Tionde, timing och transport
Författaren bor i São Paulo, Brasilien.
Vi hade inga pengar att åka till kyrkan för, så vi började gå.
En lördag insåg min fru och jag att vi inte hade tillräckligt med pengar till att åka till kyrkan kommunalt dagen därpå, och vi kunde inte ta ut pengar från en automat. Vårt tionde låg i ett donationskuvert och skulle ges till biskopen. Vi började prata om hur vi skulle ta oss till kyrkan. Om vi använde tiondepengarna till att betala för resan kände vi att Herren skulle förstå. Men vi insåg att det inte var rätt.
Det andra alternativet var att inte åka till kyrkan, och vi trodde återigen att Herren skulle förstå eftersom vi aldrig hade missat en söndag tidigare. Men om det hände skulle vi inte kunna ge tiondet till biskopen, så den möjligheten avfärdades också.
Vi ville vara trofasta, så vi bestämde oss för att ge oss av tidigare än vanligt och gå till kyrkan. Den där vackra sabbatsdagen började vi gå till kyrkan, som ligger omkring fem kilometer från vårt hem. För våra fyra barn (det äldsta var sex år) var det som en fest. De hade roligt medan de sprang och lekte längs vägen.
När vi nådde en viss punkt på en bred och farlig gata hörde jag Anden säga: ”Gå över gatan nu.” Jag sa det till min fru och hon svarade att det var farligt eftersom den delen av gatan började svänga vilket gjorde att vi inte såg bilarna som kom. Jag sa att jag kände att vi skulle gå över där, så vi gick snabbt över gatan med två barn vardera vid handen. Just när vi hade kommit över på trottoaren stannade en bil till och föraren frågade: ”Är ni på väg till kyrkan?”
Föraren var en broder som inte tillhörde vår församling, men jag hade träffat honom tidigare eftersom jag hade besökt hans församling. Vi sa ja, och han erbjöd oss skjuts dit. När vi hade satt oss i bilen förklarade brodern att han aldrig åkte den här vägen men att han hade gjort det nu för att hans arbetskollega hade tappat nycklarna till kontoret, och han var på väg till honom med sina nycklar.
Jag tänkte för mig själv att det här inte hade hänt av en slump. Herren visste att vi behövde ta oss till kyrkan. Vårt tionde låg i fickan, och det gav oss tillfälle att undervisa våra barn om välsignelserna som kommer av att betala tionde. Vi kom fram till kyrkan tidigare än vanligt, men glada och tacksamma. Vi var med på alla mötena och berättade inte för någon vad som hade hänt.
Somrarna i São Paulo är mycket varma, särskilt mitt på dagen när kyrkans möten slutar. Vi gjorde oss redo att gå hem när någon kom fram och frågade: ”Har ni någon som skjutsar er hem?” Vi svarade att vi inte hade det, och han sa: ”Vill ni att jag kör er hem?” Vi tackade ja till hans erbjudande, och min fru och jag tittade på varandra med känslosamma leenden.
Herren hade storligen välsignat oss för vår lydnad mer än en gång.