Sista dagars heliga berättar
På jakt efter Etiene
Några veckor innan jag åkte iväg på min heltidsmission besökte jag en gammal vän som inte var medlem i kyrkan. Jag skulle bara var där i några minuter men på grund av ett regnoväder behövde jag stanna längre än väntat. Så min vän, hans mamma och jag satte oss ner och började prata om kyrkan och min förestående mission.
Jag förklarade att jag kanske skulle få i uppdrag att verka i städer som Rio de Janeiro, Belo Horizonte eller Brasília.
Av någon anledning bestämde min väns mamma sig för att ge mig adressen till sin syster som bodde i ett samhälle nära Rio de Janeiro. Hon sa att jag skulle besöka henne om jag skickades dit.
Jag åkte iväg på min mission den 7 juli 1982. Jag verkade i många olika städer, bland annat i närheten av den plats där min väns moster bodde. Jag funderade på att besöka henne, men hennes hem befann sig inte i mitt område. Jag sa inget om henne till missionärerna som var i det området för jag hoppades fortfarande att jag skulle få åka dit själv.
På den tiden verkade missionärerna i 18 månader. Tiden gick utan att jag träffade min väns moster och hennes familj.
Flera år senare när jag var på en församlingsfest råkade jag se min vän som inte tillhörde kyrkan. Jag fick veta att han hade blivit inbjuden av en av sina släktingar, en moster som hette Etiene som nyligen hade döpts in i kyrkan. Sedan fick jag veta att moster Etiene precis hade flyttat in i vår församling från staten Rio de Janeiro. Jag lärde mig fort att tycka om hans moster Etiene och vi gillade att prata om våra minnen från Rio de Janeiro. Pinsamt nog upptäckte jag att hon var samma kvinna som jag ville besöka under min mission. Hon hade döpts nyligen, efter att hennes make plötsligt hade avlidit.
Som väl är har hon förlåtit mig för att jag inte uppmanade andra missionärer att besöka henne. Men hon var besviken över tiden hon förlorade när hon inte kunde glädjas åt evangeliets välsignelser.
Sådan ånger är det inte bara hemvända missionärer som känner, utan den kan drabba oss alla om vi undviker att följa Andens maningar, oavsett om det gäller att bjuda med vänner till en aktivitet i kyrkan eller ge en hänvisning till missionärerna. Låt oss söka Herren och be om inspiration. Han talar till oss genom Andens stilla och milda röst. Han ger oss den hjälp vi behöver för att utföra missionsarbete med hängivenhet och kärlek.