Händel och Messias gåva

Äldste Spencer J. Condie

verkade som medlem i de sjuttios kvorum mellan 1989 och 2010

Må vi i slutet av vår gudomligt tilldelade tid kunna förkunna, tillsammans med Händel, att Gud har besökt oss.

Bild

Elder Spencer J. Condie

Georg Friedrich Händel verkade ha fötts som musiker. Som liten pojke i Tyskland blev han skicklig i att spela både fiol och orgel. När han hade kom-ponerat sin första opera i Tyskland flyttade han till Italien, världens operacentrum, för att försöka kom-ponera musik på italienskt sätt. Han hade viss framgång med att komponera operor och kammarmusik.

År 1711 bestämde sig den 26-årige Händel för att flytta till England, där hans operor och oratorier först hade nått framgång. Men i slutet av 1730-talet tröttnade den brittiska publiken på operor som sjöngs på tyska eller italienska. I stället föredrog de föreställningar med komiska inslag, som Tiggaroperan. Således kämpade Händel i flera år med att hålla vargarna — hans fordringsägare — från dörren.

Efter att ha pressat sig till sin fysiska gräns genom att komponera fyra operor på 12 månader fick den 52-årige kompositören hjärnblödning 1737, vilket gjorde att hans högra arm blev tillfälligt förlamad. En läkare sade till Händels trofasta sekreterare: ”Vi kan rädda mannen — men musikern är borta för alltid. Det verkar som om hans hjärna har fått en permanent skada.”¹

Kompositören kämpade emot diagnosen. Med tiden reagerade hans kropp positivt på behandlingen han fick i värmekällorna vid Aix-la-Chapelle (Aachen, Tyskland), och han återfick sin fysiska styrka. Efter att han testat sin förmåga att spela orgel i en närliggande katedral förkunnade han jublande: ”Jag har återvänt från Hades.”²

När han återvände till London och började komponera operor igen togs hans verk inte väl emot. Fordringsägarna började jaga honom på nytt. I sin djupa förtvivlan började han undra: Varför tillät Gud min uppståndelse, för att endast låta mina medmänniskor begrava mig igen?”³ I april 1741 höll Händel det han antog var hans sista konsert. Hans kreativitet var förbrukad. En levnadstecknare skrev: ”Det fanns inget att påbörja eller avsluta. Händel drabbades av tomhet.”⁴

Sent en eftermiddag i augusti samma år kom Händel tillbaka hem efter en lång och tröttsam promenad och fann att poeten och tidigare medarbetaren Charles Jennens hade lämnat ett manuskript åt honom. Librettot innehöll många ord från skrifterna, särskilt Jesajas ord när han förutsåg Jesu Kristi födelse och beskrev hans verksamhet, korsfästelse och uppståndelse. Verket skulle vara ett oratorium. Med tanke på sina tidigare misslyckanden var Händel tveksam när han började läsa igenom texten.

”Comfort ye” (”Trösta”), de första orden i manuskriptet, verkade hoppa upp från sidan. Det skingrade de mörka moln som Händel så länge hade tyngts av. Depressionen lättade och känslorna förvandlades från intresse till iver medan han fortsatte läsa änglalika förkunnelser om Frälsarens födelse och Jesajas profetior om Messias som skulle komma till jorden och födas som andra dödliga barn. En familjär melodi som Händel hade kom-ponerat tidigare flödade genom hans sinne när han läste ”For unto Us a Child is Born” [”Ty ett barn blir oss fött”]. Tonerna kom över honom fortare än han kunde nedpränta dem på papper medan han fångade bilden av den kärleksfulle gode herden i arian ”He Shall Feed His Flock” [”Han för sin hjord i bet”]. Sedan kom det överväldigande jublet i ”Hallelujah Chorus” (”Hallelujakören”), följt av det stillsamma, överjordiska vittnesbördet ”I Know That My Redeemer Liveth” (”Jag vet att min Återlösare lever”). Verket avslutades majestätiskt med ”Worthy Is the Lamb” (”Lammet är värdigt”).

Efter all musik Händel hade komponerat under sin livstid skulle han så småningom bli världsberömd för detta enda verk, Messias, som till stor del komponerades på bara tre veckor sensommaren 1741. När han hade slutfört sin komposition förkunnade han ödmjukt: ”Gud har besökt mig.”⁵ De som känner den Helige Andens beröring när de lyssnar till det mäktiga vittnesbördet i Händels Messias instämmer.

Till sponsorerna för oratoriets första framförande ställde Händel kravet att vinsten från det här och alla framtida framföranden av Messias ”skulle doneras till fångar, föräldralösa barn och sjuka. Jag har själv varit en mycket sjuk man, och nu är jag botad”, sade han. ”Jag var fånge, och har satts fri.”⁶

Efter det första framförandet av Messias i London gratulerade en gäst Händel till den utmärkta ”underhållningen”.

