Dopets port
Äldste J. Devn Cornish
i de sjuttios kvorum
Det är min bön att var och en av oss bättre ska förstå varför vi behöver döpas, att det är en port till en livslång omvändelseprocess och till vår Frälsares barmhärtiga och försonande kärlek.
Glens liv (fingerat namn) var fyllt av kaos och konflikt. Som tonåring hade han varit inblandad i gäng, brott och våld. När han träffade missionärerna tyckte han att det de trodde på var för bra för att vara sant. Men med tiden kände han att det faktiskt var sant och att det var värt mer än något annat han stött på tidigare.
Han ordnade upp sitt liv och med innerlig omvändelse och fokus på evangeliet steg Glen ner i dopets vatten. Han hade hittat ett nytt liv fyllt av ljust, frid och glädje. Han var ren inför Herren.
Nephi sa:
”Gör därför det som jag har berättat för er att jag har sett er Herre och Återlösare göra, ty detta har visats för mig av det skälet att ni skall kunna veta genom vilken port ni måste gå in. Ty porten genom vilken ni måste gå in är omvändelse och dop med vatten, och sedan kommer era synders förlåtelse genom eld och genom den Helige Anden.
Och då är ni inne på den trånga och smala stigen som leder till evigt liv. Ja, ni har gått in genom porten” (2 Nephi 31:17–18).
Illustrationer J. Kirk Richards
De här verserna lär tydligt att dopet, ett heligt tecken på ett förbund mellan Gud och hans barn, är nödvändigt för vår frälsning (se också Mark. 16:16; Apg. 2:38; 2 Nephi 9:23–24). Ja, den här förrättningen är så viktig och oumbärlig att också Jesus döptes för att ”uppfylla all rättfärdighet” (Matt. 3:15).
Det är svårt att missförstå Nephis förklaring av detta: ”Och om nu Guds Lamm, han som är helig, behöver döpas i vatten för att uppfylla all rättfärdighet, o, hur mycket mer behöver då inte vi som är oheliga döpas, ja, i vatten!” (2 Nephi 31:5).
När vi döps vittnar vi för Fadern att vi är villiga att ingå ett förbund att ”komma in i Guds fålla och kallas hans folk och är villiga att bära varandras bördor så att de kan bli lätta,
ja, och är villiga att sörja med dem som sörjer, ja, och trösta dem som står i behov av tröst och stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt där ni må befinna er, ända intill döden, så att ni kan återlösas av Gud och räknas bland dem som hör till den första uppståndelsen så att ni kan få evigt liv” (Mosiah 18:8–9).
Vi förnyar det förbundet varje söndag när vi tar del av sakramentet. Förbundets ord, som uttrycks i sakramentsbönerna, ber vår himmelske Faders barn vittna om att ”de är villiga att ta på sig [hans] Sons namn och alltid minnas honom samt hålla de bud som han har givit dem, så att de alltid kan ha hans Ande hos sig” (L&F 20:77).
En inledande förrättning
Dopet visar att vi är villiga att lyda Gud, men det gör det också möjligt för oss att komma in i Guds rike, vilket är Jesu Kristi kyrka på jorden. I Handledning för skriftstudier står det: ”Dop genom nedsänkning i vatten av någon som har myndighet är evangeliets inledande förrättning och är nödvändigt för att bli medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.”1
Frälsaren klargjorde tydligt syftet med dopet när han sa följande till Nikodemus: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike” (Joh. 3:5).
Vi måste döpas med rätt myndighet för att kunna leva i Faderns och Sonens närhet, men det är härligt att dopet också har ett annat grundläggande syfte. Dopet är inte bara porten vi går igenom när vi blir medlemmar i Herrens kyrka och därefter det celestiala riket, det är också porten till den dyrbara, nödvändiga och pågående processen att ”bli fullkomlig i Kristus” (se Moroni 10:32–33) som var och en av oss behöver bli och vill vara. Den här processen, som beskrivs i fjärde trosartikeln, börjar med tro på Herren Jesus Kristus och följs av omvändelse och sedan ”dop genom nedsänkning till syndernas förlåtelse” och därefter mottagandet av den Helige Anden.
Med ett enkelt ord kallar vi denna pågående process för omvändelse. Jesus hänvisade till det i det första han sa till Nikodemus. Som Läromästaren besvarade han Nikodemus underliggande fråga om vad han måste göra för att bli frälst, genom att säga: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike” (Joh. 3:3).
