Lämna motgångarna bakom dig
Det kommer en tid när vi kan lämna motgångarna bakom oss och med Herrens hjälp gå ut ur mörkret och in i ett överflöd av ljus.
En av återställelsens utmärkta psalmer, som skrevs av Parley P. Pratt, handlar om hur avfallets mörka draperi drogs undan för den återställda sanningens förunderliga ljus:
Se, dagen gryr och mörkret flyr.
Sions baner nu vecklas ut!
En ljusets dag för världen gryr …
min själ, din tacksamhet utgjut!
Nu töcknen, villolärors hägn,
skingras för sannings klara ljus …
Guds ord liksom ett himmelskt regn,
milt faller över jordens grus.1
Intressant nog använder aposteln Paulus analogin med ljus när han förklarar hur han kan vittna om att ”vi … på allt sätt [är] trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna” (2 Kor. 4:8–9).
Han förklarar sin flykt från mörkrets rand på följande sätt: ”Ty Gud som sade: ’Ljus skall lysa fram ur mörkret’, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken” (2 Kor. 4:6).
De flesta av oss får någon gång i livet känna av motgångens kalla vindar. Stormar bildas, vindar blåser, regn faller, vatten stiger. Det kan kännas som om det inte finns någon ände inom synhåll, att vi bara har en framtid av osäkerhet, tvivel, prövningar och svårigheter att se fram emot.
Förutom åskväder då och då, kan vi uppleva hemska orkaner och våldsamma stormar som kan förstöra vårt självförtroende och skaka om vår känsla av egenvärde. Allt vi håller kärt kan plötsligt kännas så flyktigt och rinna bort mellan fingrarna. Stora förändringar i livet kan få oss ur balans och störa känslan av jämvikt.
Kanske har en oväntad friställing lett till en längre tids arbetslöshet, bristen på ekonomisk frihet begränsat valmöjligheterna eller den oroliga situationen på bostadsmarknaden lämnat oss i ekonomiskt trångmål. Kanske har den efterlängtade pensioneringen efter en lång, verksam yrkesbana fört med sig en känsla av förlust. Kanske har en plötslig sjukdom eller ett förödande handikapp gjort att vi känner oss ”låsta”, hjälplösa och osäkra. I sådana omständigheter kan man lätt bli rädd, och tron kan vara svår att behålla.
Allt detta har jag personlig kunskap om. Medan jag återhämtade mig från att ha fått två stora hjärntumörer bortopererade, upplevde jag perioder av svårmod och nedstämdhet på grund av hela situationens känslomässiga och mentala inverkan. Jag upptäckte att jag inte var så oövervinnerlig som jag en gång trodde att jag var. Medicinerna hjälpte inte, och ett par återfall gjorde mig ännu mer modfälld. Jag började tycka synd om mig själv.
Bestäm dig för att vara glad
Sedan började underbara saker hända. Goda vänner och pålitliga ledare i kyrkan erbjöd stöd och förståelse, och jag började lyssna på deras råd och ta emot deras uppmuntran. Sent en kväll när jag berättade om min beklämdhet för min yngste son, sade han: ”Pappa, jag har alltid ansett att glädje är ett beslut.” Han har rätt.
Jag började allt oftare uttrycka tacksamhet för alla välsignelser jag fortfarande hade. Jag upptäckte att ”detta slag [av prövning] endast [går] ut genom bön och fasta” (se fotnot till Matt. 17:20).
Jag fick styrka, ny kraft och kände Frälsarens kärlek. Liksom Paulus började jag glädjas i vetskapen om att prövningar, stress och fara inte kan skilja mig från Kristi kärlek (se Rom. 8:35).
Lyckligtvis är den hoppfulla och säkra sanningen att vi, oavsett vad som händer, kan få styrka och uppmuntran. Våra bördor kanske inte försvinner plötsligt, men de kan bli lättare. Vi kan komma upp på andra sidan av den mörkaste klyfta, starkare och mer beslutsamma, bättre män och bättre kvinnor.
När vi har prövats i bedrövelsens skärseld har vi utvecklat en karaktär som kan möta och motstå framtida chocker i livet. Som resultat kan vi använda våra upplevelser för att upplyfta och känna empati med andra. Vårt exempel på personlig uthållighet kan ge hopp till andra och inspirera vår familj. Vi blir bättre rustade för framtiden.
Motgångarna kanske inte lämnar oss så fort, men vi kan välja att lämna dem när som helst. Herrens löfte till oss är detsamma som han gav till Alma och hans folk mitt i deras fasansfulla förföljelse:
”Lyft upp era huvuden och var vid gott mod, ty jag känner till det förbund ni har slutit med mig. Och jag skall sluta förbund med mitt folk och befria dem ur träldomen.
”Och jag skall även lätta de bördor som lagts på era axlar, så att ni inte ens känner dem på era ryggar” (Mosiah 24:13–14).
Dessutom har Herren intygat: ”Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er” (Joh. 14:18).
Sök himmelsk hjälp
Den himmelska hjälpen kanske inte är så tydlig. Vi kanske inte genast ser eller känner att några andra bördor som vi skulle ha fått har lyfts bort, avletts från vår dörr.
Herren försäkrar oss: ”Men se, sannerligen, sannerligen säger jag er att mina ögon vilar på er. Jag är mitt ibland er och ni kan inte se mig” (L&F 38:7).
Naturligtvis kan vi behöva ha mycket tålamod med oss själva och andra. Det tar ofta tid för allt att lösa sig. Även om vår tro ibland inte känns större än ett senapsfrö, får vi gudomlig vägledning när vi går framåt. Om vi söker himlens hjälp så får vi den — kanske till och med på oväntade sätt.
Vi kan få styrka att vara tacksamma för det vi har i stället för att sörja över det vi har förlorat. Intressant nog hör vi ofta samma tanke uttryckas av personer som har förlorat alla sina världsliga ägodelar i en naturkatastrof, så som en brand, översvämning eller orkan. I nästan alla fall säger de: ”Vi har i alla fall kvar det som verkligen är viktigt.”
Paulus vittnesbörd är uppmuntrande:
”Jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har.
Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist.
Allt förmår jag i honom som ger mig kraft” (Fil. 4:11–13).
Som det står skrivet: ”Allt som är orättvist här i livet kan bli rätt igen genom Jesu Kristi försoning.”2
Oavsett våra omständigheter kommer det en tid när vi kan lämna motgångarna bakom oss och med Herrens hjälp gå ut ur mörkret och in i ett överflöd av ljus.
Illustration Allen Garns