Trygghet och frid genom att hålla buden
Mönstren och sanningarna som finns i Mormons bok är tydliga och instruktiva, enkla och dyrbara. När vi börjar med rättfärdighet och lydnad så får vi välsignelser och glädje i slutändan.
I vår digitala informationsålder verkar det inte kunna gå ett dygn utan att nyheterna innehåller en bekant berättelse som återkommer gång på gång. Rollfigurerna i den banala handlingen har vanligtvis nått berömdhet och framgång genom utomordentliga talanger som skådespelare, idrottsmän, politiker eller företagsledare. År av träning eller hängivet tjänande och uppoffringar — vägen till toppen av deras framgång inom ett särskilt hantverk eller yrke — slås i spillror i skandalens mitt.
Slutscenen är ofta en dyster bild av rollfigurerna, när de tårögt vädjar till en domare, aktieägare, eller väljare eller till familj, vänner eller fans om förlåtelse för sina omdömeslösa handlingar. Resultatet kastar vanligtvis en djup skugga av oavsiktliga konsekvenser — bland annat sorg, skam och förtvivlan — över dem, deras närstående och deras medarbetare.
De enkla men djupsinniga orden från Alma, den forntida profeten i Mormons bok, när han förmanar sin son, känns lika relevanta på 2000-talet som de var för över 2000 år sedan: ”Ogudaktighet har aldrig inneburit lycka” (Alma 41:10).
I så gott som varje skandal i dag kunde en vetskap om och lydnad mot buden som finns i det återställda evangeliet ha varit nog för att förhindra en personlig och yrkesmässig katastrof.
En formel för lycka
En formel som är en del av Jesu Kristi evangelium avslöjar vägen till lycka. Det är en enkel och dyrbar sanning som upprepas i hela Mormons bok. Den beskrivs särskilt väl i profeten Lehis undervisning till sina söner när han närmade sig slutet av sitt liv. När han talade till sin son Jakob, sade han: ”Ty det måste nödvändigtvis finnas en motsats till allting” (2 Nephi 2:11). Några verser senare tillägger han: ”Människorna är till för att de skall kunna ha glädje” (2 Nephi 2:25).
Lehis undervisning i sin predikan till Jakob kan sammanfattas enkelt: Lydnad och rättfärdighet leder till välsignelser, vilket leder till glädje. Omvänt leder olydnad och ogudaktighet till straff, vilket leder till sorg. Frälsaren är hela mänsklighetens store Medlare och bereder vägen till lycka och evigt liv. Djävulen är lögnernas olycklige fader och bereder vägen till fångenskap och död.
Motståndaren inser förstås att vi inte medvetet skulle välja fångenskap och död, men eftersom han kommer att vara olycklig för evigt så vill han också se till att alla människor är olyckliga (se 2 Nephi 2:27). Han gör det genom att försöka förvränga följderna av synd och olydnad. Det är en av anledningarna till att han kallas lögnernas fader.
President Spencer W. Kimball (1895–1985) sade: ”Ni känner alla Satan, lögnernas fader. Ni vet hur han vänder sanningen till lögn. Han förskönar det onda för att få det att verka vackert, glädjande, lätt och till och med gott.”1
Satan vill att vi ska tro att formeln för lycka börjar med ogudaktighet och synd. Vi har blivit varnade för att hans frestelser är så skickligt maskerade att han ibland till och med nästan ser ut som ”en ljusets ängel” (2 Nephi 9:9). Herren beskrev Satans fall och mål:
”Eftersom denne Satan nu gjorde uppror mot mig och försökte omintetgöra människans handlingsfrihet som jag, Herren Gud, hade givit henne, och även ville att jag skulle ge honom min egen makt, lät jag nedstörta honom genom min Enföddes makt.
Och han blev Satan, ja, djävulen, alla lögners fader, för att bedra och förblinda människorna och leda dem som fångar enligt sin vilja” (Mose 4:3–4).
