2012
En tradition av ljus och vittnesbörd
December 2012


En tradition av ljus och vittnesbörd

Från ett tal under ett möte den 24 januari 2012 vid Brigham Young-universitetet–Idaho. För att läsa hela texten på engelska, gå till web.byui.edu/devotionalsandspeeches.

Äldste L. Tom Perry

Se till att du skapar en rik miljö där din familj kan se fram emot speciella stunder på året när traditioner håller ihop er som en stor evig familjeenhet.

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är verkligen en världsomfattande kyrka. Trots det är det viktigt att inse att kyrkan aldrig hade kunnat bli det den är idag utan födelsen av en stor nation, Amerikas förenta stater. Herren förberedde ett nytt land som skulle dra till sig människor från hela världen som sökte efter religiös frihet. Det här nya landet välsignades med starka ledare som kände sig förpliktade att etablera en regering som tillät enskilda att dyrka enligt sitt samvetes bjudande.

Förenta staternas grundlagsfäder menade att religiös frihet var grundläggande för etableringen av ett starkt styre. Många människor i världen har dock glömt bort hur viktig en religiös tro är när det gäller att utforma riktlinjer, lagar och regler som styr regeringen. Många amerikaner förstår till exempel inte att grundarna ansåg att religionens roll skulle vara lika viktig i vår tid som den var på deras tid. Grundarna såg inte religion och moral som en intellektuell övning — de förkunnade kraftfullt att de var nödvändiga ingredienser i gott styre och i människans lycka.

Denna ställning befästes av Förenta staternas första president, George Washington, i hans avskedstal. Han sade:

”Av alla de tendenser och vanor som leder till politiskt välstånd, är religion och moral omistliga stöd … Låt oss vara försiktiga med att underhålla åsikten att moral kan vidmakthållas utan religion … Både förnuftet och erfarenheten förbjuder oss att vänta att nationell moral kan råda utan religiösa principer.

Det är i allt väsentligt sant att dygd eller moral är en nödvändig början för ett folkstyre.”1

Förenta staterna är det utlovade land som förutsades i Mormons bok — en plats där gudomlig vägledning ledde inspirerade män till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för Jesu Kristi evangeliums återställelse. Det var födelsen av Amerikas förenta stater som var början till slutet av det stora avfallet, när jorden förmörkades av avsaknaden av profeter och uppenbarat ljus. Det var ingen tillfällighet att den första synens underbara morgon kom bara några årtionden efter att Förenta staterna hade etablerats.

Den första synen öppnade dörren till en flod av uppenbarad sanning. Kunskap om gudomens natur återställdes. En ny översatt helig skrift gav ännu ett vittne och testamente om Jesus Kristus. Prästadömets återställelse begåvade åter människan med kraft och myndighet att handla för och till förmån för Gud för att utföra prästadömsförrättningar och återställa Jesu Kristi kyrka på jorden. Vi är välsignade som får vara medlemmar i den återställda kyrkan.

En plan för andlig trygghet

En av den återställda kyrkans välsignelser är levande profeter. President Harold B. Lee (1899–1973) hade en vacker och tydlig förståelse när det gäller prioriteringar. Han sade: ”Mycket av det vi gör på ett organisatoriskt plan [i kyrkan] kan … liknas vid en byggnadsställning. Därför får vi inte göra misstaget att förväxla byggnadsställningen med själen.”2

President Lee försökte inte nedvärdera kyrkans roll i att frälsa män, kvinnor och familjer. I stället sade han på ett kraftfullt sätt att Jesu Kristi evangeliums kärna är de enskilda, familjerna och hemmen, som kyrkan verkar för att stödja.3 Kyrkan är alltså den byggnadsställning varmed vi bygger eviga familjer.

Jag tillhör en gren i familjen Wings träd. Medlemmarna i familjen Wing äger fortfarande den äldsta bostad som byggts i New England som har stannat kvar hos samma familj. Huset kallas Old Fort House. Det blev bostad åt Stephen Wing och hans familj efter att de anlänt till Amerika omkring 1635.

Huset hade konstruerats för att vara till skydd. Dess väggar är en halvmeter tjocka, gjorda av ekstockar som drivits ner i marken och format konstruktionen till ett New England-fort. Det har två separata väggar. Mellanrummet fylldes med sandsten för att skydda mot pilar och kulor. Fortet var hemmets centrum. Allteftersom familjen Wing växte, byggde man ut det ursprungliga forthuset. Men fortet förblev deras skydd, deras trygga hamn.

