmorgonen kom och jag sprang uppför trappan från vårt sovrum i källaren. Jag rusade in i vardagsrummet och sökte förgäves med blicken efter en cykel. Hjärtat sjönk när jag såg ett litet paket under min socka. Jag försökte kontrollera min besvikelse.
När vi satt hela familjen i vardagsrummet bad min far mig hämta en kniv i köket så att vi kunde öppna en låda som min brors julklapp låg i. Jag gick ut i det lilla köket och trevade i mörkret efter strömbrytaren. När det blev ljust i köket blev jag överlycklig. Precis framför mig stod en fin, stor, svart cykel! Jag cyklade på den i många år. Jag tog hand om cykeln, vakade över den och blev vän med den. Det var en gåva som jag länge uppskattade och höll kär.
En större gåva
Bara tre månader innan den julen hade jag fått en annan gåva, mycket viktigare och mycket mer betydelsefull än en cykel. Jag hade döpts och fått den Helige Andens gåva. På den tiden, och kanske alltför ofta under alla år sedan dess, var jag som lamaniterna varom Frälsaren sade att de ”döptes med eld och med den Helige Anden, och de visste det inte” (3 Nephi 9:20).
Jesus betonade det oändliga värdet i dopets och den Helige Andens gåva: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike” (Joh 3:5). Och för att mildra svårigheten i att berätta för lärjungarna att han snart skulle lämna dem, lovade Frälsaren att de skulle få denna himmelska gåva: ”Jag [skall] sända honom [Hjälparen] till er” (Joh 16:7).
Detta är en enormt mäktig gåva. Skrifterna berättar om vad gåvan gör för dem som ivrigt tar emot den: ”Den Helige Anden … bär vittne om Fadern och om Sonen” (L&F 20:27; se också 1 Kor 12:3; 3 Nephi 28:11; L&F 42:17). Den Helige Anden lär oss allt och påminner oss om allt (se Joh 14:26). Han för oss till sanningen och förkunnar för oss vad som kommer att ske (se Joh 16:13). Han upplyser vårt förstånd och fyller vår själ med glädje (se L&F 11:13). Genom hans kraft kan vi få veta sanningen om allting (se Moroni 10:5). Han skall avslöja Guds hemligheter för oss (se 1 Nephi 10:19).
Han visar oss vad vi ska göra (se 1 Nephi 4:6; L&F 8:2). Han inspirerar dem vi undervisar (se 2 Nephi 33:1). Ännu viktigare är att syndernas förlåtelse kommer genom försoningen ”genom dop och genom eld, ja, det vill säga den Helige Anden” (L&F 19:31; se också 2 Nephi 31:17), och gör att vi slutligen kan bli heliggjorda av den här gåvan och stå obefläckade inför Kristus på den yttersta dagen (se 3 Nephi 27:20).
Gåvan att ständigt ha den Helige Andens sällskap är bara tillgänglig för dem som har döpts och konfirmerats som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.1 Den Helige Anden kan påverka alla som söker sanningen tillfälligt, men den Helige Andens gåva reserveras i sin helhet för dem som har tagit på sig det återställda evangeliets förbund.2 Den här gåvan är verklig. Det är en överjordisk välsignelse för kyrkans medlemmar.
Den Helige Andens gåva reserveras inte bara för några få — patriarken, den hängivna besöksläraren, den inspirerade vännen — utan har lovats oss alla om vi ihärdigt söker efter vår väg tillbaka till vårt himmelska hem. President Wilford Woodruff (1807–1898) betonade att varje medlem behöver Helige Anden: ”Låt oss arbeta på att få den Helige Anden … Detta är den Ande som vi måste ha för att genomföra Guds avsikter på jorden. Vi är i större behov av den än av någon annan gåva … Vi bör be till Herren tills vi får Hjälparen. Detta är vad som lovas oss när vi blir döpta. Det är ljusets, sanningens och uppenbarelsens anda, och den kan vara med oss alla samtidigt.”3
Behovet av personlig inspiration
Vi lever i en tid med transport, kommunikation och tillgång till information i otrolig mängd jämfört med tidigare. Men sådana moralfrågor som ärlighet, kyskhet, helgande av sabbatsdagen, ansvar för familjen och även livets helgd — frågor som länge delats av världen och sista dagars heliga — tolkas nu på alla möjliga sätt och är öppna för debatt (se L&F 1:16).
Medan utvecklingen inom teknologi och kommunikation gör att den moderna världen kommer allt närmare inpå oss krävs det att vi hela tiden gör val och fattar beslut för att kunna vara i världen men inte av världen (se Joh 17:14). Förmågan till andlig urskiljning är oerhört viktig. Som Kristi lärjungar måste vi göra den Helige Andens gåva till en medveten, daglig, andäktig del av vårt liv. President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt: ”Ingen av oss kan överleva i dagens värld, och ännu mindre i vad som snart kommer, utan personlig inspiration.”4
Hur kan vi använda den här himmelska gåvan som en ytterst nödvändig kompass för våra dagliga handlingar? Vi måste tro på att den milda och stilla rösten vi känner trots vår svaghet kommer från vår Fader. Vi måste be och fråga och söka och sedan inte vara rädda när svaren kommer till vårt hjärta och sinne. Tro på att de är gudomliga. Det är de.
