Vad vi känner till om föruttillvaron
De grundläggande sanningarna om livet innan vi kom till jorden kan berika oss med underbara insikter.
Bild © Junez Volmager/Dollar Photo Club
En ung man som hade bestämt sig för att gifta sig istället för att verka som missionär övertalades att få sin patriarkaliska välsignelse först. ”Under välsignelsen [fick han] en glimt av vem han var i föruttillvaron. Han såg hur frimodig och inflytelserik han var i att övertala andra att följa Kristus. Med vetskapen om vem han egentligen var, hur skulle han kunna avstå från att bli missionär?”1 Det här är bara ett exempel på hur kunskap om föruttillvaron kan ha betydelse.
Frågan ”Hur gammal är du?” är lätt att svara på. Antalet födelsedagar berättar hur gammal vår jordiska kropp är. Men egentligen är vi mycket äldre än så. Var och en av oss är ”en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar” med ”gudomliga egenskaper och förutsättningar”.2 Innan våra andekroppar skapades var vi en ”intelligens” och den ”hade ingen början, ej heller skall den ha något slut”.3
I föruttillvaron undervisades vi om sådant som förberedde oss på att hjälpa vår himmelske Fader att frälsa sina barn (se L&F 138:56). Vi kunde också välja att följa och lyda Gud. Några av vår himmelske Faders barn utmärkte sig genom ”sin stora tro och sina goda gärningar” och förutordinerades, eller gavs uppdrag, att tjäna på specifika sätt på jorden (Alma 13:3). Den främste som följde vår himmelske Fader där var hans förstfödde andeson Jesus Kristus, eller Jehova som han kallades där.
Profeten Joseph Smith förklarade att alla, i den förjordiska världen, var närvarande när Gud Fadern förklarade sin plan för att frälsa sina barn. Vi fick veta att vi skulle behöva en Frälsare för att övervinna problemen som jordelivets förhållanden medförde.4
Vår Fader i himlen frågade: ”Vem skall jag sända [som Frälsare]?” Jesus Kristus svarade: ”Här är jag, sänd mig” (Abraham 3:27). Han var Faderns ”Älskade och Utvalde från begynnelsen” (Mose 4:2) och det hade alltid varit meningen att han skulle ta på sig denna roll. Men Lucifer avbröt och erbjöd sig själv tillsammans med ett förslag som skulle ha omintetgjort människans handlingsfrihet och gjort Lucifer mäktigare än Gud (se Mose 4:1–4). Vår himmelske Fader svarade: ”Jag skall sända den förste” (Abraham 3:27). Lucifer gjorde uppror och blev känd som Satan.
Oenighet bland andarna startade ett krig i himlen. En tredjedel av Guds barn vände sig bort från honom och följde Satan (se L&F 29:36–37). Dessa upproriska andar förnekades fysiska kroppar, kastades ner till jorden och fortsätter att föra krig mot Guds heliga (se L&F 76:25–29). Resten av Guds barn ropade av glädje eftersom de skulle få komma till jorden och för att Jesus Kristus valdes att övervinna synd och död (se Job 38:7).
I föruttillvaron gav fick vi kunskap om evangeliet, vittnesbörd och tro på Frälsaren och hans försoning. Dessa ting gav oss ett viktigt skydd och en viktig styrka under kriget i himlen. De som följde Gud övervann Satan och hans änglar ”genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord” (Upp. 12:11). Det betyder att när vi lär oss om evangeliet och får ett vittnesbörd här på jorden så är det egentligen en repetition av det vi en gång visste och kände i föruttillvaron.
Vi minns inte de första åren av våra jordiska liv och på ett liknande sätt har minnet av våra liv i föruttillvaron dolts för oss. Det var nödvändigt så att vi kan lära oss att vandra i tro och förbereda oss på att bli lika honom. Men vi kan vara förvissade om att vi kände och älskade vår himmelske Fader. President Ezra Taft Benson (1899–1994) lovade att ”ingenting kommer att förvåna oss mer, när vi går igenom förlåten till andra sidan, än insikten om hur väl vi känner vår Fader och hur välbekant hans ansikte är för oss”.6
President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, lärde: ”Livet kan inte göras begripligt utan kunskap om läran om föruttillvaron. … När vi förstår läran om föruttillvaron, hamnar bitarna på plats och blir meningsfulla.”7