Kanske borde var och en av oss överväga att bygga bostäder för vår andliga trygghet som är fria från världens inflytanden — en plats där vi kan skydda och lära familjemedlemmarna hur de ska möta utmaningarna i en värld som alltid hotar evangeliets kärnvärderingar. Jag föredrar att vara optimistisk, så jag fortsätter att hoppas på en positiv förändring i världen. Men jag är också realist, så jag utformar en reservplan i den händelse det inte sker några positiva förändringar. Min reservplan för andlig trygghet måste täcka allt som kan inträffa — både gott och ont — som förespråkas i olika media. Vart vänder jag mig för att lära mig hur jag ska utforma en sådan reservplan för min familjs andliga trygghet? Jag vänder mig till kyrkan — den byggnadsställning varmed jag bygger en evig familj.

Det finns två huvudsakliga anledningar till att jag uppskattar president Lees metafor för kyrkan som en byggnadsställning för vår eviga familj. För det första hjälper den mig förstå vad kyrkan är. För det andra, vilket är lika viktigt, förstår jag vad kyrkan inte är.

Kyrkan som en byggnadsställning kanske bäst representeras av ett uttalande som profeten Joseph Smith gjorde om sin roll som kyrkans ledare. Han sade: ”Jag lär dem rätta principer, sedan styr de sig själva.”4 Dessa eviga principer är en del av Guds rikes lära och återspeglas i hans eviga lycksalighetsplan. Vi träffas som medlemmar i kyrkan för att undervisa varandra och lära oss av varandra om rättfärdighetens principer och för att ta emot frälsande förrättningar så att byggnadsställningen är stadig och stabil när vi bygger vår eviga familj.

Märk väl att det inte är meningen att kyrkan ska utföra föräldrarnas arbete. I stället vägleder den föräldrarnas arbete. Kyrkan ger oss ett evigt mönster. Som byggare av eviga familjer försäkras vi av löften om att om vi bygger efter detta eviga mönster kan vårt arbete ge den trygghet och det skydd vi vill att de vi älskar mest ska ha.

Vår utmaning är att använda kyrkan som byggnadsställning för att bygga en familj som andligt sett är lika stark eller starkare än Old Fort House’ fysiska styrka. Hur gör vi detta?

Traditionernas betydelse

Jag vill påstå att familjetraditioner är som de ekstockar som drivits ner i marken och bildat Old Fort House. Gör familjetraditioner — traditioner under olika högtider, födelsedagstraditioner, söndagstraditioner, middagstraditioner — och bildandet av nya traditioner till en prioritet under livet. Hedra dem, skriv ner dem och se till att du följer dem. Studier har visat att anledningen till att ungdomar går med i gäng är traditionen och ritualen med att tillhöra något större än en själv. Det är det en familj borde vara. Se till att du skapar en rik miljö där din familj kan se fram emot speciella stunder på året när traditioner håller ihop er som en stor evig familjeenhet.

Inse att det här varken är en enkel eller lätt lösning. Rom byggdes inte på en dag, och det gör inte familjetraditioner heller. Familjetraditioner kan ge grundläggande och varaktigt stöd, men det finns mycket som måste byggas runtomkring dem. Familjetraditioner kanske bara fungerar när de skapar en roll för varje medlem i familjen och när det görs en enad ansträngning för att bygga dem. Det innebär att familjemedlemmar behöver tillbringa tid tillsammans och lära sig arbeta tillsammans. När det gäller familjer finns det inget som heter kvalitetstid utan ett visst mått av tid.

När man tittar på arbete, till exempel, kan man fundera över hur mycket tid ett jobb kräver av dig varje dag. Är det ett jobb som håller dig igång 14 timmar om dagen och gör att du inte kommer hem förrän efter att dina barn har lagt sig? Jag menar inte att det inte går att överväga sådana arbetstillfällen, men om du väljer det så måste du hitta kreativa sätt att uppehålla kontakten med din familj. Kyrkans byggnadsställning påminner dig om dina eviga prioriteringar.

Som yrkesbana valde jag att arbeta inom detaljhandeln. Våra butiker var öppna sex dagar i veckan från 10:00 på morgonen till 22:00 på kvällen. Min normala arbetsdag var minst 10 timmar lång, ibland 12 till 15 timmar lång. Jag behövde planera noga för att ha tid för mina barn, och eftersom jag såg kyrkan som en byggnadsställning så tror jag att det påminde mig om mina eviga prioriteringar.

Jag engagerade till exempel alla mina barn i deltidsjobb i våra butiker. Min äldsta dotter brukade komma in och uppdatera försäljningssiffrorna så att mina rapporter alltid var aktuella, och jag kunde göra jämförelser från år till år. Jag lät min son arbeta med leverantörskonton under somrarna. Jag lärde min yngsta dotter att sköta en kassaapparat så att hon kunde arbeta deltid som kassörska. Detta gjorde att vi kunde träffas under dagtid, äta lunch tillsammans flera dagar i veckan och tillbringa dyrbar tid enskilt med varje barn. Den bästa tiden vi hade tillsammans var under den dagliga resan till och från arbetet.

Byggnadsställning för vårt yrkesliv

Jag vill också påstå att kyrkan kan vara en byggnadsställning för vårt yrkesliv. Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga representerar vi Frälsaren och hans kyrka. För oss räcker det inte att vara lika bra som någon från någon annan kyrka. President George Albert Smith (1870–1951) undervisade om detta när han sade:

”Under året som gått har jag haft förmånen att få samtala om evangeliet med några män som bor här [i Salt Lake City] men som inte är medlemmar i vår kyrka. En av dem har bott här i tjugo år, en oförvitlig person, en god medborgare, en framstående affärsman och välvilligt inställd till oss. Han berättade för mig att han … kommit fram till att vi är precis lika bra som våra grannar som tillhör andra kyrkor. Han såg ingen skillnad.

Det jag vill säga, mina bröder och systrar, är att det här inte är någon komplimang som jag ser det. Om Jesu Kristi evangelium inte gör mig till en bättre människa, har jag inte utvecklats så som jag borde, och om våra grannar som inte tillhör vår kyrka kan bo mitt ibland oss år efter år utan att se några bevis på den nytta man har av att hålla Guds bud, då behövs det en förändring i Israel.”5

En medlem i kyrkan som är värdig en tempelrekommendation bör alltid vara framstående inom det yrkesområde han eller hon verkar i. Våga vara annorlunda. Oroa dig inte för att du förolämpar andra när du följer kyrkans normer. Jag lovar dig att när du följer normerna för en tempelrekommendation så välsignar det dig och skadar dig aldrig i någon situation som du kan tänkas befinna dig i.

Återspegla Frälsarens ljus

När jag läser och ser nyheterna varje dag, chockas jag över de svårigheter som vi skapar för oss själva. Allteftersom tider och förutsättningar förändras och blir mer komplexa, verkar det finnas allt färre personer som kan axla ansvaret att skapa en positiv förändring. Jag vill ge en utmaning till er som är ledare och framtida ledare att inse att världen är i snabb förändring. Det finns ett trängande behov av ledare som är kunniga och djärva nog att åta sig de enorma utmaningar vi ställs inför idag.

Den moraliska grunden i en stark judisk-kristen tradition tycks frätas sönder i Förenta staterna och i andra nationer. Denna tradition var grundad på rättvisa, medkänsla och respekt för mänsklig värdighet. Den var inte grundad på lagar och regler utan på Kristi ljus hos varje god och redbar medborgare.

Antalet personer som håller fast vid dessa uppfattningar och värderingar minskar, men du och jag förblir trogna. Vi har slutit förbund med Frälsaren att representera honom. Genom att representera Jesus Kristus och återspegla Kristi ljus i vårt liv, kan vi hjälpa många av våra bröder och systrar att komma ihåg sina judisk-kristna traditioner och arv.

Vi måste vara djärva i vår förkunnelse och vårt vittnesbörd om Jesu Kristi gudomlighet. Vi vill att andra ska veta att vi tror att han är den centrala personen i hela den mänskliga historien. Hans liv och lärdomar ligger till grund för Bibeln och de andra böcker som vi betraktar som helig skrift. Gamla testamentet bereder vägen för Kristi jordiska verksamhet. Nya testamentet beskriver hans jordiska verksamhet. Mormons bok ger oss ett andra vittne om hans jordiska verksamhet. Han kom till jorden för att förkunna sitt evangelium som grundval för hela mänskligheten, så att alla Guds barn skulle kunna lära sig om honom och följa hans lärdomar. Sedan gav han sitt liv för att bli vår Frälsare och Återlösare. Endast genom Jesus Kristus är frälsningen möjlig. Därför tror vi att han är den centrala personen i hela den mänskliga historien. Vår eviga bestämmelse ligger som alltid i hans händer. Det är underbart att tro på honom och erkänna honom som vår Frälsare, vår Herre och vår Mästare.

Kom ihåg allt som kyrkan har gjort, gör och kan göra för dig och din familj. Och kom ihåg att det här inte är en vanlig kyrka; det är Jesu Kristi återställda kyrka.

Slutnoter

  1. Washington’s Farewell Address, red. av Thomas Arkle Clark (1908), s. 14.

  2. Kyrkans presidenters lärdomar: Harold B. Lee (2000), s. 148.

  3. Se Kyrkans presidenters lärdomar: Harold B. Lee, s. 148–149.

  4. Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith (2007), s. 283.

  5. Kyrkans presidenters lärdomar: George Albert Smith (2011), s. 7.

Fotoillustration John Luke © IRI

Illustration Dan Burr

Herren Jesus Kristus, av Del Parson, © 1983 IRI; fotoillustration © IRI