Vägen till lycka börjar med rättfärdighet genom lydnad mot buden. Buden har getts oss som en gudomlig handbok som leder oss bort från många av jordelivets katastrofer. Herren förkunnade detta i början av återställelsen: ”Därför kallade jag, Herren, på min tjänare Joseph Smith den yngre och talade till honom från himlen och gav honom befallningar” (L&F 1:17; kursivering tillagd).
Håll buden
Vissa personer tycker det är ologiskt att buden finns i början av vägen till lycka i stället för något som görs längs vägen. Följande berättelse från min tid som president för Japanmissionen Nagoya för några år sedan, illustrerar detta.
Min hustru Lesa och jag lärde känna en ung kvinna en kort tid efter att hon börjat komma till kyrkan för att vara med på engelskalektioner som missionärerna höll. Hon var utåtriktad, livfull och hade kontroll över sitt liv, vilket bland annat omfattade ett bra jobb, en långvarig pojkvän och hennes familj. Hennes umgänge med missionärerna och medlemmarna genom engelskalektionerna väckte hennes intresse för kyrkan, och hon började ta emot missionärslektionerna. Hennes vittnesbörd om att det återställda evangeliet är sant tycktes blomma upp varje gång hon träffade missionärerna. När hon läste Mormons bok och begrundade och bad om den och det hon fick höra, så visste hon att det var sant.
När missionärerna började undervisa henne om buden, visste hon att hon måste lyda. Hon gjorde slut med sin pojkvän och sade upp sig från sitt jobb som krävde att hon arbetade på söndagar. Hon började följa Visdomsordet och accepterade tiondelagen. Hennes tro var så stark att hon i stort sett började hålla buden så fort hon fick lära sig om dem.
När hon berättade för sin familj om sitt intresse för kyrkan och hennes studier av det återställda evangeliet, sade hennes föräldrar att deras relation till henne skulle bli sämre som resultat. Inom några veckor efter att hon accepterat buden var hon utan jobb, utan lägenhet och utan stöd från familjen. Det var tydligt att följderna av hennes lydnad påverkade hennes liv på vad som verkade vara ett förödande sätt.
Jag var mycket orolig för hennes situation. Sent en kväll, i slutet av en hektisk dag, gick Lesa och jag ut från missionshemmet för att ta en promenad och få lite lugn och ro tillsammans. Vi blev överraskade när vi kom till en starkt trafikerad korsning samtidigt som den livfulla unga undersökaren kom åkande på sin cykel. Hon hälsade på oss med ett varmt leende och en kram. Förvånade över att hon var ute så sent, frågade vi vad hon gjorde.
”Jag är på väg till mitt nya jobb nattetid vid drive-up-fönstret i en snabbmatsrestaurang”, förklarade hon glatt.
Det här jobbet innebar en mycket sämre lön, mindre ansvar, och färre timmar jämfört med hennes tidigare jobb. Trots stora prövningar och bakslag av timligt slag i hennes liv, strålade hon av glädje. Sedan talade hon om att hon hade bestämt ett datum för sitt dop. När Lesa och jag gick tillbaka till missionshemmet förundrades vi över hur hennes tro och lydnad mot nyfunna bud hade lett in henne på vägen till sann glädje.
Några veckor senare döptes hon. När det hade gått en tid förbättrades relationen till hennes familj och hon fick ett bättre jobb. Några år efter sitt dop gifte hon sig i templet i Tokyo med en återvänd missionär som hon hade träffat på en aktivitet för unga ensamstående vuxna. Nu som en evig familj välsignades de nyligen med en vacker liten pojke. En, kort, vacker psalm beskriver vad som hände hennes liv till följd att hon följde buden:
Håll alla buden. Håll alla buden,
Då finner du trygghet, då finner du frid.
Herren välsignar alla som följer
maningen till oss genom profeten:
Håll buden; då finner du frid.2
Mönstren och sanningarna i Mormons bok är tydliga och instruktiva, enkla och dyrbara. När vi börjar med rättfärdighet och lydnad så får vi välsignelser och glädje i slutändan.
Lagar
Lydnad (rättfärdighet)
Välsignelse
Lycka (glädje)
Olydnad (ogudaktighet)
Straff
Olycka (bedrövelse)
Illustrationer Dilleen Marsh