Fokus på en evig familj

Mindy Raye Friedman

Kyrkans tidningar

Templet som byggdes i El Salvador blev en stor välsignelse för två syskon som hjälpte sina föräldrar att återvända till kyrkan.

Kevin och Jacqueline S., en bror och syster i El Salvador, är bästa vänner, och de håller ihop i vått och torrt. De känner stor kärlek till evangeliet och sin familj. De vill att familjen ska vara tillsammans för evigt.

När Kevin och Jacqueline var yngre, brukade andra i kyrkan fråga deras pappa: ”När ska ni beseglas i templet?” Och han brukade svara: ”När det finns ett tempel i El Salvador.”

Ber för sina föräldrar

Men när det tillkännagavs 2007 att ett tempel skulle byggas i San Salvador hade Kevin och Jacquelines föräldrar slutat komma till kyrkan. Kevin som nu är 18, och Jacqueline, 15, fortsatte trots det att gå till kyrkan, och be om att deras föräldrar skulle komma tillbaka.

”Jag slutade aldrig be till min himmelske Fader och vädja om att de skulle bli aktiva igen”, säger Jacqueline. ”Jag vet att vår himmelske Fader vill oss det allra bästa, och han vill att vi ska bli en evig familj.”

De försökte också vara goda exempel för sina föräldrar. ”Jag förlorade aldrig hoppet”, säger Kevin. ”Jag läste alltid skrifterna och bad, och mina föräldrar såg att jag studerade och gav mig ut på hembesök och aktiviteter i kyrkan. Medan jag arbetade på att hålla buden och utvecklas, såg mina föräldrar mitt exempel.”

Känner Anden i templet

Kevin och Jacquelines böner för föräldrarna började besvaras när templet nästan var klart. ”När våra ledare tillkännagav invigningen och det kulturella evenemanget, inbjöd vi våra föräldrar”, säger Kevin. ”Vi berättade för dem om förmånerna vi skulle ha som ungdomar att delta, och det motiverade dem mycket och hjälpte dem utvecklas andligt.”

Förutom att familjen var med på det kulturella evenemanget, hade de också möjlighet att besöka templets öppet hus.

”Fastän mina föräldrar inte hade gått till kyrkan, ser de fortfarande kyrkan och evangeliet som något heligt”, säger Kevin. ”När vi kom in i templet började pappa förklara för mina systrar och mig att när vi är i templet så har vi vita kläder på oss och att vi utför heliga förrättningar här.”

Kevin var förundrad över att hans tvååriga syster, som normalt sett har mycket energi, var tyst medan de var inne i templet, och han märkte att hans mamma hade tårar i ögonen när hon var i de olika rummen och när hon tittade på målningarna. När familjen kom in i ett beseglingsrum, förklarade en guide att det är här familjer beseglas för evigt.

”Vår lillasyster började sedan röra vid var och en av oss och säga: ’Min mamma, min pappa, min Kevin, min Jacqueline’”, säger Jacqueline. ”Det var som om vår himmelske Fader talade genom henne för att tala om för oss vi alla var hennes.”

”Sedan kramade hon om oss och började pussa oss och peka på speglarna”, säger Kevin. ”Vi såg oss i speglarna, och det var fantastiskt. När vi gick ut ur beseglingsrummet den dagen satte vi som mål att vi skulle komma tillbaka.”

Ett nytt perspektiv

Efter att familjen hade varit på templets öppet hus började de göra en del förändringar. ”Sedan vi var i templet har familjen fått ett nytt perspektiv”, säger Kevin. ”Vi har haft hemaftnar, och våra föräldrar tar med oss till kyrkan, och vi sitter på främsta raden i sakramentsrummet.”

I augusti 2011 kände sig Kevin och Jacqueline välsignade för att de kunde sitta med sina föräldrar i stavscentret och se utsändningen av tempelinvigningen.

”När templet tillkännagavs 2007 var mina föräldrar mindre aktiva, och jag trodde att jag aldrig skulle få möjlighet att vara tillsammans med dem på invigningen”, säger Kevin. ”När de satt där bredvid mig kunde jag verkligen känna att min himmelske Fader hade besvarat mina böner. Att vara där med min familj var en av de största välsignelserna jag har fått i hela mitt liv.”

”Den här upplevelsen med templet har stärkt mig”, säger Jacqueline. ”Det som har stärkt mig mer än något annat är att se hur templet har förändrat liv, eftersom det hjälpte mina föräldrar att bli aktiva i kyrkan igen. Nu har vi satt upp målet att vi ska beseglas i templet. Jag vet att vår himmelske Fader vill vårt allra bästa.”

I ett älskat hem

Kevin och Jacqueline står varandra mycket nära som bror och syster, och de har lärt sig att bandet mellan syskon kan vara en mycket givande del av livet. Så här stöder de varandra.

Jacqueline säger: ”Min bror hjälper mig alltid med mina plikter hemma och i skolan. Jag har alltid hans stöd, och jag vet utan tvivel att han älskar mig och alltid stöder mig. När jag är ledsen eller känner mig nedstämd är han alltid där för att uppmuntra mig.”

Kevin säger: ”När jag känner mig missmodig, stöder och uppmuntrar min syster mig. Hon säger positiva saker om mig och det får mig att må mycket bättre. Jag har lärt mig mycket av hennes exempel. När jag börjar ge upp i fråga om min tro så säger hon att jag inte ska tvivla och att saker och ting kommer att ordna sig bättre än vad jag hade hoppats.”

De här två ungdomarna säger att de gläds åt vänskapen och det faktum att de inte bråkar som många andra syskon gör. ”Man kan säga att vi är konstiga, men jag tackar min himmelske Fader för vänskapen jag har med min syster”, säger Kevin.