Budskap från första presidentskapet
Upptäck julens anda på nytt
För många år sedan kallades jag som ung äldste tillsammans med några andra till ett sjukhus i Salt Lake City för att välsigna sjuka barn. När vi kom in lade vi märke till en julgran med lysande och vänliga ljus och såg de noggrant inslagna julklapparna under de utsträckta grenarna. Vi gick genom korridorer där små pojkar och flickor — några med gipsade armar eller ben, andra med sjukdomar som kanske inte kunde botas lika fort — hälsade på oss med leende ansikten.
En liten, mycket sjuk pojke, sade till mig: ”Vad heter du?”
Jag sade vad jag heter och han frågade: ”Kan du ge mig en välsignelse?”
Vi gav honom en välsignelse, och när vi skulle gå ifrån hans säng, sade han: ”Tack så mycket.”
Vi gick några steg och sedan hörde jag honom ropa: ”O, broder Monson, god jul!” Sedan log han stort.
Den pojken hade julens anda. Julens anda är något jag hoppas vi alla kan ha i vårt hjärta och i vårt liv, inte bara under den här tiden utan hela året.
När vi har julens anda så minns vi honom vars födelse vi firar denna tid på året: ”Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren” (Luk. 2:11).
I vår tid utgör andan av att ge julklappar en stor del av hur vi firar julen. Jag undrar om det skulle vara bra att ställa oss själva frågan: Vilka gåvor vill Herren att jag ger till honom eller till andra under den här tiden på året?
Jag vill påstå att vår himmelske Fader vill att vi ger lydnadens gåva till honom och till hans Son. Jag känner också att han skulle be oss att ge av oss själva och inte vara själviska eller giriga eller grälsjuka, som hans dyrbare Son sade i Mormons bok:
”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som har en stridslysten ande är inte av mig utan av djävulen, som är fader till stridigheter, och han hetsar människornas hjärtan till att strida i vrede, den ene med den andre.
Se, det är inte min lära att hetsa människors hjärtan till vrede mot varandra, utan det är min lära att sådant skall upphöra” (3 Nephi 11:29–30).
I denna förunderliga tidernas fullbordans utdelning är våra möjligheter att visa kärlek och ge av oss själva verkligen obegränsade, men de kan också gå förlorade. I dag finns det hjärtan att glädja, vänliga ord att säga, gärningar att göra och själar att frälsa.
En som hade stor insikt i fråga om julens anda skrev:
Jag är julens anda —
Jag kommer hem till de fattiga och får bleka barn att göra stora ögon i glad förundran.
Jag får den giriges hand att slappna av och målar så en glad färgklick på hans själ.
Jag får de åldrande att på nytt känna sig unga och skratta på det gamla goda sättet.
Jag håller romantiken levande i barndomens hjärta och lyser upp sömnen med magiskt vävda drömmar.
Jag får ivriga fötter att gå uppför mörka trappor med fyllda korgar, och lämna hjärtan bakom sig som förundras över världens godhet.
Jag får den förlorade sonen att för ett ögonblick hejda sitt vilda, slösaktiga sätt och skicka något litet tecken till en nära anhörig som orsakar glädjetårar — tårar som sköljer bort sorgens hårda linjer.
Jag kommer till mörka fängelsehålor och påminner märkta män om vad som kunde ha varit, och pekar framåt mot kommande goda dagar.
Jag kommer försiktigt in till det stilla, vita smärtans hem, och läppar för svaga att tala darrar i tyst, vältalig tacksamhet.
På tusentals sätt får jag den trötta världen att se Guds ansikte och för ett ögonblick glömma det som är smått och bedrövligt.
Jag är julens anda1
Må vi på nytt upptäcka julens anda — ja, Jesu Kristi anda.
Undervisa från det här budskapet
När du återger president Monsons budskap för familjen kan du betona frågan han ställer om vilka gåvor Herren vill att vi ska ge till honom eller till andra under den här tiden. Uppmuntra familjemedlemmarna att skriva ner tankar och idéer (eller små barn att rita en bild) om hur de på nytt kan ”upptäcka julens anda — ja, Jesu Kristi anda”.
Kristus och den rike unge mannen, av Heinrich Hofmann, med tillstånd av C. Harrison Conroy Co.