sista dagars heliga
Den här gången handlade jag
Illustration Stan Fellows
Jag spände fast min dotter i den nötta bältesstolen. Vår budget var stram så jag var tacksam för den begagnade bältesstolen som vi hade fått. Eftersom min dotter hade vuxit ut sin tidigare bältesstol så var det nu dags för den här. Jag såg fram emot att uträtta ärenden den här vackra dagen.
Vi körde in till vårt första stopp, biblioteket. När jag tog av bältet från min dotter lade jag märke till en ung latinamerikansk kvinna som hade parkerat bredvid oss. En baby som inte kunde hålla sig helt upprätt satt direkt på baksätet, ihopkrupen som en boll. Den unga mamman kämpade för att spänna fast den lille pojken tillräckligt hårt. Jag fick två tankar.
”Hon har ingen bältesstol till sitt barn. Jag kunde ge henne min.”
Och sedan kom jag med undanflykter.
”Hon pratar förmodligen inte engelska. Jag kan förolämpa henne. Min barnstol är väldigt skamfilad. Hon kanske inte vill ha den. Och hur ska jag kunna ersätta den om hon vill ha den?”
Så jag gjorde ingenting.
Hon satte sig på förarsätet och körde iväg.
Innan jag hann fram till bibliotekets dörrar hade jag ångrat mig. Jag visste att jag hade valt fel, och jag kunde inte göra något åt det.
Jag drog i dörrarna men de gick inte att rubba. Biblioteket hade inte öppnat än. Resten av ärenderundan ältade jag vad som hade hänt, jagad av det faktum att jag inte hade gjort något.
Efter mitt sista ärende bestämde jag mig för att åka tillbaka till biblioteket. Jag ställde mig på samma parkeringsplats som förut. Till min förvåning såg jag samma mamma och son parkerade bredvid mig igen. En enorm börda lyftes från hjärtat.
Den här gången handlade jag utan att tveka. Jag tog av bältet från mitt barns bältesstol och gick fram till den unga mamman. Hon pratade inte engelska. Med gester pekade jag på hennes barn och på bältesstolen och hennes bil. Tillsammans spände vi fast bältesstolen i bilen. När jag visade henne hur den fungerade insåg jag att jag redan kunde den enda spanskan som jag behövde kunna: ”gracias”.
Hjärtat flödade över av tacksamhet mot en barmhärtig himmelsk Fader för att han gav mig en ny chans att hjälpa en behövande syster.
Jag lade till ett sista ärende till min lista – ett besök på en andrahandsaffär i närheten. Jag spände fast min dotter och körde försiktigt till affären. Längst bak i hörnet av affären fanns det en bältesstol på golvet – precis likadan som den jag just hade gett bort, och lika skamfilad. Jag köpte den, förundrad och ödmjuk inför förmiddagens händelseförlopp.
Genom Frälsarens milda men effektiva undervisning hade en lärdom präntats djupt i mitt hjärta: Följ den Helige Andens maningar – första gången.