Trofasta fotspår

Randolph Shankula, Utah, USA

Illustrationer Bradley Clark

Jag hade under en längre tid velat fotografera Temple Square i Salt Lake City – bland annat spegeldammen, fontänerna och trottoarerna – täckta av nyfallen snö utan fotspår. Jag visste att jag bara kunde ta en bild utan fotspår om jag kom till Temple Square tidigt på morgonen efter ett nattligt snöfall.

En kväll när väderleksrapporten lovade snö under natten gjorde jag mig i ordning. Eftersom vaktmästarna på Temple Square börjar ploga trottoarerna klockan fem på morgonen ställde jag väckarklockan på tre och packade min utrustning.

Jag körde längs oplogade vägar nästa morgon och anlände till Temple Square klockan kvart över fyra medan det fortfarande snöade. Jag körde runt kvarteret och sökte efter en parkeringsplats som skulle göra det lätt för mig att komma åt platserna jag ville fotografera.

Första gången jag körde runt Temple Square såg jag att trottoaren framför templet i Salt Lake City var täckt av snö – utan några fotspår! Jag visste att det skulle bli ett perfekt foto. Glad körde jag runt kvarteret igen för att hitta en parkeringsplats.

Jag körde öster längs North Temple Street och trodde att jag skulle hitta en plats där i närheten av trottoaren. Men innan jag visste ordet av hade jag passerat alla parkeringsplatser och var i närheten av trottoaren vid ingången till templet igen.

Jag väntade vid rödljuset och såg den nya och orörda snön till höger om mig. Men när jag tittade till vänster mot konferenscentret såg jag hur en äldre kvinna i söndagsklädsel vände huvudet bort från snön medan hon gick mot templet.

”Å nej”, tänkte jag. ”Jag kommer inte att hinna ta fotot!”

När kvinnan gick över gatan framför mig vände jag mig om och tittade mot den snart förstörda trottoaren och såg att en annan syster redan hade gått längs trottoaren och nu svängde in mot ingången till templet. Sedan såg jag tillbaka på den första systern som nu gick på trottoaren. Snön klumpade sig runt hennes skor och vrister. Hon gick i den andra systerns fotspår, sakta men säkert längs gatan, genom grindarna och in i templet.

Medan jag begrundade detta tittade jag på klockan i bilen: 04:20. Jag satt i min varma bil och tittade på fotspåren i den nyfallna snön och kände mig plötsligt ödmjukad av trofastheten hos de två systrarna när de gick för att uppfylla sina tilldelade ansvar.

Jag körde runt kvarteret igen, parkerade och tog min kamera och tog en bild av fotspåren i snön, en bild som blev så mycket bättre än jag hade planerat.