Vem blir julklappen?

Ana Márcia Agra de Oliveira, Pernambuco, Brasilien

År 1982, andra julen efter det att vi hade gift oss, bestämde Cleto och jag att vi skulle starta några familjetraditioner. Eftersom vi var de första medlemmarna i kyrkan i våra familjer hade våra tidigare jular, även om de gett glada minnen, saknat uppriktiga känslor av medlidande och tjänande. Dessutom var vårt första barn, åtta månader gamla Diego, anledning nog för att vi skulle förbättra oss inom det området.

Vi var ganska upptagna med universitetsstudier, hushållssysslor, ämbeten i kyrkan och vår första intensivkurs i föräldraskap, men vi ansträngde oss ändå för att förbereda en speciell julhelg. Vi använde alla hemaftnar under december till att göra dekorationer och lära oss mer om de symboler och färger vi såg överallt. Vi planerade också att laga en enkel middag och funderade ut användbara och billiga julklappar. Vi påbörjade ett skriftstudieprogram och insåg att för att verkligen förändra sättet vi firade Kristi födelse på behövde vi också välja en julklapp åt Frälsaren.

Vi undrade: ”Vad ger man till någon som har himmel och jord till sitt förfogande?” Svaret fanns i skrifterna. De förkunnar att allt vi gör ”för en av dessa mina minsta” (Matt 25:40) gör vi mot honom. Eftersom julen är en tid för vänskap och kärlek ville vi bjuda hem en medlem i kyrkan för att uppleva den varma och glada andan vi kände i vårt hem. Vi letade länge efter någon som behövde muntras upp. Vi ville ge vår hjälp till den personen som julklapp till Frälsaren.

Varje gång vi bjöd hem en broder eller syster från församlingen eller staven var de glädjande nog redan engagerade i andra aktiviteter. Men julaftonen kom och vi hade fortfarande inte hittat någon som vi kunde dela vår jul med.

Vi hade gett upp och höll på att göra oss klara för middagen när det ringde på dörren. När jag öppnade blev jag överförtjust över att se en vän där som vi inte hade träffat på ett tag. Avelar hade nyligen gått igenom en svår separation. Han var ledsen och ensam och ville så gärna vara med oss.

Vi tog emot Avelar med kärlek och han sade att han hade hittat den miljö han behövde för att bli tröstad mitt i sina prövningar. Vi berättade hur vi hade förberett oss för att tjäna och hjälpa någon behövande så att han kunde inse att Herren kände honom och älskade honom.

Det var underbart för oss alla att inse att Frälsaren hade sänt oss någon som vi själva inte kunde hitta: vår vän Avelar. Vi insåg hur viktiga våra relationer är till vår himmelske Faders söner och döttrar. Av den anledningen har vi och våra tre barn under efterkommande jular alltid kommit ihåg att syftet med julhelgen är att stärka banden av enighet, kärlek och vänskap.

Vi hade gett upp och höll på att göra oss klara för middagen när det ringde på dörren.