I februari 1847 visade sig profeten Joseph Smith för Brigham Young i en dröm eller syn. President Young frågade profeten om han hade ett budskap till medlemmarna. Profeten sade: ”Säg åt medlemmarna att vara ödmjuka och trofasta och se till att de behåller Herrens Ande så skall den leda dem rätt. Var försiktiga och avvisa inte den milda och stilla rösten. Den skall lära [er vad ni] skall göra och vart [ni] skall gå. Den skall ge [er] rikets frukter. Säg åt bröderna att låta sig övertygas så att när den Helige Anden kommer till dem, deras hjärtan är redo att ta emot den.”5
”Att låta sig övertygas” innebär att du tror på att uppenbarelse kan komma till dig och andra.
Den Helige Andens verkningar
Det finns otaliga inspirerande exempel på hur den Helige Anden dagligen verkar i kyrkans medlemmars liv. De flesta är lågmälda och personliga och vi inser inte att de är viktiga förrän vi ser tillbaka på förändringarna de ledde till. Tänk på dina egna upplevelser när du läser några exempel på upplevelser som andra har delgett mig.
-
En kvinna hade tänkt på några av de yrkesalternativ som hon skulle vilja ägna sig åt när barnen återvände till skolan. Under ett sakramentsmöte hon var på ställde sig stavspresidenten upp och bar sitt vittnesbörd. Han läste ett skriftställe: ”Sök inte efter rikedomar och inte heller efter den här världens fåfängligheter, ty se, du kan inte ta dem med dig” (Alma 39:14). Den versen sjönk djupt ner i hennes hjärta den sabbatsdagen som en andlig bekräftelse på vad hon skulle ägna sig åt under det kommande året.
-
En åttaåring döptes och konfirmerades sedan som medlem i kyrkan och fick den Helige Andens gåva av sin far och farfar. När pojken glatt ställde sig upp för att bära sitt vittnesbörd fick han oväntat så starka känslor att han knappt kunde prata. En bror som återgav berättelsen sade: ”Jag kände Anden så starkt den gången.”
-
En missionär och hans kamrat knackade på hos en undersökare som de hade gett en Mormons bok till. När den äldre kvinnan öppnade kom en mäktig känsla över missionären. Kvinnan hälsade missionärerna väl-komna och sade att hon hade läst och trodde på det som de hade undervisat henne om. Den unge missionären påverkades så starkt av känslan han hade att han bad: ”Käre Fader, låt mig aldrig glömma känslan jag har haft i dag.”
-
En ung universitetsstuderande som var långt hemifrån började känna sig väldigt ensam. Hon vädjade i bön om att få hjälp i sin kris. En morgon under en lektion fick hon en stark känsla av välbehag. En tanke kom till henne: ”Du är aldrig ensam.” Hennes böner hade besvarats och hennes hemlängtan var borta.
-
En hängiven far var på väg för att hjälpa en son som hade gjort några felaktiga val och nu fick lida konsekvenserna av valen. Under de långa tysta timmarna det tog fadern att komma till sin son bad han medan han våndades över sonens misstag. Sedan kom en tydlig och klar tanke till honom: ”Han är min son också.”
-
En sextonårig Laurel-flicka lyssnade på sin lärare under en söndagsskoleklass. Det var påsk och läraren hade förberett en lektion om försoningen. Medan han pratade om lidandet Frälsaren fick utstå tog han upp vad det innebar att blöda från varje por, att hudflängas och att lida på korset. Den unga kvinnan hade aldrig tänkt på försoningen så detaljerat. Hon såg en mental bild framför sig. Över 25 år senare berättade hon om upplevelsen med stark känsla: ”Den dagen vittnade den Helige Anden för mig om att Jesus är Kristus.”
Lydnadens betydelse
Vi lever i en tid när vi omringas av ondskans mest nedbrytande element. Kommunikationstekniken, som ger oss mycket som är underbart, invaderar också vårt samhälle — och även vårt hem om vi inte är försiktiga — med sådant som snabbt kan göra oss okänsliga för den Helige Andens gåva. Vi måste vara på vår vakt när det gäller vad vi ska låta påverka vår ande.
Om du vill stärka din förmåga att förstå och tro på den milda och stilla rösten så finns det ingen bättre medicin än större lydnad. Jesus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig” (Matt 16:24).
