Budskap från första presidentskapet
Vittnesbörd och omvändelse
President Henry B. Eyring
förste rådgivare i första presidentskapet
Det finns en skillnad mellan att få ett vittnesbörd om sanningen och att verkligen vara omvänd. Den store aposteln Petrus vittnade till exempel för Frälsaren att han visste att Jesus var Guds Son.
”[Jesus] sade till dem: ’Och ni, vem säger ni att jag är?’
Simon Petrus svarade: ’Du är Messias, den levande Gudens Son.’
Jesus sade till honom: ’Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen’” (Matt. 16:15–17).
Men i åläggandet Herren gav Petrus beskrev han ändå för honom och oss hur vi kan bli verkligt omvända och få omvändelsen att vara livet ut. Jesus sa det med följande ord: ”När du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder” (Luk. 22:32).
Jesus lärde Petrus att det var stor skillnad mellan att ha ett vittnesbörd och att kunna tänka, känna och handla som verkligt omvända lärjungar till Jesus Kristus. Det är den mäktiga förändring som vi alla söker. När vi har uppnått den måste vi se till att den förändringen består under hela vårt jordiska prövotillstånd (se Alma 5:13–14).
Vi vet av egna och andras erfarenheter att det inte räcker med några stora ögonblick av andlig kraft. Petrus förnekade att han kände Frälsaren efter att Anden vittnat för honom att Jesus var Kristus. De tre vittnena till Mormons bok fick veta utan tvivel att Mormons bok var Guds ord, men trots det brast deras förmåga att stödja Joseph Smith som profet i Herrens kyrka.
O välsignade Jesus, av Walter Rane
Våra hjärtan måste förändras, som vi kan läsa i Almas bok: ”Och allesamman förkunnade detsamma för folket – att deras hjärtan hade förändrats och att de inte längre hade någon önskan att göra ont” (Alma 19:33; se också Mosiah 5:2).
Herren lärde oss att när vi verkligen är omvända till hans evangelium vänder sig hjärtat bort från själviska bestyr och vänder sig mot att tjäna andra genom att lyfta dem under deras strävan att uppnå evigt liv. För att uppnå en sådan omvändelse kan vi be och arbeta i tro för att bli en ny människa genom Jesu Kristi försoning.
Vi kan börja genom att be om tro så att vi kan omvända oss från själviskheten och om gåvan att bry oss mer om andra än oss själva. Vi kan be om kraft att lägga bort stolthet och avundsjuka.
Bönen är också nyckeln till att ta emot gåvan att älska Guds ord och känna Kristi kärlek (se Moroni 7:47–48). De två hör ihop. När vi läser, begrundar och ber om Guds ord så lär vi oss att älska dem. Herren fyller vårt hjärta med dem. Och när vi känner den kärleken börjar vi älska Herren mer och mer. Den önskan leder till den kärlek till andra som vi behöver känna för att kunna stärka dem som Gud leder till oss.
Vi kan till exempel be för att förstå vilka Herren vill att hans missionärer ska undervisa. Heltidsmissionärer kan be i tro om att få veta genom Anden vad de ska undervisa och vittna om. De kan be i tro om att Herren ska låta dem känna kärleken han har till alla de möter. Alla som missionärerna träffar kommer inte att gå ner i dopets vatten och ta emot den Helige Andens gåva. Men de kan ha den Helige Anden som följeslagare. Genom det tjänande de utför och med den Helige Andens hjälp kan missionärernas hjärtan med tiden förändras.
Den förändringen förnyas om och om igen när de och vi osjälviskt fortsätter livet ut att handla i tro för att stärka andra genom Jesu Kristi evangelium. Omvändelse är då inte en enskild händelse eller något som varar en viss tid i livet, utan en pågående process. Livet kan växa i klarhet till den fullkomliga dagen, då vi får se Frälsaren och inser att vi har blivit lika honom. Herren beskrev resan på följande sätt: ”Det som är av Gud är ljus, och den som tar emot ljus och förblir i Gud får mer ljus, och detta ljus växer sig klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen” (L&F 50:24).
Jag lovar dig att vi alla kan uppnå detta.
Undervisa från det här budskapet
Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum använde sig av ”liknelsen om inlagd gurka” för att undervisa att omvändelse är en pågående process och inte en engångshändelse: ”Rad på rad och bud på bud, gradvis och nästan omärkligt inrättar sig våra motiv, våra tankar, våra ord och våra handlingar efter Guds vilja” (”Vi måste födas på nytt”, Liahona, maj 2007, s. 21). Du kan gå igenom liknelsen om inlagd gurka med dem du undervisar. Vad kan var och en av oss göra för att stadigt gå framåt i den omvändelseprocess som både president Eyring och äldste Bednar tar upp?