Ord från profeterna
Ett julminne
Från ”Dyrbara gåvor”, Liahona, dec. 2006, s 3–4.
I ett undangömt hörn hemma har jag en liten svart promenadkäpp med ett handtag i imiterat silver. Den tillhörde en gång en avlägsen släkting. Varför har jag sparat den i över sjuttio år? Det finns ett speciellt skäl till det. Som ung pojke deltog jag i ett julspel i vår församling. Jag fick förmånen att vara en av de tre vise männen. Med en snusnäsduk runt huvudet, mammas pianostolsöverdrag draperat över axlarna och den svarta käppen i handen sade jag mina tilldelade rader: ”Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom” (Matt 2:2). Jag minns tydligt mitt hjärtas känslor när vi tre ”vise män” tittade uppåt och såg en stjärna, när vi gick över scenen, fann Maria med det lilla Jesusbarnet, föll ner och dyrkade honom och sedan öppnade våra medförda skatter och frambar gåvor: guld, rökelse och myrra.
Jag tyckte särskilt mycket om att vi inte återvände till den onde Herodes för att förråda Jesusbarnet, utan lydde Gud och tog en annan väg hem.
Åren har gått, men julkäppen intar fortfarande en speciell plats i mitt hem, och i mitt hjärta finns en hängivenhet till Kristus.