Tills vi möts igen
Den stora stötestenen för Sion
Från ”Tagen eder tillvara för högmod”, Nordstjärnan, juli 1989, s. 3–5. Standardiserad interpunktion.
Högmod är i grunden konkurrensinriktat till sin natur.
Illustration © Photodisc/Thinkstock
Högmod är en mycket missförstådd synd, och många syndar i okunnighet. (se Mosiah 3:11; 3 Ne. 6:18). I skrifterna finns det inte något berättigat högmod – högmod betraktas alltid som synd. …
Högmodets grunddrag är fiendskap – fiendskap mot Gud och vår nästa. Fiendskap betyder ”hat eller illvilja eller ett upproriskt tillstånd”. Det är makten varmed Satan vill regera över oss.
Högmod är i grunden konkurrensinriktat till sin natur. Vi mäter vår vilja mot Guds vilja. När vi riktar vårt högmod mot Gud, är det i andan ”ske min vilja, inte din”. …
När vi sätter vår vilja mot Guds, får våra önskningar, lustar och begär råda otyglat. (Se Alma 38:12; 3 Ne. 12:30.)
De högmodiga kan inte acceptera Guds myndighet i form av vägledning i livet. (Se Hel. 12:6.) De sätter sin uppfattning om sanningen emot Guds stora kunskap, sin egen förmåga emot Guds prästadömes kraft, sina bedrifter emot hans stora verk. …
De högmodiga önskar att Gud ska hålla med dem. De är inte intresserade av att förändra sina åsikter, så att de överensstämmer med Guds.
Ett stort element i högmodets vanligt förekommande synd är också fiendskapen mot vår nästa. Vi frestas dagligen att sätta oss själva över andra och förringa dem. (Se Hel. 6:17; L&F 58:41.)
Den högmodige gör varje människa till sin motståndare genom att mäta sitt intellekt, sina åsikter, gärningar, rikedomar, talanger eller andra världsliga företräden med andras. Med C. S. Lewis’ ord: ”Högfärden har ingen glädje i att endast ha något, bara i att ha mer än den som kommer närmast. … Det är av jämförelsen som stoltheten beror, glädjen över att vara förmer än andra. När väl jämförelsen en gång är borta, är det också fallet med högfärden.” (Kan man vara kristen? Örebro: Bokförlaget Libris, 1992, s 117.) …
De högmodiga fruktar människors domar mer än Guds domar. (Se L&F 3:6–7; 30:1–2; 60:2.) ”Vad ska människor tänka om mig?” väger tyngre än ”Vad ska Gud tänka om mig?” …
När högmodet får grepp om vårt hjärta, förlorar vi vårt oberoende av världen och ger upp våra friheter i utbyte mot träldom under människors bedömning. Världen ropar högre än den Helige Andens viskningar. Det mänskliga förståndet sätter sig över Guds uppenbarelser, och de högmodiga släpper greppet om järnstången. (Se 1 Ne. 8:19–28; 11:25; 15:23–24) …
Högmod är den stora stötestenen för Sion. Jag upprepar: Högmod är den stora stötestenen för Sion. …
Vi måste ge efter ”för den Helige Andens maningar”, lägga av den högmodiga ”naturliga människan” och bli ”en helig genom Herren Kristi försoning” och bli ”som ett barn: undergiven, mild, ödmjuk”. (Mosiah 3:19; se även Alma 13:28.)