Budskap från första presidentskapet
Vad kommer efter kärleken?
Dieter F. Uchtdorf
andre rådgivare i första presidentskapet
Detalj från Han botade många, av J. Kirk Richards, med tillstånd av Illume Gallery
Vår älskade profet president Thomas S. Monson har sagt att ”kärleken är själva kärnan i evangeliet”.1
Kärleken är så viktig att Jesus kallade den ”det största och främsta budet” och sa att alla andra principer i lagen och ord från profeterna hänger på det.2
Kärlek är grundmotivet till allt vi gör i kyrkan. Varje program, varje möte, varje handling vi är en del av som lärjungar till Jesus Kristus bör komma från den egenskapen – för utan kärlek, ”Kristi rena kärlek”, är vi ingenting.3
När vi förstår det här med sinne och hjärta, när vi har förkunnat vår kärlek till Gud och till våra medmänniskor – vad händer då?
Räcker det att hysa medkänsla och kärlek till andra? Har vi uppfyllt vår förpliktelse mot Gud när vi har förkunnat vår kärlek till Gud och vår nästa?
Liknelsen om de båda sönerna
Vid templet i Jerusalem kom översteprästerna och judarnas äldste fram till Jesus för att finna fel i det han sa. Men Frälsaren vände det hela emot dem genom att återge en berättelse.
”En man hade två söner”, började han. Fadern gick till den förste och bad honom gå ut och arbeta i vingården. Sonen vägrade. Men sonen ”ångrade sig sedan och gick”.
Fadern gick sedan till den andre sonen och bad honom gå ut och arbeta i vingården. Den andre sonen försäkrade honom om att han skulle göra det, men han gjorde det inte.
Sedan vände Frälsaren sig till prästerna och de äldste och frågade: ”Vilken av de båda gjorde som fadern ville?”
De var tvungna att medge att det var den förste sonen – den som hade sagt att han inte skulle göra det men som senare omvände sig och gick ut och arbetade i vingården.4
Frälsaren använde den här berättelsen för att betona en viktig princip – det är de som följer buden som verkligen älskar Gud.
Kanske var det därför Jesus sa till folket att lyssna på och följa fariséernas och de skriftlärdas ord men inte följa deras exempel.5 De här religiösa lärarna levde inte som de lärde. De älskade att prata om religion, men tråkigt nog hade de missat poängen.
Gärningar och vår frälsning
En av de sista gångerna Frälsaren undervisade sina lärjungar, talade han till dem om den slutliga domen. De orättfärdiga skulle skiljas från de rättfärdiga. De rättfärdiga skulle ärva evigt liv och de orättfärdiga skulle förpassas till evigt straff.
Vari låg skillnaden mellan de båda grupperna?
De som visade sin kärlek genom gärningar blev frälsta. De som inte gjorde det blev fördömda.6 Sann omvändelse till Jesu Kristi evangelium och dess värderingar och principer bevisas genom våra gärningar i det dagliga livet.
I slutändan är det inte enbart en förkunnelse av kärlek till Gud och våra medmänniskor som kvalificerar oss för upphöjelse. Som Jesus lärde: ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.”7
Vad kommer efter kärleken?
Svaret på frågan ”vad kommer efter kärleken?” kan vara enkelt och rakt på sak. Om vi verkligen älskar Frälsaren, vänder vi hjärtat mot honom och sedan vandrar vi längs lärjungeskapets stig. Om vi älskar Gud strävar vi efter att hålla hans bud.8
Om vi verkligen älskar våra medmänniskor, anstränger vi oss för att hjälpa ”de fattiga och behövande, de sjuka och lidande”9. För de som utför de här osjälviska och medkännande gärningarna10 är Jesu Kristi lärjungar.
Det är det här som kommer efter kärleken.
Det är det här som är kärnan i Jesu Kristi evangelium.