Tjänande i kyrkan
Känner hans kärlek genom tjänande
Det var två veckor före jul, och jag kände den vanliga stressen som kommer under den tiden. Jag behövde köpa julklappar, klä en julgran och lämna julklappar.
I flera månader hade jag känt mig överväldigad av de dagliga sysslor som en mamma med fem små barn ställs inför. Jag hade också känt det som en plikt att gå till kyrkan, där jag tampades med mina barn på bänken. Jag längtade efter att få känna Anden och ha andliga upplevelser i livet.
Vid samma tid ungefär köpte min syster ett hus i en grannstat och försökte få saker och ting i ordning före jul. Det är mycket jobb för vilken familj som helst, men för henne var det extra svårt. Min syster var gravid i åttonde månaden, hade två små barn och tog hand om sin make som var helt förlamad.
Jag förstod vilken kamp hon stod inför och ringde henne för att se hur det gick. Hon var optimistisk i fråga om flytten och hoppades att medlemmarna i hennes nya församling skulle stödja henne. Efter samtalet lade jag på luren, önskade henne lycka till, och undrade hur jag skulle kunna hjälpa henne på 65 mils avstånd.
Den kvällen kom tanken om och om igen att jag behövde vara där och hjälpa till. Men efter att ha tittat på min kalender avfärdade jag tanken och gick och lade mig.
Morgonen därpå vaknade jag och fick samma maning. Känslan var så stark den här gången att jag inte kunde förneka den. Jag ringde min man och sade: ”Jag behöver åka och hjälpa min syster.” Utan att tveka svarade han: ”Jag har tänkt samma sak.”
Jag ringde min syster, berättade om mina planer och bokade ett flyg för eftermiddagen. Jag packade snabbt en resväska, pussade barnen hej då och begav mig till flygplatsen.
Under de följande tre dagarna packade jag upp lådor, möblerade rum och hjälpte till att klä julgranen. När nästan alla lådorna var tomma, satte jag mig ner med min syster och hennes familj och beundrade granen. Min femåriga systerdotter var glad att hennes familj var redo för julen och utbrast: ”Det kommer att bli en jättebra jul!”
När jag flög hem insåg jag att genom att ge en del av mig själv till den här fina familjen, hade jag känt Anden, det som jag hade längtat efter. Den kom när jag tjänade andra.
Det är lätt att prata om tjänande under julen så länge som det tjänandet passar in i vår kalender och inte kostar så mycket eller tar oss ut ur vår lilla trygga sfär. Men för att verkligen känna julens sanna anda behöver vi nå bortom oss själva. När vi gör det kan vi förstå den kärlek som vår Frälsare har till var och en av oss.
Fotoillustration Welden C. Andersen