President James E. Faust (1920–2007), andre rådgivare i första presidentskapet, föreslog en enkel lösning på hur man väljer rätt röst att följa: ”Lyssna till och följ Andens röst. Detta är en urgammal lösning, ja, till och med evig, men kanske inte populär i ett samhälle som alltid är på jakt efter något nytt. Den kräver tålamod i en värld som fordrar omedelbar tillfredsställelse. Denna lösning är stilla, fridfull och obemärkt i en värld betagen i allt som är högljutt, oupphörligt, snabbt, pråligt och rått. Denna lösning kräver att du är begrundande … Denna lösning kräver att vi vandrar i tro i en värld som styrs av sådant vi kan se.”6
Stilla stunder av begrundan
Ibland har jag tänkt på vilken skillnad det är på mina barns liv och mitt eget. Jag växte upp på en liten gård i södra Idaho på 1950- och 1960-talet. Det var långa dagar när jag satte upp stängsel med min far, tysta timmar när jag flyttade bevattningsrör på potatisfälten, ett hem med en teve som bara tog emot tre kanaler, ingen dator, ingen MP3, ingen mobiltelefon, få resor längre än till närliggande samhällen, få distraktioner och mycket tid med familjen — det var byggnadsstenarna för många i min generation.
I dagens värld måste vi låta våra barn få uppleva stillsamma, begrundande stunder och lära dem hur man lyssnar på den milda och stilla rösten. Med alla de välsignelser som den moderna tiden har gett oss får vi inte ge upp sådant som främjar den Helige Andens verkningar: tid till att ensam be, begrunda, meditera och läsa skrifterna. Och tid med familjen, utan oväsen, dis-traktioner och alltför många aktiviteter.
Följ maningarna
Genom att följa de känslor som kommer till oss lär vi oss att lita på att de kommer från vår Fader. Vi kan ”växa upp” (L&F 109:15) i förmågan att urskilja den rösten.
President Thomas S. Monson har rått oss att aldrig vänta med en maning. ”Vi iakttar. Vi väntar. Vi lyssnar efter den milda och stilla rösten”, sade han under en generalkonferens. ”När den talar, lyder förståndiga män och kvinnor. Vi väntar inte med att följa Andens maningar.”
President Monson återgav sedan en upplevelse med en vän som hette Stan. Han hade en sjukdom som gjorde att han var delvis förlamad. Trots den bästa medicinska vården och familjens och vännernas böner fortsatte Stan vara bunden vid sängen. Han började misströsta.
”Sent en eftermiddag var jag på badhuset och simmade. Jag såg upp i taket medan jag på rygg avverkade längd efter längd” minns president Monson. ”Tyst och stilla men väldigt tydligt kom tanken till mig: ’Här simmar du obesvärat medan din vän Stan ligger orörlig i sin sjukhussäng och tynar bort.’ Jag kände maningen: ’Åk till sjukhuset och ge honom en välsignelse.’
Jag klev upp ur bassängen, klädde på mig och skyndade mig till Stans rum på sjukhuset. Sängen var tom. En sköterska sade att han satt i sin rullstol vid simbassängen och väntade på att få terapi. Jag skyndade mig dit och där satt Stan, ensam, vid kanten av den djupaste delen av bassängen. Vi hälsade på varandra och återvände till hans rum, där jag gav honom en prästadömsvälsignelse.”
Stan fick så småningom tillbaka styrkan och rörelseförmågan i benen och lärde sig gå igen. President Monson fortsatte: ”För somliga avslöjar [Stan] de mörka tankar som uppslukade honom där han satt i rullstolen vid bassängkanten, dömd, som det tycktes, till ett liv i hopplöshet. Han berättar hur han vägde alternativen. Så lätt det skulle ha varit att rulla den hatade rullstolen över kanten, ner i den djupa bassängens tysta vatten. Livet skulle få ett slut. Men just i det ögonblicket fick han syn på mig, sin vän. Den dagen lärde sig Stan att vi inte är ensamma. Även jag lärde mig något: att aldrig, aldrig, aldrig vänta med att följa en maning.”7
När Herren talade om sin andra ankomst betonade han att den Helige Andens gåva måste vara mycket aktiv bland hans heliga: ”Ty de som är visa och har tagit emot sanningen samt tagit den helige Anden till sin vägledare och inte har låtit sig bedragas — sannerligen säger jag er: De skall inte huggas ned och kastas i elden, utan de skall uthärda den dagen” (L&F 45:57).
Vi lever i en underbar tid av möjligheter, lärdomar och välstånd. Men med dessa under kommer också motståndarens förnedrande bedrägerier. De försöker tränga sig in i vårt liv och till och med gräva sig in i vårt hems trygga tillflyktsort. Om vi låter den Helige Anden vara vår vägledare och är kloka nog att lära känna, vaka över och bygga på denna gåva så kommer vi inte att bli bedragna. Och i takt med att ondskan ökar i världen så finns det en kompenserande kraft i den Helige Andens gåva för de rättfärdiga.
Om vi visar större omsorg om denna gudomliga gåva så kommer vi att ”uthärda den dagen” och åter få bo hos vår himmelske Fader.
Gåvan, av Walter Rane, kopiering förbjuden
Målning av Walter Rane
Lär dem att förstå, av Walter Rane, med tillstånd av Church History Museum.