Tills vi möts igen
Sann kärlek
Se ”Det största budet”, Liahona, nov. 2007, s. 28–29.
Kärleken leder oss till det eviga livets härlighet och storhet.
Kärlek är början, mitten och slutet på lärjungeskapets väg. Den ger hjälp, råd, bot och tröst. Den leder oss genom mörkrets dalar och genom dödens förlåt. Slutligen leder kärleken oss till det eviga livets härlighet och storhet.
För mig har profeten Joseph Smith alltid exemplifierat Kristi rena kärlek. Många undrade hur han kunde få så många anhängare och behålla dem. Han svarade: ”Det är för att jag äger kärlekens princip.”1
Det berättas att en fjortonårig pojke hade kommit till Nauvoo för att leta reda på sin bror som bodde i närheten. Den unge pojken hade anlänt mitt i vintern utan vare sig pengar eller vänner. När pojken frågade om sin bror, togs han till ett stort hus som såg ut som ett hotell. Där träffade han en man som sa: ”Kom in, min son, vi ska ta hand om dig.”
Pojken tackade ja och fördes in i huset där han fick mat, värme och gavs en säng att sova i.
Nästa dag var det bistert kallt ute, men trots det gjorde pojken sig i ordning att gå till fots tolv kilometer, till platsen där hans bror bodde.
När herrn i huset såg detta bad han den unge pojken att vänta ett tag. Han sa att ett hästspann snart skulle komma förbi och att han kunde få skjuts med dem.
När pojken protesterade och sa att han inte hade några pengar, sa mannen att han inte skulle oroa sig för det, de skulle ta hand om honom.
Senare fick pojken veta att mannen i huset faktiskt var Joseph Smith, mormonprofeten. Pojken mindes den kärleksgärningen så länge han levde.2
I ett av de senaste budskapen under Tabernakelkörens Musik och det talade ordet, berättades det om en äldre man och kvinna som varit gifta i många årtionden. Eftersom hustrun långsamt höll på att förlora synen, kunde hon inte längre ta hand om sig på det sätt hon gjort i så många år. Utan att bli ombedd började mannen måla hennes fingernaglar åt henne.
Foto Jupiterimages/liquidlibrary/Thinkstock
”Han visste att hon kunde se sina naglar när hon höll dem nära ögonen i rätt vinkel och de fick henne att le. Han tyckte om att se henne glad, så han fortsatte måla hennes fingernaglar i över fem år innan hon dog.”3
Det är ett exempel på Kristi rena kärlek. Ibland finner man inte den största kärleken i de dramatiska scener som poeter och författare förevigar. Ofta är de största bevisen på kärlek de enkla och vänliga handlingar och den omtänksamhet som vi visar dem vi möter på livets väg.
Sann kärlek består för evigt. Den är evigt tålmodig och förlåtande. Den tror, hoppas och uthärdar allt. Det är den kärlek som vår himmelske Fader hyser för oss.