”Min herre, jag skulle vara ledsen om jag bara underhöll dem”, svarade Händel ödmjukt. ”Jag vill förbättra dem.”⁷

Han hade slutligen befriats från sin rastlösa jakt på berömmelse, rikedom och allmänhetens lovord — men inte förrän han hade kom-ponerat sitt främsta verk för en publik där det fanns åhörare som inte tillhörde denna jord. Det som betydde mest var inte längre underordnat det som betydde minst. Händel, den rastlöse kompositören, hade nu fått ro.

Lärdomar från Händels liv

Vad kan vi lära oss av Georg Friedrich Händel och ett musikstycke som har blivit ett andligt riktmärke?

Vi måste utveckla tillit till vår förmåga och lära oss leva med att vårt arbete kritiseras. Som poeten Rudyard Kipling skrev: ”Tro på ditt, när andra riktar sitt välbetänkta tvivel mot din sak, men ta deras tvivel i beaktande.”⁸
Kvantitet är ingen ersättning för kvalitet och variation. Händels första operor har till stor del fallit i glömska. Deras förutsägbara mönster inspirerade helt enkelt inte. Varje opera lät ungefär som de andra han hade komponerat.
När vi handlar efter inspiration utför vi himlens verk. Vi kan inte tvinga Anden, men när inspiration och uppenbarelser kommer måste vi lyssna och handla efter maningarna. Herren har lovat att ”min Andes kraft levandegör allting” (L&F 33:16).
Vi måste uppmärksamma vår källa till inspiration och uppenbarelse. Vi är enbart redskap i det arbete vi utför som välsignar andra. Vi måste inse, som Händel gjorde när han reflekterade över äran han fått för sitt arbete, att ”Gud har besökt [oss]”.
Vi får aldrig underskatta ordets kraft. Det finns en kraft i Guds ord som långt överträffar orden från denna världs mest begåvade författare (se Alma 31:5).
Den verkliga andliga meningen i ett verk förmedlas av den Helige Anden. ”Ty när en människa talar [eller sjunger] genom den Helige Andens kraft överför den Helige Andens kraft ordet till människobarnens hjärtan” (2 Nephi 33:1).
Kraften finns i Gud och hans verk, inte i våra ord. När Frälsaren talade till Joseph Smith om dåtidens religionsvetare, sade han: ”De nalkas mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig … de har ett sken av gudaktighet, men de förnekar dess kraft” (Joseph Smith — Historien 1:19). Händel hade komponerat andra oratorier och operor med biblisk text, men musikens form överensstämde inte med kraften i skrifterna — Jesajas mäktiga profetior om Frälsarens födelse och verksamhet, eller med uppfyllelsen av profetiorna i Uppenbarelseboken och i Lukas och Johannes evangelium. I Händels Messias finns både ett sken av gudaktighet och dess kraft. I Messias nalkas både våra läppar och våra hjärtan himlen.

Var och en av oss är, liksom Georg Friedrich Händel, engagerad i en kreativ andlig verksamhet i det här livet. Det jordiska livets fysiska fostran, liksom vårt rättfärdiga leverne på jorden, är båda andliga prestationer. Jag ber att vi må vara lyhörda för inspiration från höjden, att vi må inspireras på ett sådant sätt att frukterna av vårt arbete inspirerar andra. Må vi, när vi söker efter att rädda andra, inte vara bundna av invanda mönster och självpåtagna uppfattningar som begränsar vår andliga kreativitet och utestänger uppenbarelser.

I sin storslagna dikt Aurora Leigh, uttryckte Elizabeth Barrett Browning den talande tanken:

Jorden är uppfylld av himlen,
och i varje buske brinner Gud.
Men endast den som ser tar av sig skorna.
Resten sitter runtomkring och plockar björnbär.9

Mår vi var och en ta av oss skorna och fylla vårt arbete med himmelska ting, och må ingen av oss ses plocka björnbär när ett mycket större och högre arbete behöver göras.

Må vi i slutet av vår gudomligt tilldelade tid kunna förkunna, tillsammans med Händel, att Gud har besökt oss i vårt arbete.

Porträtt av Händel tillskrivs Balthasar Denner © Getty Images; fotografi av fiol, Matthew Reier; FOTOILLUSTRATION JED CLARK © IRI

JESU FÖDELSE, AV CARL HEINRICH BLOCH, ANVÄND MED TILLSTÅND AV NATIONALHISTORISKA MUSEET I FREDERIKSBORGS SLOTT I HILLERØD, DANMARK; Kristus undervisar Maria och Marta, av Soren Edsberg, kopiering förbjuden; Kristus botar de blinda, av Carl Heinrich Bloch, används med tillstånd av Nationalhistoriska museet i Frederiksborgs slott i Hillerød, Danmark, kopiering förbjuden; foto Richard M. Romney

PETRUS förnekelse,av Carl Heinrich Bloch, fotografi av originalet i Nationalhistoriska museet i Frederiksborgs slott i Hillerød, Danmark, Charlie Baird; De tre Mariorna vid graven© SuperStock, kopiering förbjuden; fotoillustrationer Matthew Reier, Craig Dimond, Christina SMITH, JOHN LUKE OCH HYUN-GYU LEE