Min gåva till Jesus
”Kom och hylla Frälsaren god. Gåvor ge med kärlek och mod” (”Herdarnas sång”, Barnens sidor, dec. 1993, s. 8).
Dags för hemafton!” ropade pappa.
Jag skyndade mig till vardagsrummet. Vi gjorde alltid något roligt den första hemaftonen i december.
Min lillasyster Michelle sprang före mig och hoppade upp i den mjuka blå fåtöljen.
”Det är inte rättvist!” ropade jag. ”Du fick sitta där förra veckan. Det är min tur.”
”Jag kom hit först, så jag får sitta här”, sade hon. ”Du kan sitta på soffan.”
”Jag vill inte sitta på soffan”, snäste jag.
Jag stampade bort till gungstolen och vände bort den så att jag inte behövde titta på Michelle. Hon gjorde mig så arg ibland! Hon trodde att hon kunde få precis som hon ville. Varje gång jag klagade sade mamma att jag behövde vara osjälvisk.
När familjen hade sjungit en psalm och bett, sade pappa: ”Julen är en spännande tid, och vi behöver komma ihåg julens sanna mening. I kväll ska vi börja med våra gåvor till Jesus.”
Våra gåvor till Jesus. Jag hade glömt bort det!
”Vi firar jul därför att Jesus föddes”, fortsatte pappa. ”Han gjorde det möjlighet för oss att ta emot den största gåvan — evigt liv tillsammans med vår himmelske Fader.”
”Och vad har han bett oss göra i gengäld?” frågade mamma.
”Följa honom och hålla hans bud”, svarade min bror.
Mamma gav oss var och en ett kort och en penna. Vi skulle skriva ner hur vi kunde visa Jesus att vi älskar honom. Det var vår gåva — att välja något vi kunde göra för att bli mer lika Jesus.
Jag visste med en gång vad min gåva skulle bli. Jesus undervisade om att vi ska älska andra, även om de gör oss arga. Jag visste att Jesus ville att jag skulle älska min syster. Jag skrev: ”Jag ska vara snäll mot Michelle.”
Vi lade våra kort i en ask som var klädd i guldpapper. Vi lade asken under julgranen. Varje gång vi tittade på asken skulle vi tänka på Frälsarens gåva till oss och vår gåva till honom.
Några dagar senare såg jag att Michelle hade tagit min favorittröja utan att fråga. Jag ville skrika åt henne. Då tittade jag på guldasken och kom ihåg hur mycket jag älskade Jesus. Jag kunde visa min kärlek till honom genom att vara snäll mot min syster. Jag sade. ”Du ser väldigt fin ut idag, Michelle.”
Hon log. ”Jag är ledsen att jag inte frågade om jag fick använda din tröja. Du var inte där när jag skulle klä på mig och jag ville se extra fin ut på klassens julfest idag.”
Jag kände mig varm inuti. Jag var glad att jag hade valt att vara snäll mot Michelle i stället för att bli arg på henne.
Under resten av månaden försökte jag komma ihåg den varma känslan och mitt mål att bli mer lik Jesus. Jag blev bättre på att vara tålmodig och kärleksfull.
På julaftonen läste pappa julberättelsen och resten av oss gjorde ett rollspel av den. Jag bestämde mig för att vara ängeln i stället för att bråka med Michelle om vem som skulle vara Maria.
Sedan öppnade vi guldasken och läste högt upp våra gåvor till Jesus. När jag hade läst min sade mamma: ”Jag har märkt att du har varit extra snäll mot Michelle. Jag är så stolt över dig!”
Jag var också stolt. Jag hade inte öppnat några julklappar än, men hade redan fått något speciellt: en känsla från den Helige Anden som sade att jag hade gjort något som var rätt.
Illustration Laura Andros