Min bästa jul
Morten Sønderskov, Danmark
I december ett år när jag var liten blev min mor mycket sjuk. Medicinen hon tog gjorde henne mycket trött och hon sov omkring 18 timmar om dygnet.
Eftersom mamma var ensamstående försökte min äldre syster och jag hålla ordning på hushållet så gott vi kunde, men vi var unga och oerfarna och det gick inte så bra. Flera dagar efter det att mamma hade blivit sjuk letade vi efter något att äta. Medan vi letade i köket ringde det på dörren.
En syster från församlingen stod på verandan med ett mål mat. Hon kände inte till våra behov, men där stod hon med middagen. Hon frågade hur länge mamma hade varit sjuk och hur vi hade klarat oss själva så länge. Vi försäkrade henne om att vi gjorde så gott vi kunde, men vi var tacksamma för att hon var vänlig och gav oss ett mål mat.
När systern hade gått ringde hon Hjälpföreningens president och berättade om vår familjs situation. Nästa dag och många dagar därefter kom medlemmar från församlingen hem till oss med mat. Vi var så tacksamma! Det vi inte åt med en gång fryste vi in, och tack vare församlingens vänlighet hade familjen mer än nog att äta under de kommande tre månaderna. Men vänligheten andra visade oss sträckte sig ännu längre.
Julen närmade sig och mamma blev långsamt bättre, men hon var inte tillbaka till sitt normala jag. Min morbror från Köpenhamn, omkring 6,5 mil bort, kom hem till oss för att hjälpa till med julförberedelserna. Han var generös och gjorde allt han kunde. Han ordnade med en julgran och lite mat till julhelgens firande. Han hade också med sig några julklappar till min syster och mig. Vi i vår tur hade köpt några enkla julklappar till vår mamma och morbror. Vi visste att vi hade mycket att vara tacksamma för, men som barn var vi ändå lite besvikna över hur julen skulle bli.
På julaftonen ringde det på dörren. Jag tittade ut genom fönstret men kunde inte se någon. Jag tänkte att det måste vara ett busstreck, men min syster sade att jag skulle öppna ändå. På verandan stod en stor korg med mat och annat vi behövde, och några leksaker. Vi var säkra på att korgen hade levererats till fel hus. Vi gick till grannarna för att fråga om korgen skulle ha kommit till dem, men de var inte hemma. Sedan lade vi märke till att alla julklapparna var märkta med våra namn. Det fanns till och med saker till min morbror. Någon hade tänkt på oss.
Den anonyma generositet som visades vår familj det året gjorde det som hade varit en mörk och sorgsen jul till den bästa julen i mitt liv. Vänligheten och kärleken som andra visade oss fortsätter att beröra mig än i dag.