En julbön besvaras
”Herren [kommer] ihåg de rättfärdigas böner som uppsänts till honom för dem” (Mormon 5:21).
Peggy vaknade på juldagsmorgonen. Hon gladde sig åt att få en ny rolig leksak och att äta god julmat. Men när hon tittade sig omkring förstod hon att det skulle bli annorlunda det här året. Fastän hennes pappa arbetade hårt hade hennes familj haft ont om pengar.
Det fanns inga tecken på att det skulle bli en festlig julmiddag. Grönsakslådorna var tomma och det fanns ingen mat i kylskåpet.
Peggy och hennes bror Malcolm gick bort till dörren till sina föräldrars sovrum och såg att de stod på knä bredvid sängen. De lyssnade tyst medan mamma och pappa bad om att vår himmelske Fader skulle hjälpa familjen att få mat.
”Kom”, sade Peggy till Malcolm. ”Vi går ut.”
Peggy och Malcolm gick ut och plockade ormbunkar som växte vilt i närheten av trädgården. De kanske inte skulle få någon leksak i år, men de kunde ändå göra hemmet lite mer juligt.
Det kändes bättre när de hade dekorerat huset med ormbunkarna, men det fanns fortfarande inga tecken på mat.
”Herren hjälper oss”, sade mamma. ”Nu dukar vi.”
Pappa satte tallrikar på bordet medan mamma lade ut gafflar och skedar.
Barnen tittade förvirrat på varandra. Bordet var dukat, men det fanns ingen mat. Tiden för frukost var snart förbi och tiden för lunch närmade sig. Peggy var hungrig. Hon undrade hur hennes familj skulle få mat.
Klockan blev tolv, sedan halv ett och sedan ett. Inget hände. Då hörde Peggy att någon knackade på dörren.
Hon rusade dit för att öppna dörren och blev chockad över att se familjen Kirk stå där. De hade med sig skinka, bröd, kyckling, sallader och sötsaker. Peggy kunde inte tro sina ögon.
”Vi skulle just sätta oss ner och äta jullunch när vi kom att tänka på er”, sade broder Kirk. ”Vi hoppas ni har användning för den här maten.”
Pappa skakade broder Kirks hand och mamma började ställa fram maten på köksboret. Peggy var fortfarande chockad. Hon tittade storögt på mamma och pappa, men de såg ut som om de hade väntat sig att det här skulle hända.
Peggy kom ihåg känslan hon hade fått på morgonen. Den här julen var annorlunda. Det här var julen då hon lärde sig att vår himmelske Fader hör och besvarar böner. Och det var den bästa gåvan hon skulle ha kunnat få.
Illustrationer Brad Teare