Att födas på nytt kräver mer än ett dop, förklarade äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum.
”Den andliga pånyttfödelse som beskrivs i denna vers äger vanligtvis inte rum snabbt eller på en gång, det är en pågående process – inte en engångshändelse. …
Vi påbörjar processen att födas på nytt genom att utöva tro på Kristus, omvända oss från våra synder och bli döpta genom nedsänkning till syndernas förlåtelse av någon som har prästadömets myndighet.” Men andra ”viktiga steg i processen att födas på nytt” är ”att totalt nedsänkas i och genomsyras av Frälsarens evangelium.”2
Att ”födas på nytt” är ett annat ord för omvändelse. ”Ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande” är det enda offer som Frälsaren säger att han accepterar (se 3 Nephi 9:19–20). Ingen av oss kommer att kunna ”se” Guds rike förrän vi har upplevt ”denna mäktiga förändring i [våra] hjärtan” (Alma 5:14; se också Mosiah 5:2; Alma 5:26).
Den här processen, som leder till förlåtelse för våra synder, börjar med tillräckligt med tro till omvändelse och dop. Mormon förklarade detta när han lärde: ”Och omvändelsens första frukt är dopet. Och dopet kommer genom tro för att uppfylla buden, och att uppfylla buden medför syndernas förlåtelse” (Moroni 8:25).
Som många medlemmar i kyrkan hade jag inte en lika dramatisk omvändelseupplevelse som Glen och andra fick. Jag ”är född av goda föräldrar” (1 Nephi 1:1; se också Enos 1:1) och döptes när jag var åtta år. Hur kan en sådan person uppleva samma omvändelse som de som blir medlemmar i kyrkan när de är äldre?
En port till varaktig omvändelse
Detta är något av det underbaraste som var och en av oss kan inse om dopets port. Dopet är inte en destination. Inte ens när det åtföljs av den Helige Andens gåva, som är en väsentlig del av dopet. Dopet är porten till en pågående och livslång process av sann och varaktig omvändelse.
Som för alla nya medlemmar börjar processen med en uppriktig önskan att i tro göra Faderns vilja genom att bli döpt. Den fortsätter med en noggrann inventering av alla våra tidigare synder och en oreserverad strävan att upphöra med dem, bekänna dem, gottgöra så långt det är möjligt och aldrig återvända till dem. Efter dopet får vi rätten till den Helige Andens ständiga sällskap, på villkor att vi alltid minns Frälsaren i allt vi tänker, gör och är. Och så blir vi renade (se 2 Nephi 31:17).
Men vad händer om vi syndar efter dopet? Är allt förlorat? Vår Fader har i sin barmhärtighet berett en lösning för våra mänskliga svagheter. Vi kan än en gång påbörja processen att ha tro på och hopp i Kristus och uppriktigt omvända oss. Men den här gången och kommande gånger behöver vi i regel inte gå igenom dopets förrättning. Herren har istället gett oss sakramentets förrättning. Den ger oss möjlighet att pröva oss själva varje vecka (se 1 Kor. 11:28) och på ett symboliskt sätt lägga våra synder på Herrens altare och uppriktigt omvända oss, åter be om hans förlåtelse och sedan leva det nya livet.
Det är den processen som kung Benjamin syftade på när han talade om att ”lägga av den naturliga människan och bli en helig genom Herren Kristi försoning” (se Mosiah 3:19). Det är den här processen, som lyfter våra bördor och bokstavligen upphöjer oss, som Paulus avsåg när han talade om att vara ”genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. …
Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden” (Rom. 6:4, 6).
Det är den pågående och växande processen som gör att vi kan glädjas med änglarna över Kristi nåd och förtjänster (se Alma 5:26). Den omfattar den andliga utveckling vi får genom de förrättningar som erbjuds genom ordinationer inom prästadömet och i templet och av att vi håller dithörande förbund.
Det är min bön att var och en av oss bättre ska kunna förstå behovet av dopet, av porten det öppnar till omvändelsens livslånga process och av den barmhärtiga och försonande kärleken som vår Frälsare erbjuder, han som ”står vid dörren” (Upp. 3:20) och ber oss inträda för att bo hos honom och Fadern för evigt.