Heliga förvandlingar
Templet i San Salvador i El Salvador har gjort mer än att förvandla landskapet; dess inflytande förändrar hjärtan, familjer och en hel nation.
En kulle förvandlas
Den 20 september 2008 samlades omkring 600 sista dagars heliga på en regndränkt kulle i staden San Salvador i El Salvador. De stod på mark som i många år hade använts som plantage. Under ledning av presidentskapet för området Centralamerika bad de tillsammans och bar vittnesbörd. Några av dem stack ner spadar i den uråldriga jorden i förväntan på den förändring som snart skulle inträffa vid denna utvalda plats.
Den 21 augusti 2011 hälsade tusentals vördnadsfullt sprudlande sista dagars heliga på varandra på samma kulle. Det var inte längre någon plantage, utan hade förvandlats till den heligaste platsen i El Salvador. De heliga samlades runt ett tempel. De väntade ivrigt på en profet, president Henry B. Eyring i första presidentskapet, som skulle inviga templet åt Herren. Någon som varit medlem i kyrkan länge sade nästan viskande att det kändes som att platsen var åtskild från sina omgivningar — ”en liten bit av himlen på jorden”.
En familj i förvandling
I april 2010 var Evelyn Vigil orolig för att hennes make Amado höll på att förlora sin tro. Han hade inte varit i någon kyrka på 11 år och kommit fram till slutsatsen att den sanna kyrkan inte fanns. Evelyn hade aldrig slutat tro på Gud. Hon gick från den ena kyrkan till den andra. Hon ville höra hans ord men kände sig aldrig nöjd med det som hon hörde. Vissa morgnar vaknade hon i tårar. Sådana dagar vädjade hon till sin himmelske Fader om vägledning. Hon frågade honom varför det inte kändes rätt i någon av kyrkorna hon hade besökt, fastän hon så gärna ville lära sig mer om honom. Hon bad också om att hennes familj en dag skulle känna sig eniga i en kyrka.
Den 23 augusti 2011 hade Amado och Evelyn Vigil genomgått en förvandling som inte var olik förändringen som skett på den där kullen i deras huvudstad. Klädda i vitt gick de in i ett beseglingsrum med sin dotter Michelle, nio år, och sin son Christian, tre år. De var den första familjen som beseglades för tid och all evighet i templet i San Salvador. Liksom templet de kom till, hade de en ny hängivenhet för att tjäna Herren, och de var eniga i sin hängivenhet.
Vigils berättelse
”Vår berättelser började”, minns Amado, ”när vi hittade ett par äldster — eller, de hittade oss. Vi var på väg ifrån Evelyns föräldrar och vi bar på kassar. Vi märkte att äldsterna hade sett oss och var på väg över gatan mot oss. En av dem frågade vänligt om de kunde hjälpa oss.
De frågade också om vi de fick besöka oss. Jag sade ja, mest av nyfikenhet. Innan dess hade jag inte vetat så mycket om kyrkan — bara sådant som jag hade hört av andra.
När jag hade gått med på att låta äldsterna besöka oss, sade jag till min hustru: ’Bli inte alltför ivrig över det här. Få inga idéer om att jag ska bestämma mig för att bli medlem i kyrkan. Jag är bara nyfiken på vad de har att säga.’
Äldsterna började besöka oss. Jag var redo att artigt säga att de kunde gå om de sade något som inte verkade rätt. Men de var så vänliga, och jag var imponerad av att de aldrig pratade illa om andra kyrkor. De undervisade med sådan kärlek och hängivenhet, och de var tålmodiga när jag ställde alla mina frågor. De blev snabbt mycket omtyckta av oss.”
Bit för bit förberedde Amado och Evelyn sig för att döpas och konfirmeras som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Evelyns största utmaning var Visdomsordet. Hon blev ledsen när hon insåg att hon skulle behöva ge upp sitt begär efter kaffe. Amado behövde inte ge upp några dåliga vanor. Han behövde bara lära sig att fatta tag om sanningen. Han trodde på det som missionärerna undervisade om, och kände även igen många lärdomar och tillvägagångssätt som han och hans hustru hade känt saknades i andra kyrkor, till exempel eviga familjer, dop för de döda och kyrkans gemenskap och organisation. Men han tvekade inför att döpas. Han var rädd att han skulle bli medlem i kyrkan bara för att upptäcka att han hade fattat fel beslut.
Den rädslan försvann snart. Evelyn bad om hjälp och övervann sin vana att dricka kaffe. Hon sade: ”Jag tänker inte låta det här hindra mig från att ta emot välsignelser.” Efter omkring två månader av obeslutsamhet bestämde sig Amado för att döpas. Enligt Evelyn säger han nu ofta: ”Vi behöver omfamna läran.”
Förändringar och välsignelser
Amado, Evelyn och Michelle döptes och konfirmerades i början av juni 2011. ”Från det att vi döptes”, säger Evelyn, ”kunde jag känna att allt började förändras. Min familj var enig i fråga om kyrkan. Vi hade funnit det återställda evangeliet. Vi har upplevt prövningar och sjukdomar sedan dess, men vår himmelske Fader har utgjutit många välsignelser över oss.”
Amado säger: ”Den första förändringen jag lade märke till var enigheten i vår familj. Det var inte så att vi hade problem innan, men vi började bli mer eniga. Evangeliets lärdomar hjälpte oss. Allteftersom ledarna undervisade oss om familjens helighet, tänkte vi mer på att uppskatta vår familj.”
