Hur jag vet
Som söt mjölk
Om man tar emot och tillämpar Herrens sanna evangelium så ger det sötma till ditt liv, på samma sätt som socker ger sötma åt mjölk.
Jag växte upp som en allvarlig, ansvarsfull person som följde principerna som mina föräldrar, men sin begränsade kunskap om religion, lärde mig. Men när pappa dog 2005, när jag var 15 år, blev jag någon annan. Kanske var det ett sätt att uttrycka min sorg över att inte ha tagit farväl av honom. Jag kommer alltid att ångra att jag inte gav honom en puss innan han åkte till sjukhuset.
När han hade dött började jag umgås med personer som inte hade några bra värderingar. Jag gjorde sådant jag tyckte var okej och som alla andra gjorde, men nu förstår jag att det inte var behagligt för Herren. Jag hade roligt, enligt det som världen anser vara roligt, men jag var egentligen inte lycklig. Jag kände mig tom och saknade något, men jag visste inte vad. Det började gå dåligt för mig i skolan. Det värsta var att jag inte hade någon aning om hur jag skulle kunna bli lycklig. Jag insåg inte då hur mycket jag gick miste om i gemenskapen med min familj och min mamma, som är den person jag älskar mest.
På kvällarna brukade jag be till Gud. Ingen hade lärt mig att be, men det kändes som om han lyssnade. Jag bad honom hjälpa mig bli lycklig och låta mig veta om pappa hade det bra. Jag var så rädd att han led någonstans. Jag vädjade många kvällar.
Till slut kom svaret. Jag trodde jag skulle få mitt svar i en dröm, men i stället kom det från två äldster. De kom hem till oss i december 2006. Jag förstod inte att de var svaret på mina böner och jag ville inte ens lyssna på en lektion. Mamma lyssnade och bestämde sig för att gå till kyrkan. Hon har fortsatt gå dit ända sedan dess. Hon döptes, och några veckor senare döptes mina systersöner och min syster. Jag lade märke till en stor förändring hos mamma efter hennes dop. Hon verkade mycket yngre och gladare. Hennes glädje och frid fyllde hela huset. Med en gång när någon kom in kunde han eller hon känna att något var annorlunda.
Jag insåg vad som hade hänt och bestämde mig för att gå till kyrkan. Det var en märklig upplevelse. Ingen hade varit så vänlig mot mig tidigare. Systrarna var vänliga och behandlade mig så väl att jag kände mig hemma i kyrkan. Så småningom blev jag övertygad om att kyrkan var sann, och jag bestämde mig för att lyssna på äldsternas lektioner.
Jag döptes den 3 februari 2007 i Uribe församling i Veracruz stav i Mexiko, av två underbara äldster. Jag ska alltid minnas dem, och jag anser att de är våra änglar. Min dopdag är en dag jag aldrig kommer att glömma. Jag blev ren från all synd. Mina misstag hade suddats bort tack vare Jesu Kristi försoning. Min depression avtog och jag kände inte längre någon tomhet. Den hade ersatts av en enorm glädje i själen.
Det sanna evangeliet hade gett min familj och mig så mycket glädje. Jag har fått eviga vänner. Jag fortsätter kämpa mot världen, men nu har jag det sanna evangeliet och Anden som ger mig glädje och frid varje dag. Nu vet jag svaret på frågan jag ställde till Herren så länge. Om pappa har tagit emot förrättningarna vi utförde för honom i templet så vet jag att han är glad och tillfreds. Jag tror att han har tagit emot evangeliet och väntar på oss.
Ibland ser jag tillbaka och inser hur mycket jag har välsignats. Jag ser att det finns en större glädje än den som världen med dess nöjen och förströelser erbjuder. Sann glädje kommer från Jesu Kristi evangelium. Allt som evangeliet undervisar om är för vårt bästa.
Jag fick en gång ett e-postmeddelande där en mamma förklarar för sin lille son att Gud är som sockret som man gör mjölken söt av. Man kan inte se det, men det gör allting sött. På samma sätt kan man inte se Herrens sanna evangelium, men om man tar emot det och tillämpar det så ger det sötma till livet, på samma sätt som socker ger sötma åt mjölk