Vigils biskop, César Orellana, såg också förändringar i deras liv. En kort tid efter deras dop gick Amado fram till biskop Orellana och sade: ”Vi vill betala tionde, men vi vet inte hur.”
Biskop Orellana förklarade att tionde var tio procent av deras inkomst. Amado blev lite bekymrad. Just då hade Evelyn ett jobb, men inte han. ”Vi har alltid för lite pengar”, berättade Amado för sin biskop, ”men vi vill betala tionde.”
Biskop Orellana svarade: ”Broder, Herren har gett många löften.” Tillsammans läste de skriftställen om de välsignelser som kommer av att trofast betala tionde, bland annat Herrens ord genom profeten Malaki: ”För in allt tionde i förrådshuset … Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått” (Malaki 3:10).
Efter att ha läst skriftställena tillsammans tittade biskop Orellana på den nyomvände och sade: ”Om tiondebetalandet innebär att du inte kan betala för vatten eller el, betala tionde. Om tiondebetalandet innebär att du inte kan betala hyran, betala tionde. Även om tiondebetalandet innebär att du inte har nog med pengar för att köpa mat till din familj, betala tionde. Herren överger dig inte.”
Söndagen därpå gick Amado fram till biskop Orellana igen. Den här gången ställde han inga frågor. Han gav helt enkelt ett kuvert till sin biskop och sade: ”Här är vårt tionde.”
Med tanke på den här upplevelsen sade biskop Orellana: ”Ända sedan dess har de varit trofasta tiondebetalare.” Familjen fick en del varor från biskopens förrådshus medan de hade det svårt ekonomiskt. Därutöver välsignade Herren dem så att de kunde försörja sig. Evelyn fick en befordran och Amado fick ett bra jobb. Evelyn förlorade senare sitt jobb, men de fortsatte att betala tionde och fick andliga och timliga välsignelser för sin trofasthet. En gång frågade biskop Orellana Amado hur det gick för familjen ekonomiskt sett. Amado svarade: ”Vi klarar oss. Ibland har vi inte så mycket mat, men vi har så det räcker. Och framför allt så litar vi på Herren.”
Efter att ha betalat tionde en tid berättade Evelyn och Amado för biskop Orellana vilka välsignelser de hade fått. Med hänvisning till Malaki 3:10, sade de: ”Vi har prövat Herren.” Och som biskop Orellana hade lovat dem, övergav Herren aldrig dem.
Ett nytt perspektiv
Evelyn och Amado pratar tillgivet om dagen då familjen samlades i beseglingsrummet. De var oroliga för att när de väl hade fått sin begåvning och var redo för beseglingsförrättningen, att barnen då skulle vara rastlösa. De var särskilt oroliga för sin energiske treårige son Christian. Men barnen var lugna och vördnadsfulla när de kom in i beseglingsrummet, vilket tydde på att de förstod varför de var där. Och när det var dags för barnen att delta i beseglingsförrättningen, gick Christian, utan att ha fått någon instruktion eller uppmaning, fram till altaret och knäböjde bredvid sina föräldrar.
Evelyn minns att hon såg familjen reflekteras i speglarna. Amado pratar också om att se, inte bara i templet utan varje dag. Han uttrycker tacksamhet för det eviga perspektiv som nu vägleder hans liv — ett perspektiv som Michelle och Christian verkade känna av när de var i Herrens hus. Detta perspektiv har vidgats ännu mer sedan dess, särskilt eftersom paret Vigil har välkomnat en ny dotter i familjen — Andrea, som föddes inom förbundet i augusti.
Ett ljus på en kulle
Familjen Vigil kommer att för alltid vara förvandlade genom Jesu Kristi försoningsoffer och inflytandet av hans tempel i deras land. Tack vare att en plantage har förvandlats till helig mark, har deras eget hem blivit mer heligt.
På många sätt representerar de löftet till en hel nation. El Salvador är hem till miljontals goda, ärliga människor som varje dag bombarderas av världens oljud och lockelser. De heliga i El Salvador älskar sitt hemland, och de får nytt hopp av att se Herrens tempel där. De finner tröst i följande ord från templets invigningsbön som uppsändes av president Eyring:
”Vi ber att dina välsignelser ska vila över denna nation, El Salvador. Vidrör deras hjärtan som styr, så att folket kan välsignas med frihet och möjligheter. Må fred råda i landet.
Låt ditt verk blomstra i detta land. Må evangeliets budskap vidröra människors hjärtan runtom i nationen. Må de gå ner i dopets vatten, och förbli trofasta och sanna mot dig …
“… Med tacksamma hjärtan inviger och helgar vi denna heliga byggnad och dess omgivningar åt fullbordandet av din vilja och ditt eviga verk. Vi ber att dess inflytande må kännas i hela landet som ett ljus på en kulle.”1
Mycket av detta inflytande känns säkerligen genom det tjänande som människor som familjen Vigil utför och exemplet som de är. Amado Vigil torkar bort tårarna och har svårt att få fram orden på grund av känslorna, men han pratar nu kärleksfullt om missionärerna som gjorde det möjligt för honom och hans familj att komma till Kristus och ta emot templets välsignelser. ”Vi hoppas att våra barn vill verka som missionärer”, säger han, ”så att de kan välsigna andra familjer, liksom de unga männen välsignade vår.”
Foto Zach Gray, kopiering förbjuden
Foto